Ledare: Dags att befria skolan från marknaden

Inför årets skolstart kom precis som vanligt ett politiskt utspel om skolan. Regeringen och de liberala partierna vill nu förändra kunskapskraven så att elever och föräldrar bättre kan förstå vad som krävs för att uppnå ett visst betyg. Dagens kunskapskrav har med rätta fått kritik; de är svårtolkade, svårbearbetade och i många fall orimliga att uppnå. 

Under lång tid har mantrat för skolan varit hårdare krav och mer disciplin, anfört av majoren Jan Björklund. Den svenska skolan har blivit en nyliberal experimentverkstad. 

Från att ha varit världens mest jämlika skola har utslagningen ökat drastiskt när skolan blivit till en kapitalistisk marknad där det fria skolvalet gjort utbildningen till en vara, skolorna till producenter och eleverna till konsumenter. Målet med den förändrade skolan har varit att öka konkurrensen och därmed utslagningen bland eleverna samt öppna upp för det privata att kunna komma åt skattemedel.

Sverige är det enda land i världen som låter skattepengar gå till vinster i privata skolföretag, därför har Sverige världens mest marknadsanpassade utbildningssystem. Tidigare gjorde Chile oss sällskap men där har man dragit samma slutsatser som övriga världen och sedan ett och ett halvt år tillbaka förbjudit ett system motsvarande det svenska.

I Sverige fanns förra läsåret 6.141 grund- och gymnasieskolor och i dem gick drygt 1.400.000 elever, av dessa gick 259.532 i någon av de 1.256 friskolorna. Det gör att 18,3 procent av alla elever går i en friskola. En stor del av skoldebatten har de senaste åren handlat om de religiösa friskolorna, vilka i sig är ett häpnadsväckande inslag i en skola som enligt skollagen ska vara icke-konfessionell.

Av de 1.256 friskolorna är drygt 70 religiösa varav 64 inom grundskolan. Den totala andelen av friskoleeleverna som går i en religiös friskola är 4 procent medan 75 procent går i friskolor som drivs som aktiebolag, en andel som ökar för varje år.

Det är inte de religiösa friskolorna som är skolans problem utan friskolesystemet som sådant eftersom det skapat en ojämlik och segregerad skola; en skola styrd av Mammon. 

Barns rätt till utbildning är ingen handelsvara.

Redan idag finns ett omfattade regelverk som skulle kunna hantera de avarter som finns men tillsynen är bristfällig och myndigheterna använder inte alla sina verktyg. Kanske för att ett antal skolor skulle tvingas stänga när det uppdagas hur det fuskas med den garanterade undervisningstiden och när man börjar diskutera den glesa lärartäten kontra vinstuttaget.

Det är kapitalismen i skolan som är huvudproblemet, ett problem som förutom segregation och vinstjakt bland annat yttrar sig i ett fokus på ”entreprenöriellt lärande” och företag som vill sälja lärplattformar.

Just lärplattformar har blivit modelösningen bland politiker för att komma tillrätta med skolans problem. Det har skapat en växande administrativ börda som läggs på lärarna. Systemen är dyra och ofta sjösätts de innan de är klara, vilket Stockholms stad och dess elever nu vid skolstarten fick erfara när lärplattformen Skolplattformen tvingades stänga ned efter omfattande säkerhetsbrister.

I Växjö har lärplattformen IST-Lärande försenats och knappt kunnat användas trots att den varit i bruk i två år. Kommunernas kostnader skenar när de köper in digitala lärplattformar i tron att det mesta i skolan löses med hjälp av digitalisering.

Enligt en rapport från Lärarförbundet anser 82 procent av lärarna att lärplattformar leder till ökad stress och 77 procent anser att dokumentationskraven minskar deras arbetsglädje. I stället för att planera sin undervisning görs lärarna till administrativa IT-tekniker och det i en situation när elevfrånvaron i skolan är stor vilket kallar på åtgärder och fysisk närvaro av vuxenvärlden. 

Mot bakgrund av den tilltagande lärarbristen är det en allvarlig felprioritering att öka lärarnas administrativa arbete i stället för att låta dem koncentrera sig på kärnuppdraget, att vara tillsammans med eleverna i klassrummet och tillhandahålla bra undervisning. Likaså är det en felprioritering att splittra upp lärarkollektivet genom att ha karriärtjänster där några få belönas utifrån personliga prestationer.

Detta förstelärarsystem, som ger vissa lärare 5.000 kronor mer i månaden, utökades häromveckan till 10.000 kr mer i månaden om man arbetar i vissa utanförskapsområden. Karriärtjänsterna har inte fasta kriterier för vem som ska få dem, eller vad som krävs för att få dem, utan det är upp till en subjektiv bedömning av enskilda rektorer eller av utbildningsförvaltningen i de olika kommunerna. Förra årets högst betalde förstelärare tjänade 75.300 kronor och var samtidigt VD i den friskola han arbetade i.

Svensk skola behöver lugn och ro där klåfingriga politiker ska hållas borta från att lappa och laga i felaktigt system. Svensk skola kan bara komma på rätt köl om man slutar se elever som vinstgeneratorer. Barns rätt till utbildning är ingen handelsvara. Kunskap och utbildning är en investering i framtiden som måste få kosta pengar.

Alla barn har rätt till en likvärdig skolgång oavsett var i landet de bor, därför måste skolan befrias från marknaden och det kapitalistiska synsättet. Vi borde införa en statlig enhetsskola.