Hoppa till huvudinnehåll

Strejkar för jobben på tågen

– Den brittiska regeringen driver på för att få bort ombordpersonalen från tågen, säger transportarbetarförbundet RMT:s ordförande Sean Hoyle som berättar att RMT förbereder nya strejker mot flera av tågoperatörerna.

Marcus Jönsson

Sean Hoyle är ordförande i det brittiska fackförbundet RMT som organiserar fler än 80.000 transportarbetare i Storbritannien. I mitten av november var han i Göteborg för att delta i Kommunisternas alternativa EU-toppmöte.

RMT är affilierat med Fackliga Världsfederationen, WFTU, som står för en klasskampslinje i motsättning till de socialdemokratiska fackens klassamarbete. På mötet underströk Sean Hoyle att RMT:s vision för samhället går utanför det rent fackliga perspektivet.

– Under paragraf 1 i RMT:s stadgar står att vi arbetar för att begrava det kapitalistiska systemet och ersätta det med en socialistisk samhällsordning. Det är vad vi tror på och strävar efter. Och det är inget som vi bara säger utan det är något vi kämpar för.

RMT var ett av tre fackförbund i Storbritannien som ställde sig bakom ett utträde ur EU inför folkomröstningen förra året. De båda andra är bagarförbundet BFAWU och lokförarförbundet ASLEF.

Sean Hoyle påpekar att RMT, som kampanjade för ett utträde på vänsterplattformen Lexit, aldrig var en del av den stora Vote Leave-kampanjen som företräddes av de konservativa Boris Johnson och Michael Gove. Han överskattar inte heller Lexits roll för resultatet i en kampanj som även innehöll populistpartiet Ukips främlingsfientliga propaganda.

– Jag skulle ljuga om jag sa att det var vår argumentation från vänster som vann, det gjorde den inte. 17,5 miljoner människor röstade för att lämna. Vi har inte 17,5 miljoner rasister i Storbritannien, men det var definitivt en främlingsfientlig kampanj.

Ett och ett halvt år senare har inte mycket hänt i de låsta förhandlingarna mellan EU och Storbritannien om villkoren för utträdet. EU-förespråkare i Storbritannien menar att landet kommer att isoleras och förlora handeln med EU. Sean Hoyle skakar på huvudet åt skrämselpropagandan.

– Självklart vill de ha handelsrelationer med Storbritannien som är världens femte största ekonomi. Vi är det femte eller sjätte rikaste landet i världen, beroende på pundets växelkurs. Tyskarna kommer knappast att säga att de inte längre vill att vi köper deras Mercedesbilar och fransmännen kommer inte att säga, snälla köp inte vår champagne. Det kommer inte att hända.

Sean Hoyle är säker på att det verkligen blir ett brexit. Även om Labour, som var för att Storbritannien skulle stanna, skulle komma till regeringsmakten innan landet lämnat EU.

• Finns det inte en risk för en ny folkomröstning då?
– Nej. De flesta av Labours skuggministrar var inte pro-EU. Jeremy Corbyn och John McDonnell som blir premiärminister och finansminister har varit för ett vänster-utträde ur EU under största delen av sina karriärer. Vi har arbetat med Jeremy om det tidigare, vi vet hans position. Han tystnade under kampanjen för han var tvungen att följa partilinjen. Men han kommer inte att försöka stoppa brexit.

Sedan flera år kämpar RMT mot att bolagen som trafikerar den brittiska järnvägen försöker göra sig av med ombordpersonalen på passagerartåg. Sean Hoyle berättar att de i ett första steg försöker ta bort den säkerhetsutbildning som innebär att personalen kan evakuera tågen vid en olycka om lokföraren är död eller medvetslös.

– Vi säger nej till det. Personalen måste kunna evakuera tåget. Och de behövs för att kolla dörrarna. 70 procent av olyckstillbuden i Storbritannien då passagerare fastnat i dörrarna har skett på tåg som saknar ombordpersonal.

Det är också en tillgänglighetsfråga, menar Sean Hoyle. Utan personal på tågen och stationerna finns ingen som kan hjälpa handikappade på och av tågen.

Förra året kom RMT och skotska Scotrail – som ägs av holländska Abellio, dotterbolag till det statligt ägda Neederlandse Spoorwegen – efter 13 dagars strejk överens om att varje tåg ska ha ombordpersonal som övervakar stängningen av dörrarna.

– Vi har kommit överens i Wales också. Men i England är de helt inställda på att göra sig av med ombordpersonalen. Det drivs av regeringen och står med i upphandlingsdirektiven. I upphandlingsdirektiven för Northern till exempel står det att minst 50 procent av tågen inte ska ha någon ombordpersonal.

En paradox är att många av tågoperatörerna på den privatiserade brittiska järnvägen är andra länders statligt ägda järnvägsbolag, som gör vinster på den brittiska statens miljardsubventioner till järnvägen.

– 28 olika utländska företag har kommit och köpt vår järnväg. Franska, tyska, holländska, kinesiska, italienska och så vidare. Tyskarna har själva sagt att med vinsterna från Storbritannien kan de subventionera resandet i Tyskland.

Operatören för norra England, Northern, ägs till exempel av Arriva som är dotterbolag till Deutsche Bahn som ägs av den tyska staten. Sean Hoyle berättar att på Southern, där den franska staten är med som ägare, har det varit sammanlagt 39 strejkdagar de senaste 20 månaderna.

– Det har också nyligen varit fyra dagars strejk på East Anglia och de första två dagarna på South Western. South Western går in till London från Portsmouth och sydkusten, och det finns ombordpersonal på alla de tågen så vi kan strypa London med den.

Sean Hoyle berättar att RMT:s medlemmar röstat för strejk mot flera olika operatörer och att striden kommer att trappas upp de närmaste månaderna.

– Det kommer att bli en kvasi-nationell järnvägsstrejk. Att kalla det en nationell järnvägsstrejk skulle vara olagligt, för vi förhandlar med alla de olika bolagen var för sig. Men varje omröstning har varit laglig och det är både vår rätt och vår fackliga policy att koordinera strejkdatumen.

– Det enda vi kräver är att personalen som hjälper allmänheten är utbildad att göra det. South Western till exempel har 140 obemannade stationer. Finns det då ingen ombordpersonal på tågen så finns det ingen som kan hjälpa en rullstolsburen person på och av tåget. Vi har redan haft situationer med rullstollsburna som kissat på sig en halvtimme efter att de skulle gå av. Men det fanns ingen där för att hjälpa dem av tåget och toaletten var trasig. I ett av världens rikaste länder behandlar vi folk som boskap.

RMT kämpar också mot utförsäljningen av den infrastruktur som fortfarande finns kvar i statlig ägo.

– Så länge vi har en konservativ regering kommer de alltid vilja privatisera allt de kan, det är i deras DNA, säger Sean Hoyle som hoppas på att en Labourregering ledd av Jeremy Corbyn skulle innebära en verklig förändring.

– Jag bryr mig inte om ifall det är entusiastisk konservativ nedskärningspolitik eller urskuldande Labouråtstramning. Båda gör jävligt ont. Det konservativa partiet säger att vi ska skära benen av dig vid knäna. Labour säger, rösta på oss istället för vi ska bara skära fötterna av dig. Men i vilket fall kan du inte gå. Jeremy har ändrat på det. Han säger att de ska låna mer, investera, höja skatten för de rika, åternationalisera järnvägen och så vidare. Gammal klassisk labourpolitik.

Oavsett vad som kommer att hända i Storbritannien om Corbyn och Labour kommer till regeringsmakten är Sean Hoyle tydlig med att EU aldrig varit och aldrig kan vara ett alternativ för Storbritanniens arbetarklass.

– EU är anti-arbetare och pro-business, det är inte svårare än så.
Fakta

Strejkar för jobben på tågen

RMT och privatiseringen av den brittiska järnvägen
    RMT
  • RMT, the National Union of Rail, Maritime and Transport Workers, bildades 1990 när järnvägsarbetarförbundet NUR och sjömansförbundet NUS slogs samman till ett transportarbetarförbund.
  • Har fler än 80.000 medlemmar.
  • Är affilierat både med Internationella Transportarbetarefederationen, ITF, och Fackliga Världsfederationen, WFTU.
    Järnvägen i Storbritannien
  • Privatiseringen av den brittiska järnvägen började 1994 när John Major var premiärminister. Inte ens hans föregångare Margaret Thatcher vågade försöka privatisera järnvägen på sin tid.
  • Det finns idag en mängd operatörer på de olika sträckorna, varav många ägs av andra länders statligt ägda bolag.
  • Den brittiska statens subventioner till den privatiserade järnvägen uppgick till 3,2 miljarder pund 2016.