Bonnierimperiet och makten över tanken

Bonnierkoncernen har sedan 1990-talet stärkt sin dominerande ställning på den svenska mediemarknaden. Bonniers dagspress står idag för en fjärdedel av den totala upplagan och koncernen dominerar fullständigt tidskrifts- och veckotidningsmarknaden med ett åttiotal titlar. TV4 är Sveriges största reklamfinansierade tv-kanal. Lägg därtill att Bonnier äger det största bokförlaget och i praktiken har monopol på biografmarknaden, så tydliggörs imperiets enorma makt över det offentliga samtalet, och i förlängningen våra tankar.

Familjeföretaget Bonnier har sedan starten av Albert Bonniers förlag 1837 blivit tätt sammanflätat med svenskt samhällsliv. Det är inte någon tillfällighet att företagets 150-årsfest i slutet av 1980-talet hölls i Blå hallen på Stockholms stadshus. Bonnierkoncernen har hela tiden behållit både makt och ägande inom familjen och Jonas Bonnier som nu är vd för Bonnier AB representerar den sjätte generationen som leder företaget.

Bonnierfamiljen har också valt att hålla en låg profil i samhällsdebatten. Istället odlar de en bild av sig själva som kulturlivets försvarare och det fria ordets fanbärare. En lyx de kan unna sig eftersom de i praktiken kontrollerar politikens arenor. Som arbetsgivare styr de över en stor del av landets intellektuella, författare och journalister och de äger politikernas främsta utspelsplatser. Vilket skulle kunna förklara den tystnad som råder kring Bonniers enorma makt.

Inte desto mindre är Bonniers politiska agenda tydlig. I Bonniers tidningar har högerregeringen trogna bundsförvanter och även om enstaka radikala röster släpps igenom ligger den nyliberala färdriktningen fast.

Bonnier vill avskaffa presstödet och lobbar för detta i både Dagens Nyheter och i EU. Ett slopat presstöd skulle innebära döden för flera konkurrenter och en stor del av vänsterpressen. Trots Bonniers kampanj mot presstödet har familjen inget emot att själva förstärka sina vinster med hjälp av skattemedel. Koncernen håvar in miljonbelopp i statligt distributionsstöd till sina dagstidningar och TV4 betalar inte längre de koncessionsavgifter till staten som skulle kompensera för de fördelar det innebär att sända reklam-tv.

Bonnier har också drivit igenom sänkt reklamskatt, vilket naturligtvis gynnar de största tidningarna med flest annonser.

Bonnier verkar i ett sammanhang där strävan mot ökad dominans och monopolställning sker under paroller som ”fria medier” och ”mot statlig inblandning”. Ett sammanhang där yttrandefrihet och etableringsfrihet är friheter endast för de redan etablerade.

Ägarkoncentrationen är inte något som kan förklaras utifrån Bonnierfamiljens framgångar. Att kapital samlas på några få händer är en naturlig följd av det kapitalistiska systemet och parallellt med Bonniers imperiebygge har även företag som Göteborgsbaserade familjen Hjörnes Stampen AB köpt upp ett stort antal lokaltidningar.

Mediemarknadens kapitalistiska villkor innebär också att den liberala pressens dominans över arbetarpressen är total.

Sedan Arbetet gick i graven vid millennieskiftet saknar socialdemokratin en rikstäckande morgontidning och i de tio största svenska kommunerna finns nu bara en morgontidning med socialdemokratisk ledarsida, Folkbladet i Norrköping, med en upplaga på 6900 exemplar. De borgerliga dagstidningarna i dessa tio kommuner har en sammanlagd upplaga på 1369800 exemplar.

Grundproblemet är inte att konkurrensen mellan kapitalisterna på mediemarknaden är för dålig, även om åtta borgerliga tidningar naturligtvis är bättre än en, utan att arbetarklassen är så fullständigt undanträngd och marginaliserad i massmedia. Inte ens den reformistiska delen av arbetarrörelsen kan hålla sig med morgontidning, än mindre den revolutionära del som på allvar lyfter frågor om klass och arbetarvillkor. Kapitalismens lagar gäller, pengarna måste in, och annonsörerna är inte klassneutrala i sina val av samarbetspartners.

Högerns inflytande ökar även över public service. Folkpartiets förre ordförande Lars Leijonborg är numera ordförande för UR och ordförande i Sveriges Radios styrelse är Agneta Dreber, handplockad från högertankesmedjan Timbro samt vd i arbetsgivarorganisationen Livsmedelsföretagen. Sveriges Radios chef är Mats Svegfors, moderat och före detta chefredaktör för liberala Svenska Dagbladet.

Nyhetsflödet i Sverige är därför mätbart till fördel för högern. När Sveriges Radios Ekot har låtit granska Fredrik Reinfeldts och Mona Sahlins förekomst i de stora medierna under det senaste året visade det sig att Reinfeldt medverkade i 520 inslag och artiklar och Sahlin i 350. Reinfeldt får också komma till tals mer i inslagen och Sahlin får mer negativ publicitet.

Dagens Nyheter i allmänhet och ledarskribenten Hanne Kjöller i synnerhet har systematiskt vridit debatten om sjukfrånvaron från arbetsmiljöproblem till fusk och överutnyttjande och på så sätt berett vägen för högerregeringens attack mot sjukförsäkringen.

När högerns dagstidningar rapporterar från det krisdrabbade Grekland och de folkliga protesterna där är det nästan skrattretande hur ensidigt man även på nyhetsplats tar ställning för nedskärningar och nyliberalism som den enda vägens politik.

De anställda i Bonniers medieföretag talar ofta om att ägarna aldrig styr innehållet i sina tidningar och tv-kanaler. När journalister intervjuar representanter för Bonnierfamiljen om deras eventuella påtryckningar i enskildheter kan de utan att ljuga slå ifrån sig och hävda att de aldrig sysslar med sak- och personfrågor. För att frågan är fel ställd och bara bidrar till att dölja det grundläggande problemet.

Knappast någon inbillar sig att Bonniers vd Jonas Bonnier ringer till en chefredaktör med synpunkter på enskilda artiklar. Bonniers makt består i att välja ”rätt” ledning till sina bolag och redaktioner. Handplockade personer som upplever att de har stor frihet bara för att de tänker och agerar i enlighet med ägarnas affärsmässiga och politiska målsättningar.

Men en mediemarknad på kapitalismens villkor innebär inte bara att den styrande minoritetens politiska intressen går före det arbetande flertalets. Det innebär också att kulturen blir en vara och att journalistikens främsta uppgift inte är att granska makten utan att sälja annonser.

När Dagens Nyheter tidigare i år bestämde sig för att hårdbanta sina kultursidor och sa upp flera av landets bästa skribenter, samtidigt som de lät Expressens nyliberale kulturchef, Björn Wiman, ta över ledarskapet, var detta på grund av tidningens storlek och särskilda ställning i den svenska kulturdebatten en fråga av allmänintresse. Ändå avgörs den ensidigt av familjen Bonnier. Kulturdebatt med eftertanke och analys ger dåliga vinstmarginaler, nu är det bästsäljande populärkultur som gäller. Helt i linje med högerregeringens kulturpolitiska ambitioner.

Få politiker har genom åren vågat utmana Bonnierimperiets makt över svenska medie- och kulturmarknaden. I samband med att Bonnier köpte Svensk Filmindustri i början av 1970-talet tillsattes en resultatlös utredning, Lex Bonnier, om eventuell lagstiftning mot ägarkoncentration på mediemarknaden. I slutet av 1990-talet gjorde dåvarande kulturministern, Marita Ulvskog (S), ett nytt försök med Mediekoncentrationskommittén. Utredningen mynnade ut i ett lagförslag mot ägarkoncentration men regeringen backade redan innan propositionen skrevs. 2008 lyckades Socialdemokratin få riksdagens stöd för en ny översyn av ägarkoncentrationen, men när högerregeringen i samband med sin kulturproposition skulle verkställa riksdagens beslut valde de helt enkelt att strunta i frågan.

Symptomatiskt är också att dokumentären om familjen Bonnier producerades och sändes i TV4. Filmaren var Gregor Nowinski, känd för sina servila porträtt av familjen Wallenberg och nu senast kungafamiljen.

Så länge det kapitalistiska systemet inte utmanas på allvar är Bonnierfamiljens och liberalernas makt över det offentliga samtalet tryggad.

Jenny Tedjeza
Proletären nr 20, 2010

Fakta: Bonnier i din vardag

Dagstidningar
Dagstidningar
Dagens Nyheter
Dagens Industri
Sydsvenskan
Expressen
GT
Kvällsposten
Ystads Allehanda
Trelleborgs Allehanda
City Malmö/Lund
City Helsingborg
City Landskrona
Stockholm City

Böcker
Albert Bonniers förlag
Wahlström & Widstrand
Bonnier Carlsen
Bonnier fakta
Bonnier pocket
Forum bokförlag
Månpocket
Bokförlaget Semic
Bokförlaget Max Ström
Bonnier Utbildning
Adlibris (nätbokhandel)
Pocketgrossisten
Bonniers bokklubb

Tidskrifter
Bonnier tidskrifter ger ut ett 80-tal titlar och är den absolut mest dominerande aktören på den svenska tidskriftsmarknaden. Ett urval:
Amelia
VeckoRevyn
Allt i hemmet
Damernas värld
Allt om mat
Topphälsa
Vi föräldrar
Teknikens värld
Veckans affärer
Resumé
Kamratposten

Tv
TV4
Canal+

Film
SF Bio
Svensk Filmindustri
Homeenter.com (filmbutik på nätet)


Fakta: Andra mediejättar
Stampen
• Familjen Hjörnes Stampen-gruppen, en mediekoncern som driver tidningar, tryckerier, distributionsföretag och webbplatser. Sedan moderbolaget Stampen AB bildades 2005 och har koncernen vuxit snabbt genom olika förvärv.
• 23 tidningar med 1,4 miljoner läsare.
• Göteborgs-Posten är Sveriges näst största dagstidning med 600000 läsare.
• Promedia har 14 lokaltidningar i Mälardalen, Värmland och Närke, bland andra VLT och Nerikes Allehanda. Sammanlagd upplaga på 200000 exemplar.
• Mediebolaget Västkusten har fem lokaltidningar med en sammanlagd upplaga på 130000 exemplar.
• GISAB driver 32 hushållsdistribuerade gratistidningar i Stor-Stockholm med en veckoupplaga på 900000 ex.

Schibsted
• Schibsted ASA är Norges motsvarighet till Bonnierkoncernen och är sedan slutet av 1990-talet även en stor aktör på den svenska mediemarknaden.
• Aftonbladet är Sveriges största kvällstidning med 3,9 miljoner läsare varje vecka.
• Svenska Dagbladet är Stockholmsområdets näst största morgontidning. 500000 läsare.


Bonnier i årtal
1837 Albert Bonnier grundar Albert Bonniers förlag i Stockholm.

1924 Sonen Karl Otto Bonnier blir tillsammans med familjemedlemmar majoritetsägare i Dagens Nyheter (grundad 1864).

1929 Bonnier köper Sveriges största tidskriftsbolag Åhlén & Åkerlund.

1944 Första numret av Expressen ges ut. Var fram till 1996 Nordens största dagstidning.

1950 Serietidningsförlaget Semic grundas. (Tarzan, Fantomen, Blondie osv)

1965 Specialtidningsförlaget grundas (Allt i hemmet och Allt om mat). Veckans Affärer startar.

1973 Bonnier köper Svensk Film-
industri.

1976 Dagens Industri grundas. Efterföljs av dagliga affärstidningar runt om i Europa.

1984 Illustrerad Vetenskap startar. Ges idag ut i tio länder.

1990 Dagens Industri lanseras i Estland (dåvarande Sovjet). Tidningen medverkar till marknadsliberalismens frammarsch i Östeuropa efter realsocialismens fall.

1995 Damtidningen Amelia grundas. Läses idag av 45 procent av alla svenska kvinnor mellan 25 och 40 år.

1997 Bonnier blir delägare i TV4. Bonnier Music (idag Bonnier Amigo Music) grundas 1999.

2002 startas gratistidningen Stockholm City.

2005 Bonnier blir majoritetsägare i nätbokhandeln Adlibris. Bonnier köper tre finska tv-kanaler och bildar Nordic Broadcasting. Bonnier förvärvar hälften av det amerikanska tidskriftföretaget World Publications (surfing, segling, mat, trädgård osv.) Bildar året därpå Bonnier Corporation med ytterligare två amerikanska tidskriftföretag.

2007 Bonnierkoncernen blir ägare till 98,9 procent av aktierna i TV4. Bonnier köpte ut övriga delägare trots att kanalens sändningstillstånd tydligt anger att ägarförhållandena i TV4 inte får ändras så att mångfalden försämras. Regeringen valde att inte göra en anmälan till Radio- och tv-verket.

2008 köper Bonnier Nordens största betal-tv-bolag, C More Entertainment, som bland annat äger Canal+.