Det kostar att fiska röster. Till traditionella redskap som flyg- blad och affischer på reklampelare och i kollektivtrafiken, ska i år för första gången sändas valreklam i tv4. Efter mönster från USA öppnas också detta medium för presentationen av stinkande valfläsk. Till fromma, inte för demokratin, utan för penninghungriga mediemoguler.
Om vi fördelar partiernas samlade valbudgetar på varje riksdagsmandat så kostar det dryga 750000 kronor per riksdagsplats. Räkneexemplet är inte helt korrekt då en del pengar går till landstings och kommunval, men det ger åtminstone en fingervisning om vad den borgerliga demokratin kostar.
Frivilliga krafter
Inte underligt att det är svårt för små partier att göra sig gällande. För Kommunistiska Partiet, vars valbudget löper på i sammanhanget obetydliga 700000 kronor, krävs det ett hårt arbete för att med frivilliga krafter samla in denna summa. För Kommunisterna har ingen annan källa till inkomster än bidrag från sina medlemmar och sympatisörer. Här lever folkrörelsetraditionen.
För de etablerade partierna är läget helt annorlunda. Hos dem finns inte ens tanken på att uppträda som folkrörelse. Sanningen är att riksdagspartierna numera inte alls är beroende av stöd från sympatisörer. Faktiskt inte ens från sina medlemmar. Grundplåten får väljarna stå för genom det statliga partistödet.
Demokratiskt kan systemet starkt ifrågasättas av flera skäl. Dels missgynnas små partier då ersättningen utgår från antalet mandat. Än värre att bara de partier som fått mandat får partistöd, vilket ytterligare förstärker effekten av de odemokratiska spärrreglerna som håller små partier utanför de valda församlingarna.
År 1993 var 10,7 procent av svenska folket medlemmar i något politiskt parti enligt Statistiska Centralbyråns mätningar. Femton år senare, 2007, har den siffran halverats till 5,3 procent. Med kraftigt sjunkande medlemstal gör sig riksdagspartierna mer och mer oberoende av medlemsavgiften. Så har såväl det statliga som kommunala partistödet höjts kraftigt. Under hela perioden men mycket accentuerat sedan valet 2006.
Det året kostade det statliga partistödet skattebetalarna 156 miljoner kronor per år. Lägg därtill partistödet från landstingen på 336 miljoner kronor och kommunerna på närmare 500 miljoner kronor så får de etablerade partierna cirka 900 miljoner kronor om året i partistöd. Oräknat är då alla andra stödformer till enskilda riksdagsledamöter och andra valda politiker.
Höjt partistöd
En undersökning som Rapport presenterade i veckan visade att landstingen under den gångna mandatperioden höjt partistödet med 20 procent och kommunerna med i genomsnitt 15 procent. Värst var Härryda kommun i Västergötland med ett ökat partistöd på 113 procent, men storstaden Stockholm kommer inte långt efter med en ökning av partistödet på 82 procent.
Flera oberoende källor, som SVT och tidningen Medievärlden har beräknat riksdagspartiernas valbudgetar inför 2010 års val till minst en kvarts miljard kronor, se tabell. Anmärkningsvärt är de stora differenserna mellan de olika partiernas resurser liksom mellan de politiska blocken. All modern valforskning visar att det finns samband mellan mängden satsade pengar och antalet vunna mandat.
Centerpartiet, med bara 5,7 procent av rösterna och som i aktuella väljarundersökningar balanserar farligt nära 4 procent-spärren, har en anmärkningsvärt stor valbudget. Orsaken är att Centerpartiet är ett av Europas rikaste partier sedan partiet innan valet 2006 sålde Centertidningar för 1,8 miljarder kronor.
Moderaternas får stora tillskott genom ”insamlingsklubbarna” Tornet och Rosenbadsfonden, den senare med miljardären Gustaf Douglas i spetsen. Under val- året 2006 fick Moderaterna in 30 miljoner kronor på detta sätt.
Socialdemokraternas största inkomster vid sidan av partistödet får de, kanske något överraskande, inte från fackföreningsrörelsen utan från A-lotterierna. Ett gigantiskt spelbolag som i över ett halvt sekel genererat gigantiska summor, för närvarande minst 80 miljoner kronor årligen, till såväl partiet som ungdomsförbundet SSU.
Sverigedemokraterna
Här ska också nämnas att Sverigedemokraterna satsar 19 miljoner kronor i årets val. Partiet får bidrag genom sina kommunala mandat och gratis valsedlar i hela landet vilket ges till alla partier som hade minst en procent av väljarkåren i föregående val. Vi vet inte varifrån övriga bidrag kommer, men det var inte så många år sedan som SD fick stora summor från det rasistiska Front National i Frankrike.
I Sverige, till skillnad från de flesta andra kapitalistiska demokratier som Tyskland och USA, så finns det inga regler som tvingar partierna att redovisa sina bidragsgivare. Moderaterna är den störta motståndaren till sådan transparens.
Under kapitalismen kan demokrati stavas pengar. Så ser vi hur de etablerade partierna gjort sig ekonomiskt oberoende av bidrag från medlemmar och sympatisörer. Folkrörelsetanken är dem numera främmande.
Bara Kommunisterna bär den vidare och är helt beroende av såväl politiskt som materiellt stöd från vanligt folk.
LARS ROTHELIUS
Proletären nr 8, 2010
