Folk i rörelse: Solidaritet med Chile
I Dalarna har man tagit initiativ för att väcka opinion för det som händer i Chile. ”Landet är ett laboratorium för ett nyliberalt system”, säger Lorena Diaz Pohl som är engagerad i Svensk-chilenska vänskapsföreningen.
– Vi har insett att vi måste organisera oss. När ropen på hjälp började strömma in kände vi att vi behövde agera, säger Lorena Diaz Pohl från Falun.
I Dalarna har man tagit initiativ för att uppmärksamma det som händer i Chile. Genom Svensk-chilenska vänskapsföreningen Dalarna hoppas man nu kunna väcka opinion och samla pengar till sjukvård och rättegångskostnader för demonstranterna i landet.
– I media är det alltid våldet från demonstranterna som är i fokus. Man pratar inte om de politiska fångarna. Man pratar inte om det korrupta rättsväsendet. Och man nämner knappt arvet från diktaturen som fortfarande präglar stora delar av Chile. Det är privata intressen som styr och bilden i media är vinklad, säger Lorena Diaz Pohl som är medlem i föreningen.
Hon kom till Sverige 1980 när hennes mamma dog. Sex år tidigare hade hennes pappa, Bernadino Diaz Alvarado, flytt från militärdiktaturen och sökt asyl i Sverige. Han var borgmästare i staden Penco och medlem i Chiles kommunistiska parti.
På sin mammas sida har Lorena Daiz Pohl fortfarande kvar släkt i landet. Men några av dessa vägrar erkänna våldet mot demonstranterna. De vitt skilda uppfattningarna har delat familjen mitt itu.
– Chile är som en apartheidstat. Men de välbärgade i landet ser inte detta. De har vägrat se brutaliteten mot demonstranterna. När gamla män misshandlas av polisen får jag höra att det var demonstranterna som provocerade poliserna. Man trivialiserar statens våld mot befolkningen.
Enligt Lorena Diaz Pohl är repressionen mot den chilenska befolkningen inte något nytt. Precis som Västtyskland hade kvar många ledande nazister i maktpositioner efter andra världskriget finns det ett arv kvar från Pinochet i Chile, menar hon.
– De sitter kvar i makten och inom landets institutioner. Och det har man inte pratat så mycket om. Det har varit locket på. Man måste förstå att Chile är ett laboratorium för ett nyliberalt system. Pinochet såg till att försvaga statens roll till fördel för storföretagen. Sedan kunde man privatisera allt.
– Arbetstryggheten är nära noll till fördel för företagen och lönerna är så pass låga att det är svårt för folk att köpa mat. Till och med vattnet kan ägs av privatpersoner eller företag.
Demonstrationerna i Chile är ett hopplock av flera olika organisationer. Kommer de klara av att samarbeta i framtiden?
– Jag hoppas verkligen det. Ett konkret mål som man lyckades driva igenom var att grundlagen, som Pinochet skrev, ska rivas upp. Men det finns risker här. Många som kandiderar till att skriva om lagen kommer från höger och är gamla pinochetister.