Riksdagens utredningstjänst, Rut, har på uppdrag av oppositionen i riksdagen genomfört en fördelningsanalys av de effekter som högerregeringens senaste budget kommer att få för både individer och hushåll. Som en röd tråd genom rapporten går klassorättvisan. De som redan har mycket tjänar mest på regeringens politik, medan de som har det dåligt ställt ekonomiskt får ännu mindre att röra sig med.

Rut har analyserat effekterna av de förslag i regeringens budget som direkt berör individernas och hushållens inkomster, det vill säga ändrade transfereringar och ändrade skatter. Mer konkret rör det sig om det utökade jobbskatteavdraget som ger lägre skatt till de som har arbete, förändringarna i fastighetsskatten, den höjda kapitalvinstskatten på bostäder, införandet av ränta på uppskovsbeloppet vid bostadsförsäljning, den nya avgiften i arbetslöshetsförsäkringen, det höjda reseavdraget, försämringarna för deltidsarbetslösa, de ytterligare karensdagarna i arbetslöshetsförsäkringen, sänkt ersättning i sjuk- och föräldraförsäkringen samt den sänkta ersättningsnivån för långtidssjukskrivna.

Sammanlagt kostar dessa förändringar staten 10,8 miljarder kronor. Hushållen får alltså tillsammans en ökad disponibel inkomst med motsvarande belopp. Men fördelningen av pengarna är långt ifrån rättvis.

Straffas än mer
Rut delar in den vuxna befolkningen i tio lika stora grupper efter inkomst. Det visar sig då att de fyra tiondelarna med lägst inkomster, de som tjänar under 198.100 kronor om året förlorar på regeringens politik. De får mindre pengar i plånboken nästa år om budgeten går igenom. I dessa grupper hittar vi naturligtvis en majoritet av alla pensionärer, arbetslösa och sjukskrivna. Människor som redan i dag har svårt att få vardagsekonomin att gå ihop ska straffas ännu hårdare av regeringen Reinfeldt. De drabbas av besparingarna i sjukpenningen och arbetslöshetsförsäkringen, samtidigt som de inte får del i det utökade jobbskatteavdraget eller sänkningen i a-kasseavgiften.

35 procent förlorar
Men även många arbetare med anställning förlorar på högerpolitiken. 35 procent av LO-kollektivet har en inkomst som hamnar i någon av de fyra lägsta tiondelarna. Särskilt gäller detta kvinnor med deltidsanställningar i arbetaryrken.

För att tjäna på regeringens politik måste du ha en månadsinkomst på över 16.500 kronor, och då är vinsten obetydlig; 500 kronor om året.
Sedan fortsätter det bara uppåt. De tre tiondelar som har högst inkomst, det vill säga över 303.000 om året, tjänar 3.300 kronor om året på regeringens budget. Med hjälp av statistiken i rapporten från Rut blir det övertydligt hur regeringen tar pengar från de fattiga och ger till de redan rika.

De personer som ingår i de översta tiondelarna i inkomsttabellen är också de som har tjänat mest på högerregeringens politik under nuvarande år. Det ursprungliga jobbskatteavdraget som regeringen införde redan efter bara några månader vid makten ger naturligtvis mest till de grupper som har höga inkomster. Den översta tiondelen har också gynnats av regeringens avskaffande av förmögenhetsskatten.

Orättvisorna i regeringens budget har ytterligare dimensioner. Rut har även tittat på fördelningseffekterna mellan olika typer av hushåll. Det visar sig att den typ av hushåll som får minst del av kakan är ensamstående med två eller flera barn. De som är sammanboende med barn får mer än dubbelt så mycket i ökad disponibel inkomst som ensamstående föräldrar. Sammanboende utan barn gynnas mer än barnfamiljerna.

Orättvisa mellan könen
Analysen av fördelningen mellan hushållen visar på en tydlig orättvisa mellan könen i regeringes budget. Fortfarande är det vanligast att en ensamstående förälder är kvinna. Rut visar också att män i genomsnitt får en ökad nettoinkomst med 1.900 kronor under 2008, medan kvinnor får nöja sig med drygt hälften, 1.000 kronor. Kvinnor drabbas i större utsträckning av försämringarna i transfereringssystemen och tjänar mindre på jobbskatteavdraget. Denna orättvisa mellan könen trollar regeringen bort i budgetpropositionen genom att utgå från att männen ger en del av sina inkomstökningar till sina fruar eller sambos.

JENNY TEDJEZA
Proletären 43, 2007