”Allt börjar med oss på golvet”

Stadsbussen går ända hit trots att Tormestorp ligger på landet, sex kilometer utanför Hässleholm. Det är alldeles tyst på Bygatan sånär som på fåglarna som sjunger. Alla samhällets cirka 1000 invånare är förmodligen på jobbet eller bortresta på semester. Eller håller de sig inomhus, borta från den trettiogradiga värmen och den stekande solen. 

Det finns ändå inte mycket att göra på byn. Icabutiken står öde, och centrum består av huset som hyser både pizzerian och Byafrissan. 

Men de välskötta villaträdgårdarna och de relativt fina bilarna skvallrar om att det ändå inte är kommunens periferi vi hamnat i.

– Tormestorp är faktiskt ganska välmående även om vi bor på ”den dåliga sidan”, berättar Tea Mäntylä, som bor här tillsammans med sin sambo, Rasmus Fyhr och två barn. 

Här bor så kallad etablerad arbetarklass, sjuksköterskor, lärare men även en hel del företagare och politiker.

– Huspriserna är ändå så pass ok att man köpa om man har ett vanligt jobb, säger Rasmus Fyhr. 

Tea Mäntylä arbetar som undersköterska på ett privat demensboende i Hörja, en ännu mindre by i Hässleholms kommun. Det lilla företaget som driver boendet köptes nyligen upp av Team Olivia, som driver omsorgsföretag i Sverige, Norge och Danmark, och har riskkapitalbolaget Procuritas som majoritetsägare. 

– Jag är ganska starkt emot privat välfärd. Man ser vårdtagarna som olika pengapåsar. Min erfarenhet är också att det är högre personalrotation inom det privata. Mycket högre än det är inom det kommunala. Sen jag började på mitt nuvarande jobb har jag nog haft 25 olika nya kollegor på fyra år. Det är jättehög rotation, som på ett callcenter!

Men hon ser också fördelar med den snabbare beslutsgången i den privata driften. 

”Bara man delar upp folk i olika helglag så blir det lätt en massa bråk däremellan om småsaker. Tänk vilka splittringar det blir av att man får olika löner!”

– Inom kommunen har sjuksköterskan ofta ett större geografiskt område, så om man behöver vända sig till en sjuksyrra för en omvårdnadsplan så kan det ta tid. På det privata är det ofta någon som har direkt anknytning till boendet, och det är positivt.

Tea Mäntylä är 34 år och har arbetat inom omsorgen sedan hon var 22. I Östra Göinge, Kristianstad, Gävle, och nu Hässleholm. Utvecklingen i yrket har sett likadan ut oavsett om arbetsköparen varit privat eller kommunal. Att nära fyra av tio vård- och omsorgsanställda ångrar sitt yrkesval förvånar henne inte.

– Det har blivit mycket sämre. Lägre personaltäthet och mycket mer administrativt arbete. Till och med vikarier åker på att göra administrativa uppgifter. Det är jättebra med vårdplaner, men utöver det åker undersköterskorna på det som sköterskorna ska göra för att sköterskorna åker på annat. Det bara rullar på. Att färre man ska göra mer arbete är det normala överallt numera. 

Enligt Katalysrapporten ”Det nya arbetslivet” har andelen av hemtjänstpersonalen som kan påverka den dagliga planeringen av arbetet minskat från 39 procent 2005 till 16 procent tio år senare. Det är en utveckling som Tea Mäntylä känner igen från äldreomsorgen. 

– Vi får till exempel inte utökat vak om det är någon som har gått in i palliativt, alltså håller på att dö. Då får man istället springa mer, och det är inte värdigt för någon. Vi gör mycket mer per person än vad man egentligen förmår göra.

Även planerad underbemanning är något Tea Mäntylä känner igen. 

– Om någon sjukar sig så nollas den personen och så går man kort. Och man kommer runt kraven på personaltäthet genom att öppna dörren mellan två enheter. Och eftersom det är lite lägre behov på den andra så ändras snittet. Smart! 

Inom arbetarklassen har en större andel kvinnor än män tidsbegränsade anställningar. Likadant ser det ut bland tjänstemännen. Men arbetarmännen har i större utsträckning tidsbegränsade anställningar än kvinnor i tjänstemannayrken. 

– Tidsbegränsade anställningar är ett jävla gissel bland undersköterskor, säger Tea Mäntylä. Det är en kvinnofråga i allra högsta grad, men i första hand en klassfråga. 

Den individuella lönesättningen som Kommunal drivit igenom tror Tea Mäntylä skapar tystare arbetare. 

– Det behövs personal som slåss för både bättre arbetsvillkor och bättre omsorg. Allt börjar ju med oss på golvet. Vi tjänar aldrig på att få olika villkor och löner. Det skapar också motsättningar mellan oss. Jag menar, bara man delar upp folk i olika helglag så blir det lätt en massa bråk däremellan om småsaker. Tänk vilka splittringar det blir av att man får olika löner! 

Tea Mäntylä jobbar ständig natt och var tredje helg, och Rasmus Fyhr, som är kock inom Kriminalvården, arbetar dagtid och varannan helg. Förra året hade de en ledig helg tillsammans var sjätte vecka. 

Just nu har de båda föräldraledigt, eller ”föräldratjänst” som de hellre kallar det. 

Att förskolan fungerar ser de som en av de viktigaste frågorna inför valet. 

– Förskoleupproret som är jättestort borde vara på tapeten, men det kommer inte ut i vanlig media över huvud taget, säger Tea Mäntylä. När man är förälder så blir det så nära en själv. När man då hör om personal som gråter när de ska gå till jobbet, det är hemskt.