Kraftmätning i Zimbabwe

Oppositionen MDC och Morgan Tsvangirai har genom valet fått en stärkt roll i parlamentet. Detta har skärpt det politiska läget i landet. Det kan leda till väpnat motstånd från krigsveteranerna och från militären för att värna jordreformen.

Krigsveteranerna riskerade livet en gång för att återta landet från de vita rasistiska ockupanterna. De är beredda att åter ta till vapen om deras seger hotas, vilket de upplever nu med valutgången.

Jorden till de vita
De har stor anledning att misstro MDC. Till exempel skrev brittiska The Guardian 2002: ”Nu har den brittiska regeringen (genom Westminster Foundation for Democracy) och Tories (genom Zimbabwe Democracy Trust) tillsammans med de vita godsägarna och företagen, som alla stödjer MDC ekonomiskt, betonat den fria marknaden och vill ge tillbaka de vita godsen till deras ägare.”

Vi kan också påminna om MDC:s misslyckade statskupp ”The Final Push” 2003. De väpnade styrkorna hotades att gå emot MDC: ”I en MDC-regering blir ni arresterade, ställda inför rätta och skickade till fängelse. Tänk på framtiden”. Nu är det denna framtid.

Krigsveteranerna ser med MDC risken att fattigbönderna vräks från de marker de nu besitter. Veteranerna demonstrerade måndag denna vecka i Harare för att markera att de inte accepterar att de vita ska få återkomma.

Enligt den regeringstrogna tidningen Herald har vita fd godsägare redan återvänt till Zimbabwe för att återta de gods de tidigare kontrollerat. De samarbetar med de vita godsägare som hela tiden funnits kvar i landet. Lokala MDC-representanter har sagt att de vita får komma tillbaka om MDC vinner valet.

Fattigbönder hotas
Zanu-PF har ett ansvar för att undvika den folkliga katastrof som framför allt skulle drabba fattigbönderna. Robert Mugabe har påpekat: ”Vi kommer aldrig att åter bli en brittisk koloni.”

MDC bildades strax efter de första jordreformslagarna 1998. Även om organisationen i ord inte kunnat gå emot jordreformen finns det många inom Samväldet som vill dra nytta av MDC och hoppas att det ska driva tillbaka jordreformslagarna, att det kanske finns ett dolt samarbete med brittiska intressen. MDC:s historia ger inte organisationen någon trovärdighet hos folket.

Med Zimbabwes första jordreformslagar 1998 inleddes Storbritanniens hatkampanj med starkt stöd av Bushs lagstiftning. Dessa åtgärder har slagit hårt mot Zimbabwes ekonomi. Utländska investeringar och handeln med västmakterna har nästan upphört. Inflationen har nått 100000 procent. Denna utveckling har applåderats av MDC. Den imperialistiska propagandan mot Zimbabwe har varit intensiv och daglig (genom brittiskt beslut).

Den relativt lilla förlusten i de aktuella valen kan helt hänföras till de ekonomiska sanktionerna och till den intensiva imperialistiska propagandan.

Som i Nicaragua
Med denna politiska situation borde det varit orimligt att anordna parlamentariska val i landet, speciellt som MDC har tillgång till hela imperialismens propaganda och ekonomiska påtryckningar. Vi minns hur det gick för folket i Nicaragua där den sandinistiska revolutionen krossades 1990 efter att ha förlorat påtvingade parlamentariska val. Landet blev åter ett av världens mest hopplösa länder.

USA hade Nicaraguas grannländer som uppmarschområde för militära styrkor för det lågintensiva kriget. Zimbabwes grannstater har dock vägrat upplåta mark till imperialistiska styrkor. Imperialismen har därför drivit kriget mot Zimbabwe enbart genom ekonomisk blockad och politisk propaganda.

Dagligen påstår borgerliga massmedia att Zanu-PF ägnar sig åt valfusk, speciellt efter att den aktuella valsammanräkningen dragit ut på tiden. Zanu-PF:s partisekreterare Didymus Mutasa har gång på gång vädjat om lugn och besinning. Problemen är stora, eftersom det gällt fyra olika val, till parlamentets underhus, senaten (parlamentets överhus), president och lokala representanter.

Grotesk propaganda
Det första som offras i krig är sanningen och den borgerliga propagandan har varit grotesk. Först försöker imperialismen knäcka landet ekonomiskt och sedan ger dess politiker och massmedia Zanu-PF och Mugabe skulden för landets ekonomiska problem.

Jämför med bevakningen av valet i december av Mwai Kibaki i Kenya där 1500 personer dödades och där över en halv miljon människor tvingades på flykt. Vi minns inte ens presidentens namn. Kenya angrips inte dagligen av imperialismen och utesluts inte ur Samväldet.

Orsaken till skillnaderna i hur länderna behandlas är att zimbabwierna gett sig på de vita gods-ägarna och nu senaste ställt krav på zimbabwiskt majoritetsägande av alla företag. Skillnaden är en klassfråga.

Det hade kanske varit enklare för folket i Zimbabwe om man, likt Kuba, valt ett enpartisystem och därigenom sluppit utmanas av imperialismen inne i landet, samtidigt som landet drabbats av en bank- och handelsblockad. Imperialismens propaganda får dessutom fritt framföras i landet.

Folket har ett underläge relativt imperialismen och Zanu-PF har svårt att manövrera i denna situation.

TORBJÖRN BJÖRKMAN
Proletären 15, 2008


Zanu PF fick flest röster
Vid Proletärens pressläggning är utgången i presidentvalet ännu inte känd.  Zanu-PF uppger sig ha funnit felaktigheter och därför krävt en omräkning innan siffrorna offentliggörs.

Följande resultat är dock klara:
• I parlamentets underhus fördelas de 210 mandaten enligt följande:
Zanu-PF 97 platser
MDC 99
MDC (utbrytare) 10
Oberoende 1

Ytterligare tre platser måste tillsättas via fyllnadsval då kandidaterna dött.

Medan västmedierna med glädje rapporterade att Zanu-PF förlorar kontrollen över parlamentet är det få som uppmärksammat att Mugabes parti faktiskt fick flest röster.

Siffror som bland annat publicerats av brittiska BBC news säger att Zanu-PF fick 46 procent medan MDC fick 43 procent och MDC (utbrytare) 8,4 procent. Förklaringen är att det var ganska jämnt mellan partierna i flera valkretsar där MDC vann medan Zanu-PF segrade stort i flera av sina.

Det bör också påpekas att Tsvangirais MDC inte har egen majoritet utan måste samarbeta med utbrytarfraktionen för att få kontroll över parlamentet.

• I senatsvalet (parlamentets överhus) fördelas de 60 valbara mandaten enligt följande:
Zanu-PF 30 platser
MDC 24
MDC (utbrytare) 6

Senaten har möjlighet att blockera parlamentets beslut, vilket gör det till en viktig maktfaktor. Till de 60 folkvalda kommer ytterligare 33 ledamöter som utses av presidenten i samråd med tradionella stamledare och byäldste. Då dessa är baserade på landsbygden stöder de flesta Zanu-PF.

• När det gäller presidentvalet har bland annat statliga tidningen Herald påpekat att MDC:s påstående att Morgan Tsvangirai fick över 50 procent av rösterna i första valomgången är orimligt om rösterna i presidentvalet inte dramatiskt skiljer sig från parlamentsvalet.

Att Tsvangiari fått över 50 procent skulle ju betyda att MDC:s utbrytarfraktion vänt sin kandidat Simba Makoni ryggen (västmedier har redan rapporterat att han fått åtta procent, precis som i parlamentsvalet), eller att många av dem som röstat på Zanu-PF vänt Mugabe ryggen.

Om ingen av kandidaterna får över 50 procent i första valomgången säger vallagen att de två som fick flest röster ska mötas i en andra valomgång.

• Hur det gått i lokalvalen, som också genomfördes samtidigt, är inte känt.