För många plusjobbare har de två åren snart löpt ut. I Alingsås ska tre av de fem, som fått arbeta i äldreomsorgen, sluta i nästa vecka. De sparkas ut, utan rätt till a-kassa, efter att ha gjort en mycket uppskattad insats för de gamla i kommunen.
Plusjobbare är personer över 55 år som blev arbetslösa under den värsta massarbetslösheten under 90-talet. De har varit utsatta för mängder med arbetsmarknadsåtgärder utan att få något riktigt jobb.
Plusjobben inrättades 2006, av socialdemokraterna strax före valet, som en tvåårig arbetsmarknadsåtgärd. En arbetsmarknadsåtgärd som inte skulle ge plusjobbarna rätt till a-kassa! Så nu ska de åter hunsas av arbetsförmedlingen och tvingas delta i meningslösa åtgärder för att kunna få ut maximalt 13.000 kronor i månaden före skatt från ”Nystarts-jobben” eller ”aktivitetsgarantin”.
Upprörda känslor
I Alingsås är upprördheten stor både bland de gamla och bland personalen i äldreomsorgen över att plusjobbarna nu tvingas sluta.
Plusjobbarna i Alingsås behövs. Vårdpersonalen har genom åren fått allt mindre tid till omsorg om de gamla. Allt större del av deras arbetstid går åt till administrativt arbete, som att göra arbetsschema och ringa in vikarier.
Sedan kommunen införde ”fritt kundval” i äldreomsorgen så räknas rätten till äldreomsorg om i minuter, minimala minuter, för enbart det som preciserats i biståndsbeslut. Ingen extratid finns längre. Plusjobbarna blev lösningen för att lindra ensamheten för de gamla, när vårdpersonalen fick allt mindre tid.
De blev också en viktig resurs på kommunens dagcentraler för äldre, eftersom de anställda på dagcentralerna sparkats för att politikerna beslutat att dagcentralerna helt skulle skötas av frivilliga.
När nu även plusjobbarna tvingas sluta blev frivilligsamordnaren Nina Andersson upprörd. Hennes arbetssituation kommer att förändras drastiskt om plus-jobbarna försvinner. Då måste all verksamhet på dagcentralen helt bygga på frivilligas insatser. Nina Andersson kommer inte att kunna vara säker på att det finns någon som hjälper till. Frivilliga är frivilliga och kommer om de kan. De flesta gamla som besöker dagcentralerna har stora handikapp och måste få hjälp och stöd av någon för att kunna delta i verksamheterna.
Namninsamling
Nina Andersson och plusjobbarna kontaktade politiker och lokalpressen. De genomförde snabbt en namninsamling bland de gamla på servicehuset Tuvegården och bland personalen där.
Responsen var överväldigande. En av plusjobbarna, ”Kent i Börta”, har varit i äldreomsorgen, via diverse arbetsmarknadsåtgärder, i tio år. Få är älskade som han!
Börta har startat en ”gubbgrupp” som träffas på dagcentralen på fredagar och tippar och spelar på hästar, tar en öl, eller en cognac till kaffet. Han har startat en pubafton för de gamla på tisdagar. Ingen kan som han locka en ensam människa, som gett upp, ut ur sin lägenhet till gemenskap med andra.
Han visar prov på sin galghumor när en politiker säger: ”Jag har sett dig en gång på apoteket tillsammans med en äldre kvinna, som såg så nöjd ut”. ”Ja, bara jag är med så behöver de inte längre någon medicin!”, svarar ”Kent i Börta”.
Många gamla blir mycket ensamma när deras anhöriga och vänner går bort en efter en. När det inte längre finns någon att dricka kaffet tillsammans med, någon att pyssla om eller att samtala med. För dem har plusjobbarna varit ovärderliga!
Plusjobbarna vet att de fyller en viktig funktion. Att då tvingas ut i arbetslöshet igen känns både som ett hån och som ett stort missbruk av resurser. De är, med rätta, upprörda över att man i äldreomsorgen ser så lite till våra äldres behov av samvaro med andra människor. De är också, med rätta, upprörda över hur arbetslösa behandlas i dagens Sverige.
Stöd kraven!
Vi i Kommunistiska Partiet vill uppmana alla att stödja dem i deras rättmätiga krav på att få jobba kvar! Och vi vill uppmana alla andra plusjobbare runt om i Sverige, att kämpa för rätten till ett värdigt jobb och för en bra offentlig vård och omsorg.
Kommunistiska Partiet, Alingsås
Proletären 10, 2008
