Här kommer en episod ur mitt arbetsliv.
Jag har jobbat som byggnadsplåtslagare större delen av livet. Tak- och fasadarbeten med plåt. Ganska slitsamt jobb och jag har inte känt många jobbkompisar som klarat att jobba till 65.
En dag hörde de av sig från Bräckegymnasiet. Där finns de flesta yrkesutbildningarna, bland annat plåtslageri.
Jag nappade på att börja som yrkeslärare, och tänkte att det kunde vara en bra avrundning på ett yrkesliv (jag skulle fylla 52 då).
Det var en annorlunda värld jag kom in i, från byggets raka snack till något helt annat.
Jag hade också en bild av lärare som belästa och allmänbildade personer, men det var inte riktigt så. Snacket i lärarrummet var mycket fotboll, vad man skulle grilla till helgen och så vidare.
Men! För att komma till min ”episod”. Jag hade ett gäng killar i verkstan som man faktiskt kunde snacka politik med.
En av dem var en kille med palestinskt ursprung. Han hade hamnat i dåligt sällskap och gjort sig skyldig till ringa misshandel och så kallad bötning, det vill säga att man säger till en kille att jag ska ha 500 spänn av dig på måndag, annars får du stryk.
Pojken blev dömd till ett och ett halvt års sluten ungdomsvårdsanstalt.
Jag bestämde mig för att åka upp till Karlstadstrakten där anstalten låg varannan lördag, med läroböcker (och snus) för att ge honom att hänga med i skolarbetet.
Vi hade en bra rektor på den här tiden och jag fick låna skolans bil för att hälsa på grabben.
Det som hände sedan ägde rum i lärarrummet, där jag fick mothugg av mina kollegor:
”Han ska aldrig sätta sin fot här igen.”
”Vi vill inte se honom igen.”
Mitt svar var: ”Jodå, han ska komma tillbaka och ta studenten som sina kompisar på skolan…” (Jag anade i deras hållning en viss rasism, grabben var ju svarthårig och invandrare.)
Men det rullade på. Grabben avtjänade sitt straff och kom tillbaka till skolan och tog studenten.
För att göra en lång historia kort så ordnade jag in honom på ett plåtslageri och vad jag vet så jobbar han där ännu.
Något som värmde var rektorns kommentar: ”Kjell, du har sparat in en miljon till samhället.”
Kjell Johansson,
Före detta plåtslagare och yrkeslärare
