Böcker på golvet
Arbetsplatsbibliotek – finns det sådana? Proletären besökte Boken på arbetsplatsen, en träffpunkt för bokombud.
Det sägs ibland att det råder tystnad på arbetsplatserna. Då menar man att ingen törs höja rösten mot missförhållanden, eller ens snacka politik med sina arbetskamrater. Men det råder en annan slags tystnad också.
I lunchrummen tittar folk ofta bara ner i mobilen.
Arbetsföreningslivet (idrottsklubbar, bokcirklar och så vidare) är döende. Och arbetsplatsbibliotek – ja, det känns verkligen som något ur det förflutna, en svunnen tid då arbetarrörelsen gick i bräschen i kulturfrågorna och främjade ett bildningsideal.
Men biblioteken finns fortfarande kvar på vissa arbetsplatser. Tyvärr finns ingen samlad statistik över hur många det finns. De drivs ofta av enstaka eldsjälar. Ibland med stöd av ABF:s kulturfond, ibland utan.
Förra veckan gick Boken på arbetsplatsen av stapeln. Det är en årlig träffpunkt för dessa eldsjälar. Då möts arbetsplatsbiblioteksombud och andra som verkar för läsfrämjande på arbetsplatserna för några heldagar i litteraturens tecken. Bakom arrangemanget står ABF, Kommunal, Transport, IF Metall, Seko och Föreningen Arbetarskrivare.
Mötena brukar hållas i Stockholm, men i år ägde det rum på Viskadalens folkhögskola utanför Skene –klassisk arbetarrörelsemark.
Ett tjugotal personer, de flesta fackliga, deltog. Talande för hur situationen med läsning ser ut i landet (kvinnor läser i mycket högre utsträckning än män, enligt SCB) var att Kommunal, det kvinnligt dominerade facket, var överrepresenterat. Från IF Metall, det ”manligaste” facket, kom ingen.
Inbjudna var även några arbetarförfattare som höll peppande föredrag om skrivandet. En av dem var Micke Evhammar, aktuell med novellsamlingen Ögonblicket. Han har deltagit på Boken på arbetsplatsen flera gånger tidigare och berättar för Proletären att han märkt av en tråkig trend – att det blir färre och färre deltagare.
– Tyvärr. 2009 var vi säkert en 70-80 personer här. Och nu en knapp tredjedel av det.
Han menar att det delvis har att göra med en förändrad inställning till kulturen och litteraturen, som märks av i fackföreningsrörelsen i stort. Tidigare publicerade till exempel nästan alla facktidningar noveller. Nu för tiden har de inte ens kulturredaktioner.
Men eldsjälarna är här ändå. Sådana som lagerarbetaren Cathrine Jansson, som vann priset bästa arbetsplatsbibliotek.
– Det känns jättekul att vi blir uppmärksammade på det här sättet. Jag hoppas att det här priset inspirerar till fler arbetsplatsbibliotek runtom i landet. Det är enklare än vad man tror att starta upp ett, säger Catherine Jansson, som nu får 10.000 kronor att handla in böcker för.
Catherine började arbeta på postorderjätten Ellos i Borås som 18-åring och har nu varit där i 44 år. Hon är bokombud för arbetsplatsbiblioteket och fackligt aktiv i Handels.
Biblioteket på Ellos ligger i anslutning till företagets personalrestaurang. Det har funnits i cirka 35 år och består av ett hundratal böcker och ljudböcker. En anledning till att det hållit igång så länge och kunnat utvecklas är ett långvarigt samarbete med Borås stadsbibliotek. Men främst tack vare ett idogt arbete från sådana som Cathrine.
En annan är Christina Bäck, barnskötare från Bagarmossen med ett stort litteraturintresse. Hon har precis startat ett arbetsplatsbibliotek på sin förskola – och vill sprida det till närliggande förskolor.
– Alla borde ha ett eget. Och med nya böcker också. Det finns ibland gamla böcker, men vi behöver nytt blod med. Förskolor kan också vara en lite isolerad värld ibland. Vi tittar inte på tv och läser sällan nyheter på arbetstid. Boken kan vara viktig som en ingång till att förstå och förbättra sin omvärld.
Hon berättar om språkdelen också. Dels att det kan vara utvecklande för de många i förskolan som har annat modersmål än svenska.
– Men också att de komma med tips om egen intressant litteratur från sina hemländer.
Förskolan är väl en ganska tuff arbetsplats? Orkar man läsa efter en hård dag på jobbet?
– Det går i perioder för mig. Det kan ju bli som meditation också att gå in i en bok.
VIKTIGA BERÄTTELSER
Deltog under dagarna gjorde även dokumentärförfattaren Annica Carlsson Bergdahl, som ligger bakom den uppmärksammade vandringsutställningen (och tillhörande boken) Vi som arbetar med våra kroppar. Hon berättade vilken fantastisk respons utställningen har fått.
– Vi har haft besökare som gråtit. Man är så ovan vid att känna igen sig. Helt plötsligt är min historia där. Eller mammas eller mormors.
– SD har hittat ett narrativ. Det är delvis därför de går fram. Arbetarrörelsen har missat att göra det. För när är det man vill förändra saker? Jo, när man blir berörd. Den här typen av berättelser är jätteviktiga.
Åhörarna höll med.
– Ni borde stå utanför riksdagen och dela ut boken till alla politiker, sade en kursdeltagare.
Annica Carlsson Bergdahl och fotografen Elisabeth Ohlson är nu även aktuella med en fristående fortsättning på utställningen: Erfarenheter ur ett arbetsliv. I denna nya exposé får vi möta nio seniorer som blickar tillbaka på sina händelserika arbetsliv. Det är personer som med sitt engagemang bidragen till uppbyggnaden av samhälls-, arbets- och föreningslivet i Sverige.
– De bar på så mycket erfarenhet. Ett kulturarv, verkligen, säger Annica Carlsson Bergdahl.
Av deras berättelser blir det också tydligt hur arbetslivet förändrats i Sverige. Ofta till det sämre.
– Som hon som jobbade på Ica i Limmared på sjuttiotalet berättar. På fredagar bjöd ägaren alla anställda på revben och man åt tillsammans, nu för tiden får de bara luncha en åt gången.