Åren går, sjukvårdskrisen består – och förvärras för varje år. Förutom hårda nedskärningar i mitten på 1990-talet, så genomfördes i kölvattnet av krisen 2008, hårda inskränkningar av personal och
vårdplatser.
Det skedde i samband med att Landstinget Västernorrland anställde en riktigt proffsig sjukvårdsbödel, Sigbjörn Olofsson. Denne hade ett förflutet som ”omorganisatör” och sparvandal i bland annat Östergötlands landsting.
Det var alltså inte fråga om att köpa grisen i säcken utan landstingspolitikerna visste vad man ville ha: en med hårda nypor och minimal känsla för anständighet och hänsyn till vårdens och personalens behov.
Samtliga tre sjukhus i länet berördes, Sollefteå, Sundsvall och Örnsköldsvik.
Olofsson var först verksam i Örnsköldsvik som sjukhusdirektör, för att sen förflyttas till samma tjänst i Sundsvall och få dubbel lön för mödan, 140000 kronor i månaden. För att maximera ”effektiviteten” i sina ansträngningar att få ned kostnaderna för vården kallade Olofsson in ett konsultföretag, Mantec, för många tiotals miljoner i slutkostnad.
Resultatet blev en alltigenom anorektisk sjukvårdsorganisation, genom att framför allt hundratals undersköterskor blev av med sina jobb. Även en del sköterskor fick sluta, men inte i samma förfärande omfattning som undersköterskor.
Kliniker slogs ihop och vårdplatser drogs in – men patientflödet har man inte kunnat stoppa. Folk fortsätter att drabbas av sjukdom och skador – men nu finns allt-för få vårdplatser att lägga dem på och för lite personal för att vårda dem.
Eftersom även personalens arbetsscheman och arbetstider starkt försämrats i samband med nedskärningarna, så slits personalen till gränsen för det uthärdliga och slutar – eller blir sjukskrivna.
Överbeläggningarna är konstanta och på Sundsvalls sjukhus nåddes kulmen i februari, då dessa låg på 35-43 vissa dygn på ett sammanlagt antal av cirka 340 vård-platser. Det totala antalet vårdplatser är osäkert, då man får stänga platser ibland till följd av personalbrist.
Självfallet resulterar detta i massor av inställda, planerade operationer och behandlingar, då de tilltänkta sängarna för de opererade upptas av patienter som kommit in akut.
Många har fått återbud samma dag de kommit för inläggning, både en och två gånger! Snacka om att tilltron till vården tar skada! Med all rätt.
I början av maj gick 27 läkare vid medicinkliniken ut i media med en varning om ”en fullbordad katastrof” och kräver i ett brev till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, att den granskar den medicinska säkerheten vid medicinkliniken på Sunds-valls sjukhus.
Enbart inom hjärtsektionen av kliniken har 12-13 sjuksköterskor slutat, varav många med lång erfarenhet och specialkunskaper i hjärtsjukvård.
”Under vintern 2014-2015, har stabsläge (krisläge) förelegat under mer än hälften av tiden. Vi använder alltså en handlingsplan, som är avsedd för medicinska katastrofer för att klara av vårt ordinarie vårdåtagande!” skriver de 27 läkarna.
Under sådana förhållanden som läkarna beskriver i sitt brev finns alltså ingen som helst reservkapacitet för verkliga katastrofer.
Veckan innan larmade sekreterarna vid kliniken, att de ligger veckovis efter i sitt jobb med att skriva journaler – då de är alltför få även de, som en följd av nedskärarproffsens framfart. Kris på alla fronter, således.
Från ansvariga politiker och tjänstemän, som åsett den tilltagande krisen under i synnerhet de senaste två åren, med återkommande inslag i media om situationens allvar – ingenting! Vaga uttalanden om att ”vi arbetar med detta, vi ser på situationen, patientsäkerheten är enligt vår mening inte i fara” och så vidare. Men inget konkret händer.
Sjuksköterskebristen är alltså mer än akut. 247 sköterskor slutade i landstinget under förra året och trenden fortsätter.
Ändå så förvägras de nya sköterskor, som är klara med sin utbildning inom kort, de 24000 kronor de kräver i månadslön för att stanna i landstinget. Man erbjuds 23500 kronor. Så gott som ingen har ”nappat” på det snålbudet.
I Blekinge kan en sköterska, som jobbar under semestertid och skjuter på semestern till hösten få 24000 kronor per vecka. Den uppgiften kommer från en vårdlärare på Mittuniversitetet där sköterskorna går sin utbildning.
Ett vårduppror är på sin plats, rentav nödvändigt, mot ansvariga politiker som enbart vårdar sina budgetar men skiter i sjukvården, såväl patienter som personal.
Ytterst ansvarig för vårdmisären är naturligtvis regeringen, som med sanslös generositet slänger 10,2 miljarder de närmaste fem åren på militär upprustning!
Inte ett enda liv räddas av mera vapen och krigshets, men många liv står att rädda om motsvarande summa investeras i en upprustning av den svenska sjukvården.
Eva Rudström
Pensionerad sjuksköterska
