50 år sedan: Beväpnade med nejlikor

Två veckor efter att ABBA vunnit Eurovision-schlagern med Waterloo, spelade Portugals tävlingsbidrag i Brighton, artisten Paulo Carvalhos E Depois do Adeus, en stor roll i den revolution som störtade det politiska förtrycket i landet. När låten, som kommit sist i Brighton, spelades på radiostationen Emissores Associados de Lisboa klockan 22.55 den 24 april, var det signalen till soldaterna och de lägre officerarna i den så kallade Kaptensrörelsen att vara beredda.

Och att byta kanal till katolska Radio Renascença, där de väntade på den slutliga bekräftelsen om att gå till aktion. Den kom klockan 00.20. Då strömmade Jose Afonsos Grândola, Vila Morena, av fascistregimen stämplad som kommunistisk propaganda, ut i etern. Det var signalen soldaterna väntat på. Upproret mot fascismen kunde börja.

Antifascistiska soldater och officerare intog utan större motstånd de strategiska punkter som var nödvändiga för att kontrollera landet. Regimen under Marcello Caetano, som efterträtt den fascistiska Estado Novo-statens grundare António Salazar, föll ihop som ett korthus. Det fåtal kontraattacker som regimens anhängare försökte sig på, slogs tillbaka. Fascismens politiska polis Pide barrikaderade sig under några korta timmar i polishuset i Lissabons centrum, men motståndet föll för den revolutionära militären och det enorma folkliga upproret.

Det stod snabbt klart att revolutionen skulle segra: Marcelo Caetano flydde till exil i Brasilien.

Det var en folklig resning. Hundratusentals portugiser gick ut på gatorna för att stödja militärerna. Den natten sov få portugiser. Människomassor kantade vägarna in mot Lissabon och gatorna i staden. De gav soldaterna mat, frukt, vin – och röda nejlikor. Bilderna på soldater med röda nejlikor i gevärspiporna kablades ut över hela världen.

Den 26 april bildade Kaptensrörelsen under generalen Antonio de Spinola en provisorisk regering som ville demokratisera och utveckla landet och släppa kolonierna Guinea, Angola och Moçambique fria.

De politiska fångarna frigavs och nya fackföreningar och politiska partier bildades. Den 1 maj 1974 demonstrerade en miljon människor i Lissabon; kommunistpartiets ledare Alvaro Cunhal hade återkommit till Portugal den 30 april efter elva år i fängelse och tolv år i exil.

Under de två åren efter revolutionen fortsatte den revolutionära processen med nationalisering av stora företag, banker och försäkringsbolag. Lantarbetarna tog över det land de brukade från storgodsägarna. De portugisiska kolonierna, vars folk hade kämpat hårt mot kolonialismen, blev formellt fria från Portugal. 

En stor vänsterrörelse som hade sin grund i Kaptensrörelsen ledde processen med stort stöd bland befolkningen, främst i Lissabon och södra Portugal där kommunistpartiet av tradition hade ett starkt fäste.

Det var en folklig resning. Hundratusentals portugiser gick ut på gatorna för att stödja militärerna. Den natten sov få portugiser. Människomassor kantade vägarna in mot Lissabon och gatorna i staden. De gav soldaterna mat, frukt, vin – och röda nejlikor. Bilderna på soldater med röda nejlikor i gevärspiporna kablades ut över hela världen.

Under tiden samlade sig det som fanns kvar av reaktionen. Gamla fascister, präster, poliser och kriminella av alla sorter började bilda partier med stöd från katolska kyrkan och betalda av USA:s ambassad och ambassadören Frank Carlucci, en man skickad till Portugal i januari 1975 för att kuva den portugisiska revolutionen. Också socialistledaren Mario Soares deltog i arbetet med att underminera den folkliga revolten.

Kaptensrörelsen var från början en enad rörelse bakom tanken att avskaffa fascismen och befria kolonierna. Men när det var gjort gick livet vidare. 

Många officerare kom från välsituerade familjer, och människor agerar efter klasstillhörighet. Kaptensrörelsen, eller De beväpnade styrkornas rörelse som den kom att heta, delade sig i en vänster- och en högerfalang.

Nu fanns grunden för att stoppa den revolutionära processen. USA placerade ett hangarfartyg utanför Lissabon och skickade en flottilj krigsflygplan till Porto. Där hade flera militärenheter samlats och högerpolitikerna med Mario Soares i spetsen sökt skydd.

Vänstern och Kaptensrörelsen tvingades att backa. Efter knappt två år av revolutionär kamp återställdes den kapitalistiska ordningen med omfattande privatiseringar samtidigt som storgodsägarna fick tillbaka det land som arbetarna tagit över.

Många av de stora segrar som vanns under revolutionen gick förlorade. Men inte allt: den politiska högern är än idag tvingad att fortsätta att respektera viktiga friheter som vanns 25 april 1974.

50 år efter nejlikerevolutionen brottas Portugal med stora problem. Korruptionen är omfattande; den gamla regeringen med socialistpartiet PS som tillsattes i valet 2022, tvingades avgå efter korruptionsavslöjanden. Nu styrs Portugal av en koalition med socialdemokratiska PSD och två högerpartier. Högerextrema partiet Chega gick kraftigt framåt i valet. 

Arbetslösheten ligger på runt sju procent men är sannolikt mycket större. Ungdomsarbetslösheten är nära 20 procent. Alkoholkonsumtionen är den högsta i Europa; 21,5 procent av portugiserna dricker alkohol varje dag att jämföra med Spanien, tvåa på listan, där siffran är 13,5 procent och trean Italien på 12,4 procent.