Lettland i kris

Politisk oro, demonstrationer och upplopp följer nu på den ekonomiska krisen i Baltikum. I mitten av januari protesterade över 10000 i Lettlands huvudstad Riga och 7000 i Litauens huvudstad Vilnius. I båda fallen slog protesterna över i våldsamma sammandrabbningar med polis.

Protesterna tisdagen 13 januari var de största i Lettland sedan Sovjetunionens sammanbrott. Demonstranterna visade sitt missnöje över den styrande höger-centerkoalitionens krispolitik och krävde av president Valdis Zatlers att han ska upplösa parlamentet och utlysa nyval.

Den fredliga protesten eskalerade till våldsamheter då en handfull personer efter den egentliga demonstrationens slut försökte att storma parlamentsbyggnaden.

Polisen tillgrep tårgas och batonger varpå ett hundratal personer svarade med att krossa rutor på finansministeriet och om-kringliggande banker och butiker. 40 personer skadades och drygt 100 personer greps.

Initiativtagare till demonstrationen var oppositionspolitikern och den tidigare ministern Aigars Stokenberg. Lettlands Socialistparti, LSP, ställde sig bakom manifestationen och dess ordförande Alfred Rubiks kommenterar händelserna så här:

Folkligt missnöje
– Vårt förtroende för oligarken Stokenberg är noll. Han försöker bara spekulera i folkligt missnöje för att själv återkomma till makten. Men eftersom vi visste att det skulle komma många ärligt upprörda människor till demonstrationen beslöt vi oss för att stödja den och själva delta.

– Vi gjorde två viktiga iakttagelser som bekräftar att vår linje var riktig, fortsätter Alfred Rubiks. För det första att det var mycket ungdomar som ville protestera och säga sin mening. Att en mindre del av dem fortsatte med att ställa till upplopp ser vi som ett spontant uttryck för desperation, även om vi naturligtvis fördömer det.

– För det andra att demonstrationen dominerades av människor med lettiska som modersmål. Det här handlar i första hand om en klassmässig protest, inte om en särskild manifestation av den ryska minoriteten.

Omfattande sparpaket
Strax före jul togs ett omfattande sparpaket fram i samarbete med IMF för att rädda de utländska (läs svenska) långivarna från kreditförluster och för att säkra Lettlands anslutning till EMU. Efter några år av hög tillväxt förväntas den lettiska ekonomin krympa med nära fem procent detta år. Sparpaketet innehåller momshöjningar och 15-procentiga lönesänkningar för de offentliganställda.

– Vi har under flera år kritiserat de olika borgerliga regeringarna för deras ekonomiska politik, säger Alfred Rubiks. De har spenderat utländska lånade pengar på att renovera byggnader, köpa dyra bilar och göra resor till exotiska platser.
Den reala ekonomin har slagits ut och tillverkningsindustrins andel av bruttonationalprodukten ligger idag på mindre än tio procent.

Borgerlig maktkamp
Som ett svar på protesterna har president Valdis Zatlers ställt ett ultimatum till regeringen och parlamentet, Saeima. Han kräver att konstitutionen skrivs om, att en ny chef tillsätt för den statliga korruptionsmyndigheten och att ett särskilt råd utses för att övervaka ekonomin. Får han inte ett positivt svar innan 31 mars utlyser han nyval.

– Från LSP:s sida ser vi nyvalet som relativt ointressant även om vi själva sannolikt skulle få fler platser i parlamentet än idag, säger Alfred Rubiks. I grunden handlar det blott om olika fraktioner av den härskande borgerliga klassen som slåss om makten. Dessutom har vi både EU-val och lokalval i juni.

Den svenska borgerligheten börjar nu på allvar att oroa sig över utvecklingen på andra sidan Östersjön. I Dagens Industri tisdag 20 januari skyller krönikören Gunnar Örn allt på de svenska bankerna. SEB och Swedbank har en så dominerande ställning i Baltikum att de i praktiken fungerar som centralbanker.

Svensk oro
”Vad SEB och Swedbank sysslar med är direkt penningpolitiskt vanstyre. De har destabiliserat våra grannländer ekonomiskt och i förlängningen kanske även politiskt.”

Alla de tre baltiska staterna är nyblivna medlemmar i Nato och EU. Både Estland och Lettland har stora ryskspråkiga minoriteter som utestängts från medborgerliga rättigheter. Det är mycket som står på spel. Gunnar Örn fortsätter:
”Om våra grannländer driver mot ekonomisk kollaps har vi ett tungt ansvar att reda upp situationen. Inte bara av hänsyn till de svenska affärsbankerna, utan av rent, krasst säkerhetspolitiskt egenintresse.”

Ingars Burlaks, 23 år och nyinvald ledamot i LSP:s centralkommitté anger framtidsperspektiven:

– Lettlands Socialistparti ingår i den parlamentariska fyrpartikoalition Harmonisk Center, vilken idag har sammanlagt 17 platser av 100 i Saeima. Samtliga våra partier vill att Lettland ska lämna Nato och kräver ett omedelbart stopp för alla krigsbaser på lettiskt territorium.

Gunnar Örn och hans gelikar har all anledning att sova dåligt om nätterna. Men den traditionella rysskräcken gör säkert sitt när han avslutar sin krönika med att ge uttryck för följande farhågor:

”I händelse av en förvärrad ekonomisk kris kan ett allt mer auktoritärt och revanschlystet Ryssland ta chansen att piska upp stämningarna bland den ryskspråkiga befolkningen i Lettland. Rysslands agerande i Georgien i somras borde tjäna som varnande exempel.”

Frihet från Swedbank
– Alla partier inom Harmonisk Center vill ge samtliga som bor i Lettland fullvärdigt medborgarskap och politiska rättigheter oavsett modersmål, förklarar Ingars Burlaks. LSP:s tidning Lettlands socialist ges ut på både lettiska och ryska. Vi sålde tusen exemplar på den stora demonstrationen!

Kommunistiska Partiet stöder självfallet de baltiska folkens kamp för frihet och självbestämmande gentemot Swedbank, SEB, IMF, EU, Nato.

JOHAN WIMAN
Proletären nr 5, 2009