Reinfeldt på straffexpedition

Bakom Reinfeldts fryntliga TV-leende och lena stämma döljer sig en
högerledare av den traditionella sorten. Reinfeldt företräder
överklassen och hans politiska mission är att berika de rika på de
fattigas bekostnad.



Så här långt sticker bockfoten framförallt fram i Reinfeldts närmast
hatfyllda syn på arbetslösa och sjuka, detta arbetsskygga drägg som av
ren slöhet ligger samhället till last. Förslaget om att efter 300 dagar
sänka a-kassan till skamliga 320 kronor per dag är ett uttryck för
Reinfeldts verkliga karaktär av cynisk överklasspolitiker. Men
Reinfeldt nöjer sig inte med sänkt ersättning. De arbetslösa skall inte
bara svältas ut ur sina bekvämlighetshålor, de skall straffas också,
särskilt de som inte låter sig skuffas runt och förnedras i fåfäng jakt
efter jobb som inte finns.



Just så skriver Reinfeldt och moderaternas chefsekonom Anders Borg på
DN-debatt (27/9): ”Straffa arbetslösa som inte söker jobb”.



Budskapet är lika enkelt som cyniskt. De arbetslösa skall jagas med
blåslampa och stängas av från ersättning – om de
inte      söker tillräckligt många av de jobb
som inte finns eller som de inte kan få; om de inte är beredda att ta
vilka skitjobb som helst till vilken skitlön som helst; och om de säger
nej till att ta sitt pick och pack och flytta till annan ort, givetvis
alldeles oavsett social situation.



Inte skall arbetslösa få unna sig lyxen att ta hänsyn till sambo och
barn, inte ens om sambon har jobb på den ort som han eller hon skall
tvingas flytta ifrån.



Reinfeldt kallar klappjakten på det arbetslösa för ”arbetslinjen”. Men
det är inte fler i jobb som är det primära i budskapet. Utan färre med
ersättning. Reinfeldt och Borg skriver om hur andra länder tillämpar
sanktioner mot arbetslösa som inte gör som de blir tillsagda. Som i USA
och Schweiz, där över 40 procent av de arbetslösa straffas med nedsatt
ersättning.



”Översatt till svenska förhållanden skulle det betyda att 30000 till
250000 personer skulle få sänkt ersättning istället för de 7000 som får
det idag”, skriver de moderata människojägarna vällustigt.



Man kan riktigt se hur räknenissar i allehanda direktionsrum fingrar på
miniräknarna för att se vad dylika sanktioner kan ge i form av sänkta
skatter för dem själva.



Nu är det inte bara de arbetslösa (= arbetsskygga) som är villebråd i
den moderata människojakten. Också de sjuka (= hypokondriker) skall
jagas, framförallt med hjälp av försäkringsläkare med uppdrag att hitta
dold arbetsförmåga hos den mest skröplige. Inte för att den skröpliges
arbetsförmåga därför skall tas tillvara - hur skulle det vara möjligt i
ett arbetsliv som begär att vi alla skall arbeta som kineser? - utan
för att de sjuka då kan skrivas som arbetslösa. Och som arbetslösa kan
de utsättas för straffsanktioner på en ersättning som Reinfeldt och har
borgarbröder (och syster) vill sänka till 320 kronor per dag. Det blir
billigare så. För en överklass som inte vill dela med sig till dem som
dess egen girighet skuffat ut ur arbetslivet.



Reinfeldt och Borg menar att deras straffexpedition mot de sjuka
arbetslösa ger fler i jobb, särskilt som ”alla arbeten är värda att
utföra”. De glömmer att tillägga att arbeten skall utföra till hur låga
löner som helst och med hur usla arbetsvillkor som helst. Men det är
heller inte nödvändigt. Budskapet går fram ändå.



Ett och annat jobb kan straffexpeditionen säkert generera. De burgna
har som bekant ett skriande behov av sk hushållsnära tjänster och kan
sådana som Fredrik Reinfeldt hyra sig en husa för mat och husrum och
lite fickpengar, som i forna tider, så finns det säkert en
arbetsmarknad för husor, särskilt om de burgna får skattesubvention på
toppen.



Men det är också allt. Straffexpeditionen syftar överhuvudtaget inte
till att få fler i jobb, utan att få fler i lågavlönade jobb.
Arbetslösa och sjuka skall tvingas att sälja sig billigt, för
överlevnadens skull, på det att de som ännu är i jobb skall akta sig
noga för att bråka och ställa krav - och naturligtvis för att vara
hemma med förkylningar, barn och annat otyg. Arbetslösa och sjuka är
det primära målet, men attacken riktas mot alla arbetare. Löner skall
pressad ner och arbetsvillkor skall försämras på det att vinsterna
skall bli ännu högre.



Detta är Fredrik Reinfeldt bakom den fryntliga masken. En kallhamrad
högerpolitiker med ökade klassklyftor som politiskt mål: Lite fattigdom
mår en arbetare bara bra av.



Göran Persson lär le i mjugg. Reinfeldt bakom masken är den fiende som
socialdemokratin behöver för att kunna dölja sin egen
passivitet    i kampen mot arbetslösheten. Av två onda
ting väljer man det minst onda, åtminstone så länge som det saknas ett
positivt alternativ.



Det är den stora uppgiften: Att formulera att positivt och bärkraftigt
arbetaralternativ i kampen för jobben. Vi kommunister återkommer inom
kort med vårt förslag.



27 september 2005

Proletären 39, 2005