Filippinska kommunister i förhandlingar: "Lyckas vi inte blir det fortsatt gerillakamp"

– Förhandlingarna var en framgång för vår del, säger Asterio Palima, som sitter med i NDF:s delegation, när vi når honom på telefon efter den tredje omgången av förhandlingar mellan NDF och den filippinska regeringen.

– Men även under fredsförhandlingarna attackerade militären Nya folkarméns förband i Filippinerna, fortsätter han.

– En del av militären är emot förhandlingarna och försöker sabotera dem.

Några veckor tidigare var Asterio Palima gäst på Kommunistiska Partiets kongress och i samband med det svarar han på Proletärens många frågor.

Hur stark är den kommunistiska rörelsen i Filippinerna egentligen? Vad har USA-imperialismen för intressen i området? Och var står egentligen landets kontroversielle president Rodrigo Duterte politiskt?

– Jag har varit med sedan 1960-talet. Ändå blev jag positivt överraskad när jag såg rapporter och bilder från firandet av kommunistpartiets jubileum den 26 december. I Davao City var till och med regeringsämbetsmän inbjudna!

Så beskriver Asterio Palima den kommunistiska rörelsens ställning i Filippinerna, efter över 40 år av gerillakrig. Det är utifrån denna styrkeposition kommunisterna nu för-handlar om fred, som de hoppas ska leda till sociala reformer och öppningar för en nationellt demokratisk revolution. Men den kommunistiska gerillan, Nya folkarmén (NPA), är inte beredda att lämna in vapnen.

– Förhandlingarna handlar inte om att lägga ner vapnen. En stark folkarmé behövs för att få igenom överenskommelsen, påpekar Asterio Palma.

– Målet med en överenskommelse är att lättare få igenom förändringar. Om vi inte lyckas, då blir det fortsatt gerillakamp.

På Kommunistiska Partiets kongress i Göteborg hälsar Asterio Palima glatt på gamla bekanta. Det är inte första gången under sina år i Sverige han gästar de svenska kommunisterna som representant för NDF.

När vi satt oss ner förklarar Asterio Palima Nationella demokratiska frontens, NDF:s, uppbyggnad och förhållande till kommunistpartiet och gerillan.

– NDF är en allians mellan olika grupper, bondeorganisationer och arbetarorganisationer, där Filippinernas kommunistiska parti har den ledande rollen och där Nya folkarmén är den väpnade delen. NDF är rörelsens ansikte utåt, och är de som förhandlar med regeringen och representerar rörelsen utomlands.

Asterio Palima berättar att organisationerna som ingår i NDF arbetar underjordiskt. Kommunistpartiet är visserligen formellt sett legalt men dess medlemmar utsätts för förföljelser.

– Pekas man ut som kommunist av militären är det lika med ett dödsstraff, fortsätter han och påpekar att det fortfarande är så, trots vapenvilan och trots president Rodrigo Dutertes försonliga inställning till gerillan.

– Duterte har inte kontroll över alla delar av militären och polisen, så kommunister kan fortfarande bli arresterade, torterade och avrättade.

Efter att Rodrigo Duterte svors in som president förra året befinner sig landet, och inte minst kommunisterna, i en märklig situation. Asterio Palimo tar fram sin dator och visar filmklipp för att ge exempel på detta. Ett filmklipp visar hur fredliga demonstranter körs över av en polisbil.

– Duterte åker på toppmöte i Kina där han kräver att USA ska ut ur Filippinerna. Samtidigt i Filippinerna demonstrerade människor utanför USA:s ambassad, med samma krav. Men i motsats till det mycket formella mötet i Kina möttes demonstranterna av våld. Bönderna och ursprungsbefolkningen kräver exakt samma sak som Duterte men blir behandlade så här!

Asterio Palima fäller ihop datorn igen och fortsätter att förklara.

– Varför? Jo, för att Duterte inte har kontroll över den härskande klassen.

Duterte är på många sätt ett ämne för sig. Med en vänsterpopulistisk retorik, löften om fredsförhandlingar med kommunisterna och löften om hårda tag mot brottsligheten, vann han presidentvalet i maj förra året.

I västvärlden utmålas Duterte närmast som en galen populist som ägnar sig – ibland rent personligen – åt utomrättsliga avrättningar. Verkligheten är inte riktigt så enkel.

– NDF stödjer det som Duterte gör som är i folkets intresse, men kritiserar och kämpar mot det som är emot folkets intresse, säger Asterio Palma.

För kommunisternas del innebär Rodrigo Dutertes presidentskap att fredsförhandlingarna med regeringen återupptagits. Duterte har sagt sig vilja gå många av NDF:s krav till mötes men kommunisterna har lärt sig den hårda vägen att inte lita på statens löften. Gång på gång har förhandlingar avbrutits av arméns fortsatta attacker.

Asterio Palima har varit med i förhandlingsdelegationen sedan 1991. En deklaration som antogs 1992 förklarar att båda förhandlingsparter är likställda och att de viktigaste delarna av ett fredsavtal är respekt för mänskliga rättigheter, sociala och ekonomiska reformer, politiska reformer samt att få slut på stridigheterna mellan bägge sidor.

– Den centrala punkten är sociala och ekonomiska reformer som skulle skaka hela etablissemanget. Det handlar om att bryta USA-imperialismens dominans, genomföra nationaliseringar och utveckla industrin, införa en verklig landreform och få slut på de stora jordägarnas dominans.

Han beskriver hur korruption och kriminalitet breder ut sig i Filippinerna när några få, ofta USA-ägda, företag tillåts dominera i industrin och i jordbruket. Lyckas NDF få igenom sina krav skulle det öppna för ännu djupare förändringar av samhället. NDF beskriver det som en nationell demokratisk revolution med socialistiskt perspektiv, berättar Asterio Palma.

– Vi lägger grunden för att gå vidare mot en socialistisk revolution.

Fredsförhandlingar har alltså pågått i 26 år. Men mellan 1998 och 2016 bröt de olika borgerliga administrationerna ständigt mot överenskommelserna. Bland annat fängslades 19 av NDF:s förhandlingsrådgivare.

– Innan presidentvalet krävde vi av Duterte att förhandlingarna skulle upptas och att tidigare överenskommelser skulle följas. Resultatet blev att de 19 rådgivarna släpptes.

Trots löften från Duterte om att frige ytterligare 400 politiska fångar har så inte skett. Och ute på landsbygden fortsätter militären att trakassera och attackera bönder som de misstänker samarbetar med Nya folkarmén.

– Vårt tålamod börjar ta slut, konstaterar Asterio Palima.

Den filippinska borgarklassen är splittrad och starka krafter vill, till skillnad från president Duterte, fortsätta kriget mot kommunisterna. Så var står egentligen Duterte politiskt? Är han en högerpopulist? Eller rent av kommunistsympatisör i hemlighet?

– I grunden är han vänster. Han säger att han är socialist, men inte kommunist. Och under sina 20 år som borgmästare var han konsekvent i att inte tillåta US-amerikanskt inflytande. Han bekämpade kriminaliteten och narkotikan och har faktiskt också hjälpt Nya folkarmén.

• Har han genomfört några sociala reformer som borgmästare?
– Nej, det går inte att genomföra i en stad.

Asterio Palima berättar att Rodrigo Duterte rent av erbjöd NDF ministerposter i regeringen. Men NDF tackade nej.

– Vi kan inte sitta i den härskande klassens regering. Man blir uppslukad.

Istället rekommenderade NDF ett antal ministrar de ansåg skulle ha möjlighet att påverka regeringen i progressiv riktning. Och Asterio Palima berättar att begränsade reformer faktiskt påbörjats.

• Men om några särskilda reformer inte genomförts, varför har Duterte då så stort stöd?
– Stödet har faktiskt minskat nu. Men folket hade tröttnat på presidenter som inte gjort något. Duterte svor mot alla i sin kampanj och många såg honom som något annat än en politiker. Som en vanlig kille på gatan, som använder grova ord.

Dessutom, påpekar Asterio Palima, så lovade han att bekämpa den kriminalitet och korruption som drabbar vanliga människor.

– På det sättet kan man säga att han är populistisk.

Dutertes krig mot kriminaliteten och drogerna är ett kontroversiellt kapitel. Men även här är verkligheten lite mer komplicerad än hur den beskrivs i borgerlig media.

– Media använder Dutertes krig mot droger och de utomrättsliga avrättningarna för att demonisera honom, förklarar Asterio Palima som berättar att över 3000 dödats av polisen och medborgargarden eller i strider mellan rivaliserande gäng.

Det låter mycket, men alla dödsoffer går inte att skylla på Duterte. Poliser och politiker är ofta själva inblandade i gängkriminaliteten och ser till att rivaler eller någon som vet för mycket dödas. Det har lett till att poliser skjutit mot varandra i uppgörelserna.

• Kan kommunister verkligen stödja en president som använder sig av utomrättsliga avrättningar?
– Nej! Tvärtom, svarar Asterio Palima bestämt.

– Vi har alltid bekämpat kriminalitet och droger i de områden vi har inflytande i och kontroll över. Men vi pratar med människor och övertygar dem om vad som är i byns intresse. Det är bara de största drogkungarna som Nya folkarmén har behövt bekämpa med våld.

– Så vi stödjer inte Dutertes hårda metoder, som också drabbar många vanliga människor. Missbrukare är också offer för systemet. Lösningen är att bekämpa fattigdomen.

Kommunisterna är inte bara kritiska mot Dutertes våldsamma metoder. Asterio Palima påpekar att Duterte tillsatt nyliberaler som ministrar.

• Vilken klass skulle du säga att Duterte egentligen företräder?
– Han sitter i en regering som domineras av den gamla eliten, som lyder under USA och låter amerikanska företag härja i landet.

Asterio Palima funderar lite innan han fortsätter.

– Kanske företräder han helt enkelt ingenting. En ensam person kan inte förändra Filippinerna.

I en värld där all politisk maktkamp i slutändan handlar om klasskamp är det riskabelt att vara president utan att ha den härskande klassen på sin sida.

– Risken är att den härskande klassen, eller CIA, ser till att störta honom.

Att CIA och USA har intressen i Filippinerna är ingen hemlighet. Filippinerna blev en av den då relativt unga imperialiststaten USA:s första kolonier, efter att kolonin erövrades från Spanien i det spansk-amerikanska kriget 1898.

– USA har haft dominansen sedan dess. Och nu när USA flyttar mycket av sin uppmärksamhet från Atlanten till Stilla Havet, vill landet stärka inflytandet i kedjan av länder runt Kina, förklarar Asterio Palma.

– USA har insett att Kina är en växande makt i världen.

Det Kina, som en gång fungerade som förebild för Filippinernas kommunister, är nu kapitalistiskt. Asterio Palima berättar att de nu ser de kinesiska ledarna som revisionister men påpekar att många av de ekonomiska framgångarna i Kina grundar sig i den socialism som gav folket gratis utbildning och sjukvård.

– Levnadsstandarden har höjts, men tillgångarna är mycket ojämnt fördelade. Den ekonomiska liberaliseringen har inte varit till folkets fördel.

Kinas växande ekonomiska makt är också orsaken till USA:s intresse för konflikten i Sydkinesiska sjön, ett hav långt från USA:s stränder.

– Det är en konflikt som måste lösas i förhandlingar mellan länderna runt havet. Utan USA:s deltagande. USA har inget att göra i området överhuvudtaget!

Återigen kommer en viss president in i bilden.

– Duterte skakar om USA:s strategi i området. Han har istället närmat sig Kina och Ryssland. Han går emot USA:s planer. Det är därför det plötsligt pratas om mänskliga rättigheter i Filippinerna, trots att USA alltid varit värst på att bryta mot dem. Och det är därför det finns risk för en statskupp.