Vart är USA på väg?

Med Syrienkrisen har grundläggande världs-politiska motsättningar kommit upp till ytan. Krisen har ställt frågan om supermakten USA:s roll i det internationella systemet och om dess förmåga att agera världspolis. Frågan har legat och pyrt ända sedan finanskraschen 2008.

Runt om i världens huvudstäder studeras med all säkerhet Nationella underättelserådets, NIC:s, rapport Globala trender 2030 – Alternativa världar. Skriften finns att ladda ner på nätet och rekommenderas för var och en som vill ta reda på de amerikanska imperialisternas planer.

En titt på NIC:s hemsida säger att Nationella underrättelserådet är ett samordningsorgan för 17 olika amerikanska underrättelsetjänster. CIA är en av dessa. NIC förser politiker, beslutsfattare och övriga underrättelseorgan med långsiktiga strategiska analyser.

I förordet till Globala trender 2030 skrivs att rapporten syftar till att stimulera till kreativt tänkande snarare än att göra exakta prognoser om framtiden. Vad som sägs i texten behöver inte heller nödvändigtvis bli amerikansk politik.

NIC identifierar framväxten av en global medelklass som den enskilt mest betydelsefulla framtidstrenden. År 2030 kommer för första gången i världshistorien en majoritet av världens befolkning inte längre att vara fattig. Analysen följer knappast några marxistiska modeller:
Till medelklassen räknas alla som har dagliga utgifter på mellan 10 till 50 dollar. Det motsvarar 70 till 350 kr. Inte mycket i västerländska ögon, men 10 dollar är avsevärt mer än 1,25 dollar om dagen som är FN:s officiella fattigdomsstreck.

De närmsta decennierna kommer omkring en miljard människor att kliva ut på den globala arbetsmarknaden. Tillsammans med sina familjer och de som redan har jobb kommer de att representera en enorm köpkraft.

Rapporten skriver: ”Upp till nu har färre än en miljard människor stått för tre fjärdedelar av den globala konsumtionen; de kommande två decennierna kan en ny och expanderande medelklass i utvecklingsländerna skapa så många som två miljarder ytterligare konsumenter.”

Men den nya medelklassen är inte bara potentiella köpare av varor och tjänster. Den förutspås framför allt bli framtidens dominerande politiska och sociala aktör. Den kommer att vara välutbildad, bo i städer, flitigt använda internet och sociala medier.

Rapporten rubricerar den nya medelklassen som en megatrend mot individuell egenmakt. I den bästa av världar är den mottaglig för liberala idéer och går i främsta ledet för att demokratisera Kina enligt västerländskt mönster.

Globala trender 2030 bryr sig inte om världens fattiga. De miljarder människor som inte når upp till 10 dollar, motsvarande 70 kronor, om dagen är inte intressanta. Medelklassen är framtidens globala stödtrupp, en möjlig plattform för världsomspännande politisk legitimitet.

Men en annan nog så viktig framtidstrend lyfts också fram. År 2030 kommer det inte att finnas någon enskilt land, vare sig USA, Kina eller någon annat, som har hegemonisk makt att ensamt regera världen. Makten kommer att vara multipolär, utspridd på flera stater. Asien kommer att gå om Nordamerika och Europa i fråga om globalt inflytande baserat på indikatorer som BNP, befolkningsstorlek, militära utgifter, tekniska investeringar. Världsekonomin kommer att vara mer beroende av Asien än av västvärlden.

Regeringar och stater kommer att tappa terräng i förhållande till företag, organisationer och tillfälliga nätverk. Informationsteknologin är var mans egendom och fler icke-statliga aktörer kommer att ha tillgång till massförstörelsevapen.

Befolkningsökning, urbanisering och stigande levnadsstandard utsätter redan idag jordens resurser för hård påfrestning. I framtiden kommer det att råda knapphet, och i värsta fall brist, på resurser som mat, vatten och energi.

”Tack vare den snabba urbaniseringen i utvecklingsländerna kommer den samlade nybyggnationen av bostäder, kontor och transportsystem de närmsta 40 kommande åren att i grova tal vara lika stor som hela motsvarande volym i världshistorien fram tills nu”, skriver rapporten.

Problemen förvärras av klimatförändringarna. NIC räknar med att hälften av världens befolkning kommer att leva i områden med allvarlig vattenstress.

Men med stora tekniska genombrott och omfattande produktivitetsökningar ska det nog ordna sig i alla fall. Framtiden är aldrig huggen i sten. Olika aktörer och faktorer kan påverka dess förlopp. Globala trender 2030 går igenom möjligheten av ekonomiska kriser och internationella konflikter. Sist men inte minst diskuteras USA:s supermaktsroll.

Rapporten understryker det som Lenin kallade för olikmässigheten i den ekonomiska utvecklingen. Kommer ökade rörlighet, obalanser och motstridiga nationella intressen att leda till kollaps eller anpassning av det internationella ekonomiska systemet?

”Den internationella ekonomin kommer med all säkerhet att fortsätta vara karakteriserad av olika regionala och nationella ekonomier som rör sig i påtagligt olika hastigheter – ett mönster som förstärktes av den globala finanskrisen 2008.”

Den ekonomiska utvecklingen förutspås framför allt ske i Asien även om tillväxtsiffrorna kan komma att mattas av. Ekonomierna i Europa och Nordamerika kommer däremot att präglas av fortsatt krishantering. Problemen inom eurozonen tar minst ett decennium att ordna upp.

”2008 års kris med sin långa ’svans’ reser frågan om en utvidgad kris som underminerar den sociala och politiska strukturen i många västländer och skapar långsiktiga destabiliserande effekter”.

Framtidens värld kommer inte att vara lätt att regera och styra. Vare sig på nationell eller global nivå. Det är inte otroligt att den ojämna ekonomiska utvecklingen kan skapa klyftor såväl inom som mellan länder.
”Medvetenheten om ojämlikhet mellan olika aktörer i samhället, i synnerhet mellan genomsnittsmedborgaren och det internationella privata näringslivet kommer att öka.”

Rapporten varnar för att den enskilda individen kan tolka dessa skillnader som en effekt av globaliseringen och skylla sina egna begränsade politiska, sociala och ekonomiska möjligheter på densamma.

NIC oroar sig också för att både eliter och allmänhet i utvecklingsländerna uppfattar den amerikanska liberalismen som selektiv. Redan idag anklagas den för att tillämpa dubbla måttstockar i stödet av auktoritära stater och i fråga om kärnvapen.

Den olikmässiga ekonomiska utvecklingen skapar en multipolär värld med ökad osäkerhet och spänningar mellan stater. Följande citat ur Globala trender 2030 kan illustrera amerikanarnas allvarsamma farhågor:
”Utan att på något sätt vara oundvikliga ökar risken för mellanstatliga konflikter på grund av förändringar i det internationella systemet. De underliggande förutsättningarna för jämvikten efter Kalla krigets slut är på väg att skifta.

Ett mer fragmenterat internationellt system i vilket existerande former av samarbete inte längre ses som fördelaktigt för många av de globala nyckelspelarna ökar risken för potentiell tävlan och stormaktskonflikt.”

Av rapporten Globala trender 2030 att döma förefaller de styrande kretsarna i USA vara genuint oroade över att landet håller på att tappa sin exklusiva supermaktsroll, åtminstone i dess nuvarande form. Tiderna håller på att förändras och därmed också förutsättningarna.

”Med all sannolikhet kommet USA att fortsätta vara den ’främste av likar’ bland de andra stormakterna 2030 på grund av dess försprång i en vid skala av maktdimensioner och arvet av dess ledarskapsroll.”

”Icke desto mindre, det snabba uppstigandet av andra länder, gör att det ”unipolära tillfället” är över och att Pax Americana – den era av amerikanskt övertag i internationell politik som började 1945 – minskar snabbt.”

Utvecklingen är också beroende av hur det går för USA:s egen ekonomi tillsammans med dess traditionella allierade i Västeuropa (härav ivern att snabbt få till ett transatlantiskt frihandelsavtal). Avgörande är vilken betydelse dollarn tillmäts i resten av världen.

”Ett fall för dollarn som global reservvaluta i utbyte mot någon annan eller en korg av valutor skulle vara det starkaste tecknet på att USA förlorat sin globala ekonomiska position, och även starkt underminera Washingtons politiska inflytande”.

Men rapporten tror likväl att det inte är sannolikhet att någon annan enskild makt förmår att ersätta USA:s dominerande roll på den korta tiden fram till 2030. De nya uppstigande makterna som till exempel Kina och Indien utgör än så länge inget enat block.

”De växande makterna är måna om att ta sin plats vid (det styrande) bordet i multilaterala nyckelinstitutioner som FN, IMF och Världsbanken, men de förespråkar ingen alternativ vision.

Även om de är ambivalenta och förbittrade över den USA-ledda världsordningen har de tjänat på densamma och är mer intresserade av att fortsätta sin ekonomiska utveckling och politiska konsolidering än att utmana USA:s ledarskap.”

Det är inte bara dystra miner i Washington. Rapporten hoppas att USA ska kunna vara självförsörjande på olja och gas fram till 2030.

Prognoserna, som ifrågasätts av många experter, grundar sig på de tekniska möjligheterna att utvinna fossila bränslen ur skiffer.

Globala trender 2030 avslutar med att skissera fyra alternativa framtidsvärldar. Var och en av dessa är kvalitativt olika och poängterar skilda motsättningar och möjligheter. Avsnitten är med avsikt fiktiva och den verkliga världen 2030 antas bli en slags mix av dem alla.

Kapitlet inleds profetiskt: ”Nuet återkallar det förflutnas brytpunkter – så som 1815, 1919, 1945 och 1989 – när vägen framåt inte var glasklar och världen stod inför möjligheten av flera olika framtider.”

De två första alternativa världarna fokuserar på motsättningarna mellan nya och gamla stormakter. Om dessa eskalerar kan de i värsta fall leda till ett ödesdigert motorstopp för hela världsekonomin. Idealet vore istället om USA och Kina kunde komma överens.

Författarna argumenterar mot rimligheten av ett fullskaligt världskrig av 1900-talsmodell. Mot bakgrund av vad som i övrigt skrivits i rapporten låter deras försäkran tyvärr inte helt övertygande. Inget utesluter att en mindre konflikt snabbt trappas upp till en större sådan.

Kommunister och vänstersinnade har all anledning att ta fasta på den tredje alternativa världen. I ett fantasieggande framtidsscenario målas bilden av en mänsklighet präglad av ojämlikhet och skärpta fördelningskonflikter. Karl Marx kommer i ropet som aldrig förr.

Europa lyckas inte läka såren av eurokrisen. Den europeiska unionen brakar samman på grund av förbittrad klasskamp. Arbetslösa ungdomar tar gatorna i besittning och bränner ner EU-kommissionens kontor.

I Kina splittras kommunistpartiet då en nymaoistisk falang retat upp sig på att kapitalisterna släppts in i partiet. I Indien vänder den naxalitiska gerillan upp och ner på landsbygden samtidigt som sofistikerade it-kriminella hackar de nyrikas bankkonton i storstäderna.

De marxistiska idéerna har förvisso svårare att få fotfäste i Nordamerika men istället beväpnar sig revolutionära grupper med egna drönare och de senaste formerna av cyber- och biovapen. Andemeningen är klar: Så här illa skulle det kunna gå om USA slutar att vara världspolis.

Globala trender 2030 – Alternativa världar rundas av med en nyliberal utopi. Den nya medelklassen tar på eget initiativ kommandot med hjälp av den nya informationsteknologin. Tillsammans med storföretag, NGO:s och tillfälliga nätverk löser de världsproblemen.

USA:s underrättelseråd har inte monopol på världens framtid. Vägen ligger öppen för oss alla. Det är vårt ansvar och vår skyldighet att göra något vettigt av den...