Extremhögern mot extremliberalen

Resultatet efter första omgången i franska presidentvalet blev som förväntat: nu väntar ännu en duell mellan liberalen Emmanuel Macron, som slutade på 27,6 procent av rösterna, och nationalisten Marine Le Pen som fick 23,0 procent. Återigen finns inget vänsteralternativ i den andra omgången efter att Jean-Luc Mélenchon kom trea med 22,2 procent. 

Att Le Pen får stöd av Eric Zemmours ultrahöger, som fick 7,2 procent av rösterna, ter sig självklart, men frågan är vart vänsterväljarna går. Mélenchon har uppmanat till att inte rösta på Le Pen, men utan att uppmana till en röst på Macron.

Kanske intar de helt enkelt soffläge, vilket 26 procent av fransmännen gjorde redan i första omgången. Oavsett vilket val alla dessa besvikna väljare än gör kommer andra valomgången bli en riktig nagelbitare.

Vad vill då de båda kandidaterna? 

Macron vill genomdriva den pensionsreform som han inledde före coronapandemin – och som ledde till protester och stora strejker innan regeringen tvingades backa. Pensionsåldern ska höjas från 62 till 65, även om viss hänsyn ska tas beroende på yrke. De speciella avtal som rått för vissa hela yrkesgrupper ska tas bort. Samtidigt vill han införa en garanterad pension på 1.100 euro. 

Efter valet har Macron dock, med förmodad riktning mot Mélenchons väljare, öppnat för att 64 år kan räcka.

Le Pen vill inte höja pensionsåldern, och lovar att personer som börjat arbeta före 20 års ålder och arbetat i 40 år ska kunna gå i pension redan vid 60. Hon nöjer sig med att erbjuda en minimipension på 1.000 euro, men som ska följa inflationen.

Efter avslöjanden om grova missförhållanden på privata vårdhem har äldrevård blivit en het fråga i Frankrike. Macron vill underlätta för äldre att bo kvar hemma, samt införa hårdare kontroll av ålderdomshem med krav om fler vårdare. Le Pen förespråkar istället fler läkare och sjuksköterskor på redan befintliga inrättningar.

Le Pen flörtar med Gula västarna, fortfarande en fruktad social faktor, genom att föreslå folkomröstningar på medborgarinitiativ, en av deras hjärtefrågor. Macron vill istället ha en permanent ”stor debatt”, som han införde i samband med ”gulvästkrisen”. Men den sågs av många som ett misslyckande, då han inte tog till sig av de förslag som lagts fram.

Vad gäller Korsika håller Macron fast vid sitt löfte om att starta upp samtal om autonomi, medan Le Pen fördömer hans ”cyniska väljarflört som bryter upp franskt territorium”.

Den a-kassereform som Jean-Luc Mélénchon kallat ”social vanvård” och som inletts av Macron ska genomföras om han blir omvald.

Vad gäller invandringen vill Macron skapa hårdare regler för permanent uppehållstillstånd, samt sätta som villkor gedigna kunskaper i franska och införlivning i arbetslivet. Invandrare med tillfälliga uppehållstillstånd och som ”stör allmän ordning” ska utvisas.

Le Pen vill införa ”nationell prioritet” vid tilldelning av subventionerade lägenheter, där franskt medborgarskap ska ge företräde. Hon vill inte ge uppehållstillstånd varken till dem som befinner sig illegalt i landet eller till dem som är dömda för brott. Dessutom vill hon möjliggöra återkallandet av uppehållstillstånd för dem som inte arbetat under det senaste året.

Båda två fortsätter kampen mot religiös separatism, men Le Pen vill gå så långt som att förbjuda religiösa symboler, till exempel slöja, på allmän plats. 

Vare sig nästa president blir Macron eller Le Pen lär vi få se ännu mer, ofta tungt beväpnade, ordningsstyrkor på franska gator. Le Pen vill återskapa den auktoritet hon anser att de har förlorat, och att de inte ska riskera repressalier. Enligt henne måste polis och ordningsstyrkor ”kunna ingripa överallt mot brottslingar, med kraft om det behövs, utan att någonsin frukta att göra det”. 

Med henne som president kan sociala protester komma att mötas med än mer repression än under Macron.

Macron föreslår en investeringsplan på 30 miljarder euro inom ”framtida sektorer” för att minska beroendet av andra länder som USA och Kina. Han vill investera såväl i kärnkraft som i förnyelsebara energikällor, och tänker sig 50 nya marina vindkraftparker före 2050. Le Pen vill främst satsa på kärnkraft och stoppa utbyggnaden av sol- och vindenergi.

EU har alltid legat Macron varmt om hjärtat, något som tydligt framstod på hans valvaka där man såg lika många EU-flaggor som franska. Nu önskar han stärka EU:s ”strategiska autonomi” med avsevärt ökad militär kapacitet. 

Le Pen har släppt kravet på att lämna EU, men säger sig vilja sätta denna ”supranationella och illegitima struktur på plats.” Hennes avsikt är att stoppa varje EU-skrivelse som sätter sig över fransk konstitution. Fransk lag ska gälla över EU-lag.

Valet sker i skuggan av kriget i Ukraina, som inverkat på valrörelsen och där Macron fokuserat mer på utrikespolitik och att försöka medla i konflikten mellan Ryssland och väst än på valrörelsen. Båda presidentkandidater är eniga om ökad försvarsbudget, och Macron vill dessutom återinföra allmän värnplikt. 

Le Pen vill – likt Frankrike gjorde redan under Charles de Gaulle 1966 – lämna det militära samarbetet inom Nato. 

2019, då Donald Trump var USA:s president, ansåg Macron att Nato befann sig i ett stadium av ”hjärndödhet”, men har sedan krigsutbrottet i Ukraina ändrat inställning. Konflikten har enligt honom ”återgett Nato en strategisk tydlighet”. 

Vad gäller Ryssland vill Macron utöka sanktionerna varje gång ”en gräns överskrids”, medan Le Pen fruktar att fransmännens köpkraft kommer drabbas hårt av de ekonomiska effekterna. 

Söndagen den 24 april avgörs vem som blir Frankrikes nästa president, och mycket hänger på vad vänsterväljarna gör. Kommer Frankrike styras av extremhögern de följande fem åren? Eller fortsatt av ”extremliberalen” Macron? 

Oavsett vilket är det troligt att nästa presidentperiod kommer att präglas av lika stor social oro som den vi lägger bakom oss.