Franska arbetare låser in sina chefer – våg av protester i Europa

Den ekonomiska krisen har redan fått regeringar i Lettland, Island och Belgien att avgå, och krisen har orsakat starka politiska spänningar i Ungern. Krisen har lett till stora demonstrationer i Belgien, Grekland, Irland, Italien, Litauen, Portugal med flera länder.

Borgarklassen splittrad
Frankrike har sett omfattande massprotester och demonstrationer. En rad militanta aktioner har lett till att man i en del fall låst in chefer som ljugit och betett sig illa mot arbetarna. Borgarklassen är splittrad om vad man skall göra mot de uppstudsiga arbetarna.
 
Ségolène Royal, franska socialistpartiets (PS) kandidat i presidentvalet 2007, som hon förlorade, väckte stor uppmärksamhet i april då hon försvarade de många arbetargrupper som, när de hotats av massavskedanden, låst in sina chefer på sina arbetsplatser. Att Royal som representant för ett kapitalistvänligt och i grunden borgarvänligt parti gör ett sådant uttalande är ett tecken på de ökande klassmotsättningarna i Frankrike.

Några uppmärksammade exempel på ”boss-nappings” (anspelar på ordet ”kidnapping”), som ofta knyts till krav på avgångsvederlag, har blivit en stor politisk fråga. Arbetare har hållit cheferna på en 3M-läkemedelsfabrik i Pithivers fågna, på en Sony-fabrik i Pontonx-sur-l´Adour hölls Sonys vd för Frankrike Serge Foucher fången samt likaså ledningen på en Caterpillarfabrik nära Grenoble.

Högersocialdemokraten Royal gjorde sina uttalanden i en stor intervju i veckotidningen Journal de Dimanche (JDD). Tillfrågad vad hon ansåg om aktionen vid Caterpillars fabrik, där fabriksledningen låstes in, svarade hon:

”Det är inte precis angenämt att bli inlåst, och det är olagligt att frånta någon dennes rörelsefrihet. Men ingen förolämpade eller begick våld mot dem. De som är hotade, nedpressade och bespottade är de arbetare som cheferna ljög inför innan de sparkades ut ur fabriken.”

Royal fortsatte: ”Det finns ett brottsligt beteende från en del hyperprivilegierade människor, genom det sätt de plundrar företagens resurser samtidigt som de avskedar folk. Vi tvingas underkasta oss en dåraktig ordning; det är en uppenbar anarkism i systemet… När man hör vissa högerpolitiker som på allvar hävdar att skattesänkningar för de rika skyddar de fattiga, så får man uppfattningen att tiden har återvänt till monarkin före franska revolutionen. Så det är ett återvändande till klasskampen? Ja kanske det.”

Royals uttalanden är en bekräftelse på hur opinionsläget i Frankrike har förändrats i takt med att den ekonomiska krisen skärpts. Arbetare är upprörda över att hundratals miljarder används för att rädda banker och finansinstitut samtidig som folket fått se sina sociala förmåner försämras för att det inte finns några pengar.
När Royal pratar om monarkin innan franska revolutionen är det en varning till den politiska eliten, som hon själv är en del av. Det är ett tecken på att där finns en gnagande oro för att händelseutvecklingen kan gå överstyr, sett ur borgerlighetens perspektiv.
 
63-procentigt stöd
”Boss-nappers” åtnjuter ett stort socialt stöd. Tidningen Le Monde redogör för två stora opinionsundersökningar som har frågat fransmännen om ämnet.
Opinionsinstitutet CSA:s undersökning visade att 45 procent ansåg protestmetoden ”acceptabel”. I den andra opinionsundersökningen utförd av IFOP sade 63 procent av de tillfrågade fransmännen att de hade förståelse för protestmetoden medan 30 procent stödde inlåsandet av chefer och direktörer rakt av.

Le Monde skriver: ”Sympatin för strejker och demonstrationer verkar leda till än radikalare aktioner. Avslöjanden av höga chefslöner, de återkommande avskedanden i vinstdrivande företag, de höga aktieutdelningarna som sker i den djupaste lågkonjunktur, har provocerat fram en omfattande indignation.”

Henri Guaino, rådgivaren åt president Nicolas Sarkozy, återspeglar den stora osäkerheten inom den franska regeringen och hänvisar till ”den djupa krisen”. Han säger:

”Allting kan nu gå överstyr, de politiska riskerna är stora, risken för våld, för revolt är överhängande och situationen kan degenerera. Alla politiker måste vara medvetna om detta problem.”

Det är av denna orsak och med det opinionsläge som finns i Frankrike som borgarklassen finner det politiskt omöjligt att lagföra de arbetare som låst in cheferna, trots att lagarna är rent drakoniska i förhållande till dessa ”brott”. Upp till fem år fängelse och skyhöga böter på upp till motsvarande 800.000 svenska kronor är de normala straffsatserna. För närvarande är det endast en liten grupp konservativa ledamöter som kräver att den stränga lagstiftningen skall appliceras. Den stora arbetaropinionen har för tillfället upphävt borgarklassens lagstiftning.

Generalstrejk 1 maj
Den 30 mars beslutade de tre stora fackliga organisationerna i Frankrike att organisera en generalstrejk 1 maj. Det kommer att bli den tredje generalstrejken mot högerregeringens försök att vältra krisens bördor på de arbetande. I det gemensamma uttalandet säger de att offentliga såväl som privata arbetsplatser skall skyddas samt att man motsätter sig sociala och ekonomiska avregleringar.

Även för generalstrejken första maj stiger det folkliga stödet. I en opinionsundersökning 6 april svarade 76 procent att mobiliseringen inför 1 maj var en bra sak. Även bland de som röstat på högerpartierna fanns stöd, 61procent svarade ja till mobiliseringen. Dessa siffror är högre än de som kom fram under generalstrejken i januari. 

ERIK ANDERSON
Proletären nr 18, 2009


Våg av arbetarprotester i Europa

Italien: I Rom demonstrerade miljoner arbetare 4 april mot regeringen Berlusconis ekonomiska politik. Massdemonstrationen var sammankallad av fackföreningscentralen CGIL. Demonstranterna fördömde även den konservativa regeringens försök att ta bort kollektivavtalsrätten.

Den italienska ekonomin beräknas sjunka med 2-3 procent innevarande år. CGIL beräknar att en miljon arbetstillfällen kommer att gå förlorade inom det närmaste året. En stor del av den italienska arbetsstyrkan har tillfälliga arbeten med ringa socialt skydd och inga rättigheter till arbetslöshetsförsäkring. Många italienska arbetare är lågavlönade. Enligt landets skattemyndigheter tjänade 35 procent av landets befolkning mindre än 10.000 euro per år.

I november förra året sade Berlusconi att regeringen kommer spendera 80 miljarder euro i ett krispaket. Men det italienska facket hävdar att dessa summor inte är nya utan det är redan budgeterade pengar för normala åtaganden inom den offentliga sektorn.

CGIL säger att den verkliga extrasumman är fyra miljarder euro. CGIL:s ordförande Guigliemio Epifani krävde att regeringen på allvar måste vidta åtgärder för att stimulera ekonomin och agera för att skydda arbeten och levnadsförhållandena för pensionärer och arbetslösa. Epifani varnade demonstranterna 4 april för att regeringen försöker spela ut det rasistiska kortet mot immigrantarbetarna.

Det stora protestmötet kom att fördöma arbetsköparnas försök att upphäva de nationella kollektivavtalen. Epifani uppmanade de två andra stora fackföreningscentralerna att förena sig med CGIL i gemensamma aktioner.


Grekland: 3 april strejkade de anställda inom den offentliga sektorn och tiotusen människor demonstrerade i Aten i protest mot regeringens nedskärningar. Strejker bland de offentliganställda stoppade trafiken och transporter över hela landet i protest mot regeringens nedskärningar.

”Vi skapade inte krisen och vi vill inte betala för den” stod det på ett plakat. Samma dag höll de två stora fackliga centralerna GSEE och ADEDY möten och demonstrationer intill parlamentsbyggnaden. 

Generalstrejken stängde alla statliga administrationsbyggnader och skolor och endast akutmottagningarna på sjukhusen var öppna. Flygtrafikledarna hade ett tre timmars stopp. Greklands största flygbolag Olympia fick ställa in 140 avgångar. Hundratusentals arbetare anslöt sig till dygnslånga strejken.

Greklands konservative premiärminister Costas Karamanlis beordrade i början av april lönestopp inom den offentliga sektorn. Regeringen har en ytterst smal majoritet i parlamentet.

Irland: 21 februari demonstrerade 100.000 människor på Dublins gator i protest mot regeringens nedskärningar.

Lettland: 27 mars demonstrerade 10.000 lärare i protest mot lönesänkningar som aviserats i samband med den finansiella krisen.

Ryssland: Strejker sprider sig. Under december och januari förlorade 800.000 ryssar sina arbeten. Det totala antalet arbetslösa är mer än sex miljoner eller drygt åtta procent.

Polen: 10.000 metallarbetare arbetare demonstrerade 6 mars mot avskedanden. 3.000 arbetare i Gdansk protesterade mot kraftbolaget Energas ned-skärningar.

Portugal: Uppemot 200.000 arbetare demonstrerade i Lissabon 13 mars med krav på fler jobb, högre löner och social rättvisa.