Hoppa till huvudinnehåll
Av
Utrikesskribent

Diktaturer stödjer Fria syriska armén

– Hur det kommer sig att de värsta diktaturerna i världen, som behandlar sina egna befolkningar illa, gråter över bristen på demokrati i Syrien? Proletären intervjuar en demokratiaktivist i Bahrain om skillnaderna mellan vad som händer i Syrien och hans eget hemland.


I Gulfstaten Bahrain i Persiska viken fortsätter de folkliga protesterna mot kung Hamad al-Khalifas regim. Nästan varje dag genomförs någon form av protest, och så har det varit i ett och ett halvt års tid.

– Demonstrationen fredag 17 augusti var stor, uppskattningsvis 150.000–200.000 deltagare. En 16-årig pojke sköts till döds av säkerhetsstyrkor. Inrikesministern sade att det var pojken som försökte döda de kravallutrustade poliserna. Dessutom har människorättsaktivisten Nabeel Rajab dömts till tre års fängelse.

Denna korta summering av läget i Bahrain kommer från Salman. Han beskriver sig själv som en välutbildad flerbarnsfar i 40-årsåldern. Precis som hundratusentals andra medborgare i Bahrain är han engagerad i kampen mot kungadiktaturen och för demokrati och social rättvisa.

– 75 procent av folket är motståndare till kungen, säger han.

Proletären har intervjuat Salman flera gånger efter att protesterna Bahrain inleddes förra året. Med tanke på sin och familjens säkerhet vågar han inte träda fram. Vi kommunicerar numera via e-post, eftersom säkerhetstjänsten avlyssnar telefonsamtal.

Denna gång diskuterar vi också Syrien. Salmans och andra bahrainska demokratiaktivisters analys skiljer sig dramatiskt från den västerländska vänsterns tal om ett syriskt folkuppror för demokrati.

Salman är inte någon anhängare av Syriens president Bashar al-Assad. Han poängterar att alla folk i världen – och det oavsett om de lever i Syrien, Iran eller något annat land – borde få leva i ett demokratiskt system. Men de som idag kämpar med vapen i hand mot den syriska regimen har inget med folkliga demokratisträvanden att göra.

– De påstår att de tror på demokrati samtidigt som de dödar syrier som inte stödjer dem. De har skjutit ihjäl hundratals civila. De flesta i Fria syriska armén är inte ens syrier. En del av dem är kriminella som släppts ur fängelser i andra länder och sedan skickats till Syrien.

Han lyfter fram att Gulfstaterna stöder det väpnade upproret i Syrien, vilket numera erkänns också i västvärlden.

– Hur det kommer sig att de värsta diktaturerna i världen, som behandlar sina egna befolkningar illa, gråter över bristen på demokrati i Syrien? frågar Salman retoriskt och svarar:
– Saudiarabien och Qatar satsar miljarder på störta den syriska regimen för att de vill skydda Israel och behaga USA.

Det syriska upproret får också direkt stöd från Bahrain. Men det är inte demokratiaktivisterna som åker till Syrien och leende låter sig fotograferas med upprorsmän. Det gör däremot landets radikala islamister.

I början av augusti fick Fria syriska armén i Aleppoområdet besök av en delegation från Bahrain. I den ingick en domare, två parlamentsledamöter för ett kungavänligt islamistiskt parti samt en tidigare parlamentsledamot. De hade med sig pengar som de sade var skänkta av Bahrains folk.

– Parlamentsledamöterna är radikala wahabbiter, förklarar Salman och beskriver deras parti som ”al-Qaidas politiska gren i Bahrain”.

När Saudiarabien och Förenade Arabemiraten sände trupper till Bahrain i mars förra året fördömdes det av landets demokratiaktivister. På samma grunder avvisar Salman den utländska inblandningen i Syrien.

– Som bahrainier vill jag säga att det är upp till det syriska folket att bestämma om Bashar al-Assad ska avgå eller stanna kvar. Alla länders folk har rätt att bestämma sin egen framtid, det ska inte USA, Saudiarabien, Iran eller något annat land göra.
Fakta

Diktaturer stödjer Fria syriska armén

Regeringen erbjuder oppositionen villkorslös dialog
  • Syriens regering har erbjudit oppositionen att lösa konflikten genom dialog utan några som helst förutbestämda krav på hur landets framtida styre ska se ut.
  • Det var under ett besök Ryssland som Qadri Jamil, vice premiärminister för ekonominiska affärer, och Ali Haidar, minister för nationell försoning, åter poängterade att den enda vägen ur krisen är dialog. De lyfte fram två kriterier för att samtal ska vara möjliga. Dels ett tillbakavisande av all utländsk inblandning, då det är syrierna själva som ska forma landets framtid. Dels ett stopp för alla former av våld. Dessa kriterier innebär att det utländska stödet till de väpnade grupperna måste avbrytas genast.
  • Qadri Jamil och Ali Haidar är ledare för Folkfronten för förändring och befrielse, en av de oppositionsallianser som har sin bas i Syrien. Att de i somras valde att acceptera ministerposter är enligt Qadri Jamil ett första steg i arbetet med att bilda en bred koalitionsregering som också inkluderar andra oppositionella grupper.