Försvaret vill slippa miljöprövning

Efter att Sverige sökt medlemskap i Nato tog det 16 dagar för Försvarsmakten att kräva inskränkningar av de demokratiska fri- och rättigheterna. 

Det skedde i en hemställan till regeringen där Försvarsmakten vill få undantag i miljöprövningsförordningen för sina miljöfarliga verksamheter. Samtidigt vill de att myndigheter, organisationer och enskilda ska fråntas möjligheten att yttra sig över dessa verksamheter. Allt under en period på fem år.

De miljöfarliga verksamheter Försvarsmakten vill undanta är till exempel utsläpp av växthusgaser och kemikalier i mark och vatten, ökade bullernivåer samt ett ökat antal sprängningar och skjutningar med artilleri på land och i vatten.

Flygvapnet vill flyga mer på helger, kvällar och nätter. Armén klagar över att de inte får använda tillräckligt mycket ammunition när de ska utbilda fler värnpliktiga. De vill skjuta mer med tyngre vapensystem, till exempel Archer, även på platser där de saknar tillstånd. Och de vill kunna samöva med nationer vars vapensystem det inte finns tillstånd för i Sverige. 

Försvarsmaktens hemställan uppmärksammades först av nyhetssajten Altinget.se. Där publicerades också en debattartikel av Elisabeth Lennartsson och Christer Haagman i Aktion Rädda Vättern (ARV). De har sedan ett drygt decennium engagerat sig i Försvarsmaktens tillståndsprocesser vid Vättern, särskilt när det gäller buller, skjutningar och PFAS. De ifrågasätter Försvarsmaktens hemställan och skriver: ”Att förstöra den egna miljön och upphäva av riksdagen beslutade lagar med hänvisning till Putin kan knappast vara det bästa sättet att försvara demokratin”.

Försvarsmakten vill slippa överklaganden och att behöva tala om i förväg vad de och Nato tänker göra. 

– Det blir katastrof om möjligheten att överklaga läggs på is, då tror Försvarsmakten att de är allsmäktiga och att de inte behöver bry sig om lagarna som riksdagen beslutat om, säger Elisabeth Lennartsson, ordförande för ARV, till Proletären. 

Hon hänvisar till Århuskonventionen, en FN-konvention som både Sverige och EU har ratificerat. Konventionen omfattar allmänhetens rätt att ta del av miljöinformation, rätt att delta i beslutsprocesser om miljön samt rätt att få tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor. I och för sig ger konventionen möjlighet till försvarspolitiska inskränkningar, men frågan är var gränsen går.

Försvarsmakten tycker att ansöknings- och prövningsprocessen är för lång och vill att tillsynsmyndigheterna ska fråntas möjligheten att förlänga handläggningstiden till mer än sex veckor. 

– Att det tar tid beror på att de lämnar in ofullständiga tillståndsansökningar, så att Mark- och miljödomstolen får begära in mer. Gjorde de ordentliga ansökningar skulle det ta mindre tid, säger Elisabeth Lennartsson.

Utöver de miljöprövningar Försvarsmakten talar om att de vill slippa, tror de att de kommer att få ”ytterligare behov” på grund av Sveriges ansökan till Nato. 

Kraven motiveras med det ”instabila säkerhetspolitiska läget i Sveriges närområde”, Rysslands invasion av Ukraina och höjningen av försvarsanslagen till två procent av BNP. Enligt Försvarsmakten kan tvåprocentmålet uppnås 2028 om inte tillståndsbeslut enligt miljöbalken försenar tillväxten. 

I sin skrivelse hänvisar de också till att ”ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas”.

I juni i år beslutade regeringen att inte ta upp ARV:s och 64 privatpersoners krav på omprövning av Försvarets materielverks (FMV:s) tillstånd att beskjuta känsliga och Natura 2000-klassade vattenområden i norra Vättern med granater. ARV vädjar nu till Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten att ingripa.

– Miljöbalken kom 1998, vi har Natura 2000, EU:s vattendirektiv och EU:s art- och habitatdirektiv. Vattendirektivet och andra direktiv bygger på EU-lagstiftning och kan inte upphävas hur som helst. Trots det får de tillstånd, säger Elisabeth Lennartsson. 

I december 2015 började Försvarsmakten skjuta med det tunga artilleriet Archer i Vättern norr om Karlsborg, berättar hon.

– Det var som rena kriget. Vi ifrågasatte hanteringen till länsstyrelsen med hänvisning till ljudnivån och frågan om granaterna skulle slå i vattnet eller ovanför. De sköt hundratals granater under 2016 fram till oktober. Då fick vi regeringen att tillfälligt stoppa beskjutningen.

– På senare år har FMV omtolkat tillståndet så att om granaterna detonerar lite ovanför vattenytan behövs inget beslut som vi kan överklaga. Men efter våra protester har de minskat Archerskotten till omkring 25 varje gång de skjuter. 

ARV fortsätter att kräva totalstopp för all granatbeskjutning av Vättern.

Beroende på konsekvenserna omfattas Försvarsmaktens miljöfarliga verksamheter antingen av tillståndsplikt eller anmälningsplikt. I sin hemställan vill Försvarsmakten att vissa tillståndspliktiga verksamheter ska bli anmälningspliktiga. Det gäller till exempel skjutfält, både på land och till havs, där de nu vill skjuta mycket mer och med grövre kalibrar.

I andra fall vill de slippa anmälningsplikt, det gäller till exempel vissa flygplatser, skjutbanor och hamnar där de vill utöka eller skapa ny verksamhet.

För hanteringen av drivmedel och andra kemiska produkter, oavsett hur stor mängd som hanteras, vill de slippa både tillstånds- och anmälningsplikt. Vidare vill de att beslut i miljöärenden kunna tas direkt av Försvarsinspektören för hälsa och miljö (FIHM) samt att FIHM ska fråntas rätten att förbjuda miljöfarlig verksamhet och rätten att förelägga försvaret att söka tillstånd för miljöfarlig verksamhet.

– Försvaret har ingen respekt för sin tillsynsmyndighet, FIHM. De gör som de själva vill, det tyder vår erfarenhet på, säger Elisabeth Lennartsson.

– De kan komma igenom med vad som helst. Till exempel vill de dränera i stället för att sanera Karlsborgs flygplats för att få bort ytvattnet. Där finns höga värden av PFAS och vi anser att det måste saneras. Om de får igenom sin dränering utan att vi kan överklaga, kommer mer PFAS att hamna i Vättern.

Försvarsmakten har använt och använder fortfarande PFAS i eldsläckningsskum. Det har förorenat dricksvattnet på flera håll i landet.

Förra året stämde Uppsala kommun Försvarsmakten på 252 miljoner kronor för de PFAS-föroreningar som upptäcktes i Uppsalas dricksvatten 2012. Detta efter att Försvarsmakten från 1992 till 2009 hållit på med brandsläckningsövningar på Ärna flygfält och då använt brandskum som innehöll PFAS.

De 252 miljonerna motsvarar vad det kostar att rena vattnet. Mark- och miljödomstolen dömde till förmån för Försvarsmakten som slapp betala. Uppsala vatten har överklagat domen till Mark- och miljööverdomstolen. Domstolen har gett prövningstillstånd men målet är ännu inte utsatt till föredragning i sakfrågan. 

Branschorganisationen Svenskt Vatten har uttalat sig om Försvarsmaktens krav att slippa miljöprövningar och till stöd för Uppsala kommun. De menar att om regeringen går Försvarsmakten till mötes måste den säkerställa att myndigheten betalar för sin miljöpåverkan och att eventuella lättnader inte får innebära permanenta skador.

Pär Dalheim

– Det känns orimligt att Försvarsmakten ska få frikort från miljöprövning och tillståndsgivning. I så fall måste de ta sitt ansvar och se till att det finns en återställningsbarhet och möjlighet att backa. Och pengar till att återställa skadorna, säger Pär Dalhielm, vd på Svenskt Vatten, till Proletären.

– PFAS går i princip inte att återställa – det går inte att rena en sjö från PFAS. Då måste man tömma den, rena och hälla tillbaka. Tekniskt går det att rena dricksvatten i ett reningsverk, men det är dyrt.

– Historiskt tycker vi inte att Försvarsmakten har tagit ansvar, vilket gör det extra oroligt. Eventuella undantag måste ligga i nationens intresse och inte ges på slentrian.