”Kapitalet har plundrat Grekland”

Tisdag och onsdag denna vecka genomfördes en ny generalstrejk i Grekland. Initiativet till den 48 timmar långa strejken kom åter från den fackliga fronten PAME, som leds av kommunisterna. Strejken utlystes inför parlamentets debatt om det nya nedskärnings- och privatiseringspaket.

Intervjun med Kostas Papadakis från KKE:s partiledning gjordes med e-post ett par dagar innan åtstramningspaketet röstades igenom onsdag eftermiddag.

• I svenska medier påstås att Grekland kommer att gå i konkurs snart, om inte landet får låna mer pengar från EU och IMF.
– Pasok-regeringen fortsätter tillsammans med de andra borgerliga partierna att terrorisera folket genom att säga att landet kommer att gå i konkurs och att det inte kommer att finnas pengar till löner och pensioner. Men borgarklassen tar inte nya lån för att betala folket. Lånen är till för att ge frikostiga privilegier och subventioner till storkapitalet och borgenärerna, monopolkapitalet, bankerna och de stora koncernerna.

– Det finns inte någon lösning som tillfredsställer både folket och kapitalet. Det kapitalistiska systemet erbjuder en lösning som kommer att försämra arbetarklassens och folkets rättigheter ännu mer. Det är framförallt arbetarklassen och tjänstemannaskikt som förlorar på den. Men också vissa företag kommer att stänga, och då kommer de att försöka ge ny stimulans åt lönsamheten genom att koncentrera kapitalet från mellanskikten, som också kommer att förlora.

– Grekland kommer att gå in i en period av kapitalistisk återhämtning, för vi menar att landets bankrutt inte kommer att vara permanent. Men därefter kommer en ny djupare kriscykel. Det är så det kapitalistiska systemet fungerar, inte bara i Grekland utan överallt. Under kapitalismen är det omöjligt för folket att göra uppoffringar som ger positiva resultat för folkflertalet.

• I valet 2009 förlorade högerpartiet Ny demokrati makten. Krispolitiken genomförs av socialdemokratiska Pasok. Hur ser ni på det?
– Socialdemokratin har avslöjats då den idag spelar en ledande roll i den arbetarfientliga framstöten. Inte i något europeiskt land, inklusive Sverige, kan det finnas några illusioner om socialdemokratins roll.

– Många traditionella anhängare av Pasok i Grekland har bittert ångrat sig, eftersom de före valet trodde att socialdemokratins förvaltning av systemet skulle vara mindre smärtsam och lite mer uthärdlig. Den enda skillnaden mellan socialdemokratin och de liberala partierna är deras historia. Båda arbetar för kapitalet mot arbetarna och de folkliga skikten.
 
• Ett i Sverige återkommande påstående är att det grekiska folket har levt över sina tillgångar och nu måste betala med sänkt levnadsstandard. Hur ser KKE på Greklands stora budgetunderskott och statsskuld?
– Skulderna har inte orsakats av arbetarnas och de fattiga folkliga skiktens ”lyxliv”. Budgetunderskottet och statsskulden skapades av de skattelättnader och subventioner som storkapitalet njöt av, av de olympiska spelen som resulterade i rikedomar för storkapitalet, av kostnaderna för Nato, och i grunden är de ett resultat av den profit kapitalisterna tar från mervärdet av produktionen.

– Idag är arbetarklassen och folket inte skyldiga någonting. Vi erkänner inte någon skuld. Inte heller accepterar vi borgarnas, socialdemokraternas, de liberala partiernas och de opportunistiska krafternas slutsats att vi måste ut-öka lånen, vilket bara innebär nya bördor för folket medan kapitalets vinster förblir orörda. Vi godkänner inte heller den farliga syn som opportunister, som [vänsterreformistiska] SYN/Syriza och Europeiska vänsterpartiet har. De talar om bra och dåliga skulder, etiska och oetiska skulder.

– Folket har ingen skuld. Tvärtom har det en skuld att inkassera bestående av den rikedom det producerar och som en handfull plutokrater tillägnar sig. Detta gäller inte bara i Grekland, en liknande utveckling gror i Portugal, Irland och på andra håll.

– Arbetarna måste bedöma situationen i sitt land och i Grekland utifrån en klass-ståndpunkt. Borgarna i resten av Europa lånar inte ut pengar till det grekiska folket, utan understödjer sina intressen och skyddar sina långsiktiga investeringar och investerat kapital.

• Hur har budgetunderskotten och statsskulden kunnat öka så mycket?
– Underskotten ökade på grund av kapitalets massiva plundring av den offentliga sektorns kassakistor. Dess företrädare gjorde sig en förmögenhet, tack vare Pasoks och Ny demokratis politik.

– Till exempel var perioden 2000-2008 den mest lönsamma någonsin för de grekiska företagen. De officiella vinsterna ökade tiofalt flera gånger om. Men på grund av Ny demokratis och Pasok-regeringarnas skattesänkarpolitik ökade under samma period statens underskott. Kapitalisterna betalade år 1999 cirka 4,3 miljarder euro i skatt, medan den 2008 uppgick till 5,4 miljarder euro, trots att vinsterna mångdubblats.

– Till det kan vi inte bortse från att den fortsatta minskningen av statens inkomster beror på att ägarna av storföretagen inte betalar skatt. Det offentliga underskottet växer på grund av den pro-monopolkapitalistiska politiska linjen, vilket lett till att vi betalar enorma summor i räntor och amorteringar. Utan räntorna och amorteringarna hade nästan alla statsbudgetar fram till 2008 haft ett överskott.

• I en intervju för en tysk tidning förklarade Sveriges Anders Borg att ”grekerna måste arbeta och betala skatt”. Det vill säga att ”låg pensionsålder” och ”skattefusk” är orsaken till den uppkomna krisen.
– Detta uttalande syftar endast till att dölja de verkliga orsakerna. Skulden och underskottet är en följd av krisen och inte dess orsak. Orsaken till krisen är den grundläggande motsättningen mellan arbete och kapital, att det finns privat ägande av produktionsmedlen. Skulden och underskottet orsakades av borgarklassen och den kapitalistiska exploateringen.

– Inte heller orsakades skulden av tjuvar, vilket hävdas av de så kallade ”upprörda medborgarna” [Indignados, rörelsen som demonstrerar på torgen]. Denna slutsats bidrar, liksom de illusioner som de borgerliga och reformistiska krafterna försöker skapa om att det går att reformera det politiska systemet till förmån för folket, till att snärja in de folkliga skikten i fällan att kämpa för ett ”återställande” av den kapitalistiska ekonomin – en skönmålning av kapitalismen.

• Hur ser ni på att de ”upprörda medborgarna” kräver att alla partier, inklusive KKE, ska bort från protesterna på torgen?
– Genom parollerna om att ”alla måste gå” och ”ut med partierna” försöker de i människors medvetande jämställa KKE med de borgerliga partierna. Det parti som har motsatt sig kapitalets strategi och EU, som förutspått och varnat för plutokratins krig, som spelat en ledande roll i organiseringen av klasskampen mot de borgerliga och opportunistiska krafter som gemensamt planerat och röstat för det arbetarfientliga vidundret på EU:s enkelriktade väg och som sprider förvirring och desorientering.

– KKE kan inte likställas med plutokratins partier, de krafter som tjänar kapitalet.

• Om kapitalismen inte duger, vad är kommunisternas lösning?
– KKE reser följande fråga: Hur förklarar kapitalisterna att å ena sidan ökar produktionen och vetenskapen och tekniken utvecklas, och å andra sidan manar de arbetarna att arbeta mer, tills de dör, medan arbetslösheten på samma gång ökar, särskilt bland kvinnor och ungdomar? Kapitalismen varken kan eller vill lösa dessa motsättningar.

– Den sanna frigörelsen från den styrande politiken – inte bara i det politiska systemet men också i ekonomin – är möjlig endast genom störtandet av den kapitalistiska makten och byggandet av socialismen.

– Vi har ett förslag till en ny makt, nämligen en arbetarklassens och folkets makt, vilket inkluderar socialiseringen av produktionsmedel som ägs av monopolen, producentkooperativ bredvid den socialiserade sektorn, ett lösgörande från och utträde ur EU. Utan ett sådant perspektiv kan kampen inte ge några resultat.
 
• Hur kommer KKE och den folkliga rörelsen att fortsätta kampen?
– Efter framgången med PAME:s strejk 15 juni, då arbetarna än en gång vände ryggen åt de fackliga byråkraterna i GSEE och ADEDY och istället förlitade sig på PAME, organiserar vi en avgörande 48-timmars strejk mot regeringens försök att få igenom de nya folkfientliga åtgärderna. Den hårda kampen under de senaste månaderna har lett fram till en allians mellan PAME, som består av de klassorienterade krafterna i fackföreningsrörelsen, och massorganisationer av egenföretagare (PASEVE), fattig- och småjordbrukare (PASY), ungdomarna (MAS) och kvinnorna (OGE).

– PAME:s förslag är en upptrappning av kampen, att det är nödvändigt med en ny 48-timmars generalstrejk när parlamentet röstar om åtgärdsprogrammet. Det är arbetarklassens svar på regeringens försök att komma undan folkets ramaskri.