Krönika: Förnedrande angiverilag med rasistisk eftersmak

Angiverilagen, som innebär att anställda inom offentlig sektor blir skyldiga att ange papperslösa till polisen och Migrationsverket, har upprört många. Det är flera olika saker som tas upp bland dem som, liksom jag, är välfärdsarbetare. Den går helt emot vårt grundläggande uppdrag, lägger mer arbete på oss och har en rasistisk eftersmak.

Gemensamt verkar vara en känsla av förnedring. Vi, undersåtarna som tar hand om barn eller byter katetrar på patienter, får i ett sista dödsrossel polisens arbetsuppgift i vårt knä istället för bättre arbetsmiljö. Något vi inte har tid med.

Politiker har de senaste decennierna monterat ner välfärden, eller sålt ut den. Man har medvetet ökat klassklyftorna och satt välfärdsarbetare på första parkett för att bevittna detta.

För att kapitalister ska kunna göra privat vinst på skattefinansierad och samhällsbärande verksamhet har man försämrat arbetsmiljön för arbetare. Barngrupperna är för stora och personalen för få. De gamla hinner inte ens hälsa på hemtjänsten.

Kritiken mot angiverilagen handlar dock om betydligt mer än så. Angiverilagen går emot vårt grundläggande arbete, som bygger på respekt och ömsesidighet.

För lärare är förslaget något som försvårar uppdraget att lära ut. Lärande kan inte ske utan en gedigen grund bestående av trygghet. I förskolan är relationer med föräldrarna minst lika viktiga som med barnen. Är dessa relationer inte byggda på respekt och ömsesidighet så vet vi, vilket också bekräftas av forskningen, att barnen kommer att lära sig mindre.

Borgarna kör över en hel yrkeskår och vårt evidensbaserade arbetssätt. Detta märks för övrigt även i debatten om flerspråkighet.

Det finns ingen lärare som inte vet om hur människor tillgodoser sig språk, rent kognitivt. Ändå sitter det inkompetenta borgare och gaggar om att flerspråkiga barn inte ska få en evidensbaserad undervisning, genom att exempelvis ta bort hemspråksundervisning. I praktiken kommer det göra det ännu svårare för invandrare att tillgodose sig det svenska språket.

En tredje aspekt av angiverilagen är den rasistiska eftersmaken den lämnar hos många av oss. Visst, det stämmer att integration och invandring är viktigt och att den liberala vänstern varit för fega vad gäller vissa frågor, vilket ofta varit kontraproduktivt. Framförallt har många politiker inte tagit sitt överbetalda förtroendeuppdrag på allvar och försökt förbättra den osäkra och ofta allt för långa asylprocessen.

Men vi har alltså en regering som är okej med att rasera välfärden ännu mer samtidigt som de vänder oss arbetare mot varandra. Plötsligt läser man om rektorer som blivit uppmanade att lämna listor på barnens etniciteter!

Angiverilagen är svår att ta emot på något annat sätt än som något naivt och korkat med en besk rasistisk eftersmak. Välkommen till Tidöavtalet, producerad av flumhögern!