Jag är en av ett 20-tal palestinier som namngavs i Expressens artikel den 3 juni med rubriken ”Hyllat terror sedan 2006 – kandiderar för Vänsterpartiet”. Efter den publiceringen är livet för mig och de i min närhet inte längre detsamma. Det här är mitt sätt att synliggöra min berättelse utan att bli felciterad, feltolkad och misstänkliggjord.
Jag var omkring 30 år när jag kom till Sverige 2006. Fram till dess hade jag levt under Israels ockupation i en mindre stad i nordöstra Palestina, på Västbanken. Jag gick i skolan, studerade därefter vid universitetet och började sedan arbeta.
Vardagen var ständigt präglad av ockupationen. Vi utsattes regelbundet för kontroller av våra id-handlingar vid vägspärrar som den israeliska ockupationsmakten hade upprättat.
Människor som protesterade mot ockupationen kunde godtyckligt frihetsberövas. Vi levde i ett system där israeler och bosättare omfattas av en uppsättning regler och rättigheter, medan vi palestinier lever under ett annat – ett slags apartheidsystem. Efter fem månader i Sverige fick jag uppehållstillstånd, och 2009 blev jag svensk medborgare.
Jag har alltid sympatiserat med sekulära, socialistiska grupper och partier. Jag tror på demokrati och att folkrätten ska gälla för alla. Detta har jag stått upp för, både i Palestina och i Sverige.
Jag är en person som anser att det är nödvändigt att kunna diskutera svåra och komplexa politiska frågor. Hur ska palestinier som levt under decennier av ockupation kunna göra motstånd? Hur kommer det sig att ockupationen tillåts fortsätta?
Varför sätter inte västvärlden och det internationella samfundet stopp för den? Och vad kan vi göra för att säkerställa att samma mänskliga rättigheter, folkrättsliga principer samt rätt till frihet och självbestämmande gäller för alla folk – utan undantag?
När jag började läsa svenska för invandrare (SFI) på Littorina folkhögskola hamnade jag i en politisk diskussion med min lärare. Diskussionen handlade om situationen i Mellanöstern.
Jag uttryckte uppfattningen att USA:s invasion av Irak 2003 och den efterföljande politiken bidragit till de förhållanden som gjorde det möjligt för Islamiska statens föregångare att växa fram.
Läraren feltolkade och tog frågan till rektorn och jag tvingades lämna skolan. Då kontaktade jag lokaltidningen eftersom jag kände mig misstolkad och orättvist behandlad av skolan. Jag tänkte att tidningen skulle kunna lyfta fram min version. Tyvärr gav även tidningen en felaktig bild och påstod att jag uttryckt stöd för IS, vilket inte stämmer.
Senare bad jag tidningen att ta bort artikeln eftersom jag ansåg att den gav en felaktig bild och skadade mitt anseende. Det gjorde de, men trots detta har artikeln nu återpublicerats 20 år efter den ursprungliga händelsen.
I början av juni publicerade Expressen Inas Hamdans artikel där det hävdas att jag på Facebook uttryckt stöd för Hamasledare, den av EU och USA (men inte av FN) terrorstämplade palestinska motståndsrörelsen PFLP och Hizbollah i Libanon. Några dagar före publiceringen blev jag uppringd och intervjuad av Inas, men det samtalet tycks inte ha påverkat artikelns utformning.
Jag är i chock över att man utifrån enstaka inlägg och delningar på Facebook kan döma så hårt. Expressen skriver att man slogs av den ”extrema omfattningen i hyllningar till terrorister och terrordåd”.
Jag har genom mina inlägg och delningar på Facebook velat belysa, påminna om och förklara den politiska situationen i Palestina och den omgivande regionen. Jag är inte terrorist, inte heller antisemit. Jag har aldrig uttryck sådana åsikter vare sig på Facebook eller till någon journalist, eller till någon!
Jag som palestinier stödjer naturligtvis Palestinas motstånd mot Israels över 70 år långa ockupation men jag stödjer också demokrati och folkrätten och är emot att civila dödas, oavsett situation. Rätten till motstånd framgår bland annat i Genevekonventionen och i FN-stadgans artikel 51. Palestinier, liksom alla som lever under ockupation, har rätt till motstånd inom folkrättens ramar.
Jag stödjer inte Hamas och har aldrig röstat på dem eftersom jag inte delar deras ideologi. Jag vill däremot upplysa om att Hamas vann det palestinska parlamentsvalet 2006 och därefter styrde i Gaza.
Vilka organisationer som klassificeras som terrororganisationer är resultatet av politiska beslut fattade av stater och internationella institutioner. Det kanske är svårt för svenskar att förstå att palestinier inte hatar eller fördömer organisationer som med våld försvarar och på olika sätt stödjer oss när ingen annan gör det.
Skulle palestinier säga: ”Nej tack Hizbollah, vi vill inte att ni försvarar oss när vi blir mördade i tältlägren i Libanon. Ni är ju terrorister! Vi dör hellre!”?
Detta har jag försökt förmedla till de journalister jag talat med och detta är vad jag velat förmedla i mina inlägg på Facebook.
En enda artikel i Expressen, samt återpubliceringen av lokaltidningens artikel från 2006 fick stor påverkan på hela mitt liv. Samma kväll som publiceringen, bara efter en dryg timme, blev jag uppringd och uppmanad av Vänsterpartiet att avsäga mig alla mina uppdrag. Jag är efter 16 år inte längre medlem i partiet.
Dagen efter blev jag även avstängd från min arbetsplats, en skola där jag arbetat i åtta år. Det är sannerligen omfattande konsekvenser, långt hårdare än jag någonsin hade kunnat föreställa mig vara möjliga i Sverige.
Palestinier har rätt till frihet, självbestämmande och motstånd mot ockupation, fördrivning och folkmord. Dessa rättigheter behöver försvaras samtidigt som man tydligt fördömer alla övergrepp mot civila.
Jag har blivit tillfrågad om intervjuer men har nu förlorat all tillit till att man verkligen vill lyssna och försöka förstå. Därför vill jag tacka er som läser och faktiskt försöker förstå.
Islam Qatesh
Tidigare medlem i Vänsterpartiet, numera partilös
