Säg mig vem du umgås med...

Feministisk initiativ har hittills kunnat prata på utan att behöva komma upp till bevis. Inträdet i EU-parlamentet ändrade dock på det bekväma förhållandet och Fi bekände genast färg; genom att söka och beviljas inträde i den socialdemokratiska gruppen.

Inte så farligt, kan tyckas. En EU-parlamentariker med ambition att påverka EU – som Fi:s Soraya Post – måste tillhöra en grupp och då utgör väl inte sossegruppen den värsta. Nja, säger vi. Må vara att det finns otäckare grupper, men vad gäller att driva på kapitalets EU-projekt tillhör sossarna definitivt A-laget, tillsammans med den konservativa gruppen, som sossarna sedan EU-tidens begynnelse ingått kärvänlig allians med.

Genom att ta armkrok på sossarna har Fi alltså inte bara förstärkt EU-parlamentets mest EU-vänliga grupp utan på köpet sällat sig till denna grupps allians med EU:s kristdemokratiska höger, inkluderande abortmotståndare, familjekramare och annat bråte.

Det är väl ändå att ta i, invänder den förbindligt inställde. Fi behöver ju inte ta armkrok på högern för att man gör det på sossarna. Nja, säger vi. Om ambitionen är att kunna påverka EU genom gruppen, så får man nog köpa hela paketet, inklusive alliansen med kristen höger, annars mäler man sig ur det där inflytandet ögonaböj.

Den insikten tycks i alla falla besjäla Soraya Post. För när det var dags för EU-parlamentet att säga sitt om kristdemokraten Jean-Claude Juncker som ny kommissionsordförande, så rättade Post lydigt in sig i alliansledet. Genom att rösta ja till högermannen och federalisten Juncker.

”Jag har inget intresse av att bara sitta i opposition, jag vill få saker och ting uträttade”, motiverar Post sin röst på Juncker (SvD 15/7). Det är till att ha lärt sig kvickt. I EU-parlamentet gäller det att sälja sig till den med mest makt i hopp om att få någon liten nådegåva tillbaka.

Soraya Posts utsvävningar stannar nu inte vid sossarnas högerkompisar eller vid Jean-Claude Juncker. I det nyvalda EU-parlamentet har nämligen den traditionella höger-vänsteralliansen utvidgats till att omfatta också den liberala gruppen.

Översatt till svenska förhållanden innebär det att Feministiskt initiativ i EU slutit allians med Socialdemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna, Centern och Folkpartiet.

Den förbindlige protesterar återigen. För att vi så oreserverat kletar sossarnas göranden och låtanden på Feministiskt initiativ. Beklagar, svarar vi, men vi har fog för slutsatsen.

Bara ett exempel. I det nyvalda EU-parlamentet har koalitionen mellan konservativa, sossar och liberaler, som inkluderar Fi, beslutat att lägga beslag på nästan alla ordförandeposter i utskotten, i strid med de proportionalitetsregler som hittills gällt, ett förfarande som Miljöpartiets EU-parlamentariker Isabella Lövin i ett blogginlägg (6/7) stämplar som en ”makthungrig EU-kupp”.

Givetvis måste koalitionens svenska företrädare försvara sig mot detta angrepp. Men det är inte Gunnar Hökmark (M) eller Marita Ulvskog (S) som påtar sig uppgiften att företräda maktkoalitionen. Istället skickar man fram Soraya Post från Fi ihop med liberalerna Fredrick Federley (C) och Cecilia Wikström (FP).

”Europaparlamentet rymmer efter det senaste valet allt från uttalade nynazister och fascister till hämningslösa populister och bokstavstroende kommunister. Nu krävs det att de av oss som står för de värden på vilka det Europeiska samarbetet är grundat visar att vi kommer att ta fajten mot populism, rasism och extremism”, skriver denna såta trio i ett gemensamt försvarstal på Expressens debattsida (14/7).

Gunnar Hökmark ler säkert i mjugg i sin bunker. För visst biter Soraya Post bättre än honom själv när makthunger skall döljas bakom ädel kamp mot rasism.

Men mest ler nog Cecilia Wikström. Genom maktkoalitionens kupp lade hon nämligen beslag på ordförandeposten i framställningsutskottet, en post som annars skulle ha gått till feministen Eleonora Evi från Beppe Grillos vildvuxna Femstjärnerörelse i Italien.

Cecilia Wikström är präst i Svenska Kyrkan. Feministiskt Initiativ föredrar alltså en svensk präst framför en italiensk feminist, rentav så till den grad att Soraya Post skriver försvarsartikel tillsammans med den kuppvinnande prästen. Ridå.

”Säg mig vem du umgås med och jag skall säga dig vem du är”, säger ordspråket. Till det vill vi bara säga att Soraya Posts umgänge i EU kastar en mörkblå skugga över Feministiskt initiativ.

För vår del anser vi att kvinnors och i synnerhet arbetarkvinnors rättigheter och möjligheter måste värnas i kamp mot EU. Att gå arm i arm med sådana som Jean-Claude Juncker och Cecilia Wikström leder rakt i fördärvet.

För övrigt noterar vi att Sorya Post i förra veckan röstade ja till EU-parlamentets resolution om våldet i Gaza, en resolution som inte pekar ut ockupationsmakten Israel som ansvarig och som därför togs emot med förtjusning i Israel.

På Fi:s hemsida försöker Gudrun Schyman släta över detta ställningstagande med att ett ”tyst” EU vore värre än ett EU som uttalar sig, oavsett uttalandet försåtliga innehåll.

Det svenska umgänget var de gängse. Via Post röstade Fi som S, M, FP, C och KD. Bara ledamöterna från V och MP röstade nej.