I dokumentärfilmen Viva Palästina: Reason of Resistance får vi möta aktivisterna Helena Zohdi, Georg Ismael, Shokoofeh Montazeri och Yasemin Acar, samtliga engagerade i Palestinarörelsen i Berlin. De reflekterar över sina erfarenheter från rörelsen och den våldsamma polisrepressionen mot den.
Den 12 april 2024 sattes 2500 poliser in för att stänga ner Palästina Kongress i Berlin, en tre dagar lång konferens med panelsamtal och föreläsningar om folkmordet i Gaza och den tyska statens medskyldighet.
På konferensens första dag stängde polisen av strömmen för att avbryta en direktsändning från en talare och stormade byggnaden med 200 åhörare. Flera personer greps.
Inreseförbud utfärdades till flera talare, däribland Greklands tidigare finansminister Yanis Varoufakis och den brittisk-palestinska kirurgen och rektorn vid Glasgows universitet, Ghassan Abu Sittah, som själv bevittnat det pågående folkmordet.
Denna fascistliknande repression, som tyska domstolar i november förra året slog fast stred mot lagen, är utgångspunkten i Viva Palästina. Tre av aktivisterna som intervjuas i dokumentären var med och organiserade kongressen.
Filmen följer också stadens studentrörelse och kopplar kampen för ”folkmordsfria universitet” till den globala motståndsrörelsen.
– Det är mycket tack vare studentrörelsen som filmen blev till, berättar filmskaparen Kamal El Salim.
– Jag hade filmat studenterna i Göteborg i över 100 dagar. Samtidigt följde jag utvecklingen i Tyskland och såg filmklipp på polisvåldet och repressionen mot Palestinarörelsen där. Jag funderade på vad aktivisterna där hade att säga, så jag åkte till Berlin. Tanken var att göra ett par korta intervjuer och lägga ut på sociala medier. Riktigt så blev det inte, säger Kamal El Salim till Proletären.
– Jag hade väldigt tur att få träffa just de här fyra grymma personerna som är otroligt kunniga, organiserade och aktiva i Palestinarörelsen i Tyskland.
Så planen från början var inte att det skulle bli en film?
– Nej, jag visste inte själv att jag skulle göra en film! Det var inte förrän efter jag hade börjat spela in som jag insåg hur mycket det fanns att ta reda på. Så jag ställde oförskämt alla frågor jag kunde komma på.
Vilka lärdomar har du dragit från arbetet med filmen?
– Ur ett politiskt perspektiv så har jag delvis fått svar på de frågor jag haft om vår kamp här i Sverige. Vad gör man när det råder oenighet mellan grupper i en rörelse, till exempel? Hur kan vi organisera oss på bästa sätt för att uppnå våra mål? Filmen behandlar några av dessa frågeställningar.
– Georg Ismael pratar i filmen om att det är okej att en grupp går isär för att bilda två olika grupper om man inte håller med varandra. Sånt händer. Vad som däremot inte är okej är om man på grund av det aldrig mer pratar med varandra. Man får exempelvis aldrig missa chansen att gå ut på stora, gemensamma demonstrationer tillsammans. Man får inte missa den större bilden.
Filmen kopplar Tysklands stöd till Israel till en lång kolonial tradition: folkmordet mot Herero- och Namafolken i dagens Namibia (1900-talets första folkmord), andra världskriget (som också var ett kolonialt krig där Hitler försökte kolonisera de slaviska folken i ”Vilda östern”, inspirerad av USA:s bosättarexpansion i Vilda västern), och de nynazistiska upploppen i Rostock-Lichtenhagen mot asylsökande 1992.
Varför ska folk gå och se din film?
– Filmen är gjord för aktivister. Fokuset för mig har alltid varit att den ska vara för aktivister. Hur kan vi lära oss av varandras kamper? Det är det som är syftet med filmen.
Viva Palästina visades i Stockholm den 17 januari på Hjorthagens kulturhus. Visningen organiserades av Solidaritetsnätverket Sverige-Palestina och följdes av ett panelsamtal med bland andra Nadja Al-Malki och advokaten Linus Gardell.
– Det var en jättefin visning. Jag fick ett varmt mottagande och det blev en bra diskussion efteråt. Folk ställde frågor om organisering specifikt vilket var bra, ett utbyte jag tror var efterlängtat. Att diskutera rörelsen på ett kamratligt sätt – hur vi kan arbeta framåt, vad som funkar och inte funkar och så vidare. Vi behöver prata mer om organisering!
– Vi måste fortsätta kämpa. Vi i väst måste alla bekämpa våra regeringar och deras medskyldighet till, i det här fallet – folkmordet i Gaza. Det är så vi visar vår solidaritet med det palestinska folket, avslutar Kamal El Salim.
Viva Palästina hade premiär på Unframe Festival i Berlin den 1 november 2025. Filmen har även visats i Norrköping, Amsterdam och Chicago, och planeras att visas i London, Zagreb och Sarajevo. Lördag den 7 februari visas den i Göteborg på Bio Valand i två separata visningar kl 15.00 och kl 18.00. Den 13 mars visas den på Inkonst i Malmö kl 19.30.
