Historiskt anfall mot Israel – många döda på båda sidor

Tidigt på morgonen lördagen den 7 oktober, under den israeliska högtiden Sukkot, inledde den palestinska motståndsrörelsen Hamas väpnade gren al Qassam-brigaderna en offensiv mot Israel, med flera spektakulära överraskningsattacker. 

Offensiven, som av Hamas kallas al-Aqsa-flodvågen, efter den heliga al-Aqsamoskén i Jerusalem, saknar motstycke i det palestinska motståndets historia och chockade såväl den israeliska armén som omvärlden.

På tisdagen hade över 900 israeler, soldater men också många civila, dödats i attackerna och efterföljande strider, tillsammans med ett okänt antal palestinska soldater. Minst 700 palestinier, varav många civila, har i skrivande stund dödats av israeliska vedergällningsattacker mot Gaza. Totalt 120.000 palestinier rapporteras vara på flykt från bombanfallen inne i Gaza.

Lördagens offensiv är den första palestinska offensiven in i det av väst erkända Israel. Det är också den största attacken mot israeliska mål på 50 år – sedan i oktober 1973 då flera arabstater tillsammans med det palestinska motståndet genomförde ett överraskningsanfall mot Israel, som inledningsvis led stora förluster, i det som kom att kallas jom kippur-kriget, ramadankriget eller oktoberkriget.

Förutom jämförelsen med jom kippur-kriget, har offensiven också jämförts med Tet-offensiven i Vietnam 1968, där nordvietnamesiska gerillastyrkor genomförde ett massivt överraskningsanfall mot Sydvietnam och de amerikanska ockupationsstyrkorna, också det tidigt en morgon under en högtid. Offensiven blev ett militärt misslyckande för Nordvietnam, som led stora förluster, och slogs tillbaka av USA. Men offensiven fick den amerikanska allmänheten att börja tvivla på om USA kunde besegra Nordvietnam militärt – vilket bidrog till att USA drog tillbaka sina trupper fem år senare.

Den palestinska offensiven genomfördes av, förutom al-Qassam-brigaderna, också Islamiska Jihads väpnade gren al-Quds-brigaderna och socialistiska PFLP:s och DFLP:s respektive väpnade styrkor, Abu Ali Mustafa-brigaderna och Nationella motståndsbrigaderna.

Offensiven inleddes av att uppemot 5.000 raketer sköts mot Israel, samtidigt som ett tusental palestinska gerillasoldater tog sig genom eller över de höga och hårt bevakade stängsel och murar som omgärdar Gaza. På vad som redan blivit historiska bilder ses palestinska schaktmaskiner riva ner och förstöra stängslet som bidragit till att Gaza kallas världens största utomhusfängelse.

Därefter kunde gerillasoldater ta sig in i Israel på motorcyklar och mindre militärfordon. Samtidigt attackerade palestinska elitkommandon israeliskt territorium från luften, genom propellerförsedda glidflygare, och från havet, i små motorbåtar. I videor som spridits på sociala medier syns också hur palestinierna använder sig av taktik hämtad från Ukraina – med drönare som släpper granater på israeliska stridsvagnar.

Planerna inför offensiven tycks helt ha undgått den israeliska underrättelsetjänsten. Samtidigt hade flera israeliska förband förflyttats från Gaza till Västbanken, för att slå ner oroligheter där. Det bidrog till att palestinska motståndsgrupper snabbt kunde inta flera israeliska militärposter och baser, och hålla dem i upp till två dygn. Först på måndagseftermiddagen rapporterades israeliska armén ha tagit tillbaka alla byar och baser som intagits av det palestinska motståndet.

Bland de minst 900 israeler som ska ha dödats i attackerna finns inte bara soldater, utan även ett stort antal civila. Bland annat attackerade Hamas-soldater en ravefestival utanför bosättningen Re’im, fem kilometer från gränsen till Gaza. Enligt ögonvittnesskildringar sköt Hamassoldater urskiljningslöst mot festivaldeltagarna och över 250 personer uppges ha dödats i attacken, som fördömts av omvärlden.

De exakta omständigheterna kring attacken är inte klara. Det är oklart om festivalen varit måltavla för attacken, då den flyttats till området bara två dagar tidigare, eller attackerats på vägen till den militärbas som är belägen nära festivalområdet.

Representanter för Hamas har i uttalanden och intervjuer sagt att de inte attackerar civila. Samtidigt menar de att israeliska bosättare inte är civila.

Det israeliska samhället är kraftigt militariserat. Alla israeliska män och kvinnor genomgår en tvåårig eller treårig värnplikt, som inbegriper att tjänstgöra i upprätthållandet av ockupationen, och har i många palestiniers ögon ett medansvar för ockupationen.

Illegala bosättare på ockuperade Västbanken är ofta beväpnade och deltar regelbundet i attacker mot palestinska civila. Bosättningarna utanför Gaza är, till skillnad från de på Västbanken, inte ansedda som olagliga av FN – men samtidigt är även större städer som Sderot och Be’er Sheva byggda på ruinerna av palestinska byar, vars invånare fördrevs av israeliska styrkor i al-Nakba, den stora katastrofen, när Israel bildades 1948.

I Israel växer nu kritiken mot militären och underrättelsetjänsten som anses ha misslyckats fatalt med att skydda den israeliska befolkningen och underskattat det palestinska motståndets styrka. Samtidigt har den israeliska regeringen deklarerat att Gaza ska försättas i fullständig blockad och att Hamas politiska och militära kapacitet ska ”förgöras”.

Israels försvarsminister Yoav Gallant har meddelat att all el, vatten och förnödenheter in till Gaza nu stängs av, med hänvisning till att palestinierna är ”djur” och att Israel agerar därefter. Premiärminister Benjamin Netanyahu har också hotat att göra Gaza till en ”övergiven ö”.

Hundratals, om inte tusentals, har redan dött i Israels bombningar mot det extremt tätbefolkade Gaza och många fruktar nu att Israels hämnd efter Hamas attack kan bli den blodigaste någonsin.