Frankrike ser återigen omfattande protester. Denna gång är det skolungdomen som tagit till gatorna för att protestera och ta strid för sina rättigheter och mot nedskärningarna inom skolan, samtidigt som regeringen storsatsar på militären.
De protesterande eleverna – och lärarna – har mötts med våld och repression. Ett 80-tal lärare och fler än 200 elever har skadats, varav flera allvarligt, av polisens chockgranater och gummikulor. Minst 5.000 personer har frihetsberövats, de allra flesta tonåringar. Skolor har hållits stängda och demonstranternas krav diskuteras på högsta politiska nivå.
Protesterna startade i en förort till Paris i mitten av september och spred sig snabbt över hela landet. Men missnöjet har pyrt länge.
Det började med lärare som protesterade mot personal- och resursbrist. De fick stöd av sina elever som belyste ytterligare problem inom det franska skolväsendet.
Trånga och slitna skolor skapade ohållbara inomhustemperaturer under sommarens värmeböljor. Stora klasser och långa skoldagar som ibland slutar först klockan 18 har skapat missnöje. Detta ihop med brist på vikarier, ojämlikheter mellan skolor i fattiga respektive rika områden, låga lärarlöner, en märklig antagningsplattform och regeringens sparpaket utgör fokus för protesterna.
Frankrikes ekonomi går dåligt. Nästa år väntas landet för fjärde året i rad bryta mot EU:s stabilitets- och tillväxtpakt med ett större underskott än tillåtna tre procent av BNP.
Den franska regeringen planerar för ett åtstramningspaket på omkring 43 miljarder euro, att lägga till de nedskärningar i välfärden som redan gjorts. I år ska 4.000 lärartjänster bort och ytterligare 1.200 övrig skolpersonal dras in.
Med rätta har de franska skoleleverna tagit till gatorna. Det är deras framtid, och en rättvis och likvärdig skola, som står på spel. Samtidigt som den franska välfärden skärs ned storsatsar landet på militär upprustning.
President Emmanuel Macron deklarerade förra sommaren att Frankrikes försvarsutgifter skulle öka och lovade att fördubbla militärbudgeten till 2027, tre år tidigare än planerat. Det franska målet var en fördubblad försvarsbudget från 2017 års nivåer till 2030. Från 32 till 64 miljarder euro.
Utvecklingen är lik den i Sverige. Här hemma sker också kraftiga neddragningar inom välfärden, där skola, vård och omsorg får allt mindre resurser medan militären göds med miljarder och åter miljarder. Skillnaden är att i Frankrike fördubblas anslagen till krigsmakten. Här i Sverige mer än fyrdubblas de, under motsvarande tioårsperiod.
Skolan i Sverige och Frankrike har flera likheter, även om det svenska friskolesystemet saknar motsvarighet i Frankrike såväl som i övriga världen. Franska skolbarn har skolplikt från tre års ålder. Fransk skola är i allmänhet strängare och har hårdare krav än den svenska. Men ungefär lika många elever i de båda länderna lämnar grundskolan utan att ha klarat kraven. Runt 15 procent lämnar grundskolan utan examen, som det heter i Frankrike, respektive utan behörighet till gymnasiet som det heter i Sverige.
I Pisa-undersökningen ligger Sverige och Frankrike på en likvärdig nivå. Båda uppvisar sjunkande resultat men Frankrike sticker ut som ett av de OECD-länder där elevernas socioekonomiska bakgrund har störst påverkan på studieresultaten. Det är denna klyfta mellan hög- och låginkomstområden som är en av de utlösande faktorerna bakom de aktuella skolprotesterna.
De strängare kraven i den franska skolan kommer till uttryck i betygssystemet. Landet har en tjugogradig betygsskala, där betyg ges från högstadiet. Här hemma har vi en sexgradig betygsskala som från hösten 2028 ska bli en tiogradig skala.
Betyg ska nu ges till allt yngre barn. 2021 infördes möjligheten för skolor att ge betyg från årskurs fyra istället för från årskurs sex.
Intresset har varit svagt. Endast ett 50-tal skolor har valt att införa det. Men att möjligheten finns avslöjar politikernas ambitioner. Prov- och betygshets ska prägla barns uppväxt.
Att ytterligare en svensk skolreform med fler betygssteg nu ska införas bottnar i en påstådd vilja att öka likvärdigheten i betygssättningen, men det ska också bidra till ökad differentiering. Alltså att öka utslagningen. Konkurrensen om åtråvärda utbildningsplatser inom såväl gymnasieskolan som högskoleväsendet kommer att öka i takt med att välfärden får mindre resurser.
Här passar ett system med fler betygssteg in. Det är något som kommer skapa större klyftor och en mer utslagsgivande skola. Betygen är ett sorteringsinstrument.
Den svenska betygsreformen och den blödande välfärden kommer göra den svenska skolan ännu mer lik den franska. Vi har att vänta en liknande utveckling som i Frankrike med ännu större ojämlikhet mellan skolorna, resursbrist, ännu större klasser och ännu fler nedskärningar.
Frågan är om svenska skolelever och deras lärare kommer att engagera sig lika mycket i sin skolsituation som sina franska motsvarigheter?
Såväl elever som lärare borde fråga sig vilken skola de vill ha. Är det en resurssvag uppsplittrande skola där allt mer resurser överförs till militären, med ökade konfliktnivåer, som våra ungdomar vill ha? Eller är det en inkluderande skola där samhället ger kommande generationer en möjlighet att mötas på jämlika villkor och att själva kunna forma en trygg framtid?
Vi tror att svenska ungdomar ser och förstår vad som är på väg att ske. Därför hoppas vi att både lärare och elever i Sverige inspireras av de franska skolelevernas engagemang – och är beredda att aktivt påverka sin framtid och forma samhällsutvecklingen till något bättre.
