Ledarkrönika: Kolonial skattepolitik
Det finns politiska skäl till att kräva kommunal beskattning av företag som LKAB för att kompensera det kommunala skattebortfallet.
Kolonialism är nyckelordet för hur svenska staten med hjälp av lagar och avtal exploaterar människor och natur i Norrbotten. Där ”Malmfälten” är ett konkret exempel som ”bruksort”, där gruvbrytningen som bas i likhet med andra bruksorter levt på ensidig närings- och företagsverksamhet. När lönsamheten avtagit har dessa bruksorter genom nedlagd gruvverksamhet gått sotdöden till mötes, och ovissheten har brett ut sig om en framtid i en landsända som ”sinar” i brist på arbete och arbetsför befolkning.
LKAB började för några år sen avslöja allt mer av sina planer om en ny struktur i att avveckla den egna driftverksamheten i produktionsavseende, minska och avveckla egenanställd personal till förmån av privat entreprenör verksamhet.
Det nya året 2020, inleder ett finskägt företag, Tapojärvi, i det lokala annonsbladet om behovet att anställa gruvarbetare med tjänst i LKAB till våren. Det tidigare norskägda företaget Veidekke som ansvarat för driften blev utkonkurrerat i en anbudsupphandling, förmodligen till ett lägre pris.
Men varifrån kommer den nya driftpersonalen att tas? Blir det från det tidigare Veidekke, veckopendlare från Västerbotten-
kommuner? Eller kommer man med egna veckopendlare med bostadsort i Finland eller ett annat EU-land?
Såväl Gällivare som Kiruna redovisar den lägsta arbetslösheten i både länet och i Sverige, samtidigt som antalet egna skattebetalande medborgare minskar.
Facket Gruvfyran anordnade en manifestation i fjol vinter, mot att LKAB vill lägga ut delar av produktionen på entreprenad och därmed minska egna anställda och rationalisera bort jobb från fackets medlemmar. Facket fick inte vara med om det principiella beslutet, men erbjöds fräckt att vara med om att organisera bort jobb för sina medlemmar, vilket facket tackade nej till.
Kommunerna förlorar skattebetalare genom befolkningsminskning samtidigt som kommunerna tvingas erbjuda den ”pendlande” entreprenöranställda arbetskraften tillgång till kommunal service av olika slag.
Det finns politiska skäl till att kräva kommunal beskattning av företag som LKAB för att kompensera det kommunala skattebortfallet. För företag som LKAB kan välja och vraka efter eget gottfinnande mellan egna anställda och entreprenörer inom ramen för EU:s arbetsmarknadspolitik.
Denna ”ram” förstärks ytterligare av Januariöverenskommelsen, där försvagning av arbetsrättsfrågor står i fokus hos den socialdemokratiska regeringspolitiken, med stöd av de borgerliga partierna och V, samt LO-ledningen som ingår i det socialdemokratiska VU. Det finns trots allt ett ljus tändas hos ett flertal LO-förbund som verkar ta avstånd från den arbetarfientliga regeringspolitiken, eller är det kosmetika för att tillmötesgå den växande opinionen mot 73-punktsprogrammet?