Hoppa till huvudinnehåll

Vapenvilan bruten i Västsahara: ”Vi har vädjat till FN utan resultat”

Vapenvilan har brutits mellan Marocko och den västsahariska befrielserörelsen Polisario, som säger sig vara beredda att återuppta den väpnade kampen. Proletären har pratat med Jalihenna Mohammed, som är ungdomsledare inom Polisario och verksam i de västsahariska flyktinglägren.

– Frustrationen är stor, särskilt bland ungdomarna, säger Jalihenna Mohammed till Proletären.
Juan Obregón/Privat

Den 12 november gick Marocko in med trupper i området Guerguerat i Västsahara. Syftet med den militära insatsen var att slå ner fredliga protester från västsaharierna, vars land de ockuperar. Därmed bröt Marocko mot det avtal om vapenvila som de slöt 1991 med den västsahariska befrielserörelsen Polisario. Enligt detta avtal ska området Guerguerat vara en demilitariserad buffertzon under FN:s beskydd.

Ett annat villkor för vapenvilan var att västsaharierna själva skulle tillåtas att rösta om sin självständighet i en FN-ledd folkomröstning. Någon sådan har inte hållits, eftersom Marocko har motarbetat varje försök. I tre decennier har västsaharierna förgäves väntat på en fredlig lösning på sin situation, och deras tålamod börjar tryta.

Många välkomnar nu därför ett återupptagande av kriget. Det säger Jalihenna Mohammed, när vi når honom på telefon dagen efter krigsutbrottet.

– Frustrationen är stor, särskilt bland ungdomarna. Många har vuxit upp i flyktingläger i den algeriska öknen, andra under marockanskt förtryck i de ockuperade territorierna. De flesta upplever att FN-processen inte lett någonvart.

Händelserna i Guerguerat blev droppen som fick bägaren att rinna över. Spänningarna har byggts upp under en lång tid i området, sedan Marocko inledde ett vägbygge i den strategiskt viktiga buffertzonen. Polisario uppfattade det som en provokation och ett brott mot vapenvilan.

– De använder landremsan för att föra ut resurser som de plundrar från vårt land. Vi har vädjat till FN om ett ingripande mot vägbygget, men utan resultat. Därför tog västsahariska ungdomar saken i egna händer och mobiliserade protester och en blockad mot bygget. Trots att protesterna var fredliga svarade Marocko med att skicka dit trupper och avlossa skott mot ungdomarna.

Det ledde till en snabb upptrappning. I flyktinglägret Rabouni började ungdomar flockas utanför det västsahariska försvarsministeriet för att visa sin vilja att gå ut i krig. Senare samma dag inledde Polisario militära attacker mot marockanska mål. Dagen efter bekräftade Polisarios ledare Brahim Ghali att vapenvilan officiellt var över och att de återupptagit den väpnade kampen för självständighet.

– Krig har aldrig varit vårt syfte, säger Jalihenna Mohammed. Men i nuläget är det vårt enda alternativ. Vårt mål har alltid varit en fredlig lösning och det är det fortfarande. Men de senaste decenniernas fredliga förhandlingar har inte lett någonvart. Den här gången hoppas jag att Polisario inte ger upp och att vi inte lägger ner våra vapen förrän vi har nått vårt mål – en fri och demokratisk folkomröstning om självständighet.