Hoppa till huvudinnehåll

Ledare: Håll EU borta från bostadspolitiken

Mer EU-inflytande över bostadspolitiken kommer knappast att gagna vanligt folk - utan byggherrarna och hyresvärdarna.

Proletären

Förra veckan presenterade EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen sina kandidater till nya kommissionärer. Bland de 27 namnen och ansvarsområdena sticker ett nytt kommissionärsområde ut – en EU-kommissionär för bostadspolitiken. Någon sådan post har EU inte tidigare haft, och inrättandet har varit ett krav inom EU från olika vänsterpartier och socialdemokrater för att släppa fram von der Leyen för ännu en mandatperiod.

Detta lilla köttben till vänstern är en harmlös eftergift som i stort inte kommer att påverka kommissionens arbete och övergripande politik. Men den kan komma att påverka befolkningen och bostadsmarknaden i många EU-länder.

Posten och ansvarsområdet går till Danmark och socialdemokraten Dan Jørgensen. Han blir även ansvarig för energipolitiken, något han själv säger sig värdera högre och lär fokusera mer på än bostadspolitiken. 

Motsvarande gäller hela EU-kommissionen. Energifrågan ses som viktigare än att skapa bra boendevillkor för unionens invånare. Att få igång byggandet för att komma tillrätta med bostadsbristen och skenande boendekostnader inom unionen är en sekundär fråga för de styrande i Bryssel.

Det saknas bostäder överallt; i Tyskland fattas 900.000, i Nederländerna 400.000 och i Sverige är det bostadsbrist i mer än hälften av landets kommuner.

Boendekostnaderna slukar allt mer av människors pengar. 2022 spenderade 8,7 procent av EU:s medborgare 40 procent eller mer av sin disponibla inkomst på boendet. Mellan 2010 och 2023 steg bostadspriserna i EU med 48 procent, enligt Eurostat. Hyrorna steg under samma period med 21 procent. 

Givetvis varierar siffrorna en hel del mellan medlemsländerna men snitten visar vad den nya bostadskommissionären har att arbeta utifrån.

Drömmen hos den EU-vänliga vänstern är att den nya kommissionärsportföljen ska skapa en handlingsplan för ett mer rättvist boende och se över finansieringen till bostadsmarknaden. De hoppas att medel ur den europeiska investeringsbanken och strukturfonderna ska gå till offentligt ägd eller offentligt understödd bostadsproduktion. Men att detta ska lösa bostadsproblemen i EU är mer än lovligt naivt.

Dels skulle det behövas oerhört mycket pengar från dessa institutioner för att kunna göra någon skillnad, och det kommer högerkrafterna i EU aldrig släppa till, och dels skulle det bryta mot grundtankarna med hela EU-projektet. 

EU är ett marknadsliberalt kapitalistiskt projekt som sätter marknadskrafter och privatiseringar i främsta rummet. Det offentliga ska hållas ned till ett minimum, och stabilitets- och tillväxtpakten utgör en ram för finanspolitisk styrning som innehåller krav på överskott i statens finanser. 

Detta finanspolitiska ramverk hindrar kommuner och regioner från att satsa på bostäder. EU bygger på fri rörlighet av varor, tjänster, kapital och människor. Finns det någon som tror att EU kommer bygga upp en bostadsmarknad som utgår från medborgarnas behov? 

Om EU får ännu mer inflytande över bostadspolitiken kommer den vara helt på byggherrarnas och de producerande företagens villkor. Höjda hyror utifrån marknadsmässiga priser, med en ännu mer segregerad bostadsmarknad, är det som hägrar om EU släpps lös på detta område.

Detta är högerns våta dröm och det pågår ett omfattande lobbyarbete för att vrida bostadspolitiken åt det hållet. Timbros chefsekonom Fredrik Kopsch vill ändra de svenska byggreglerna så att bostäder utan fönster och med lågt i tak blir tillåtna, och han vill bebygga grönområdet Gärdet i Stockholm med 25.000 lägenheter. Han skriver själv på Timbros webbplats att han bejakar segregation och vill se fler Chinatowns och Somalitowns.

Dessa marknadsfundamentalistiska tankar som finns hos såväl EU som Kopsch-kopior behöver stävjas och motarbetas. EU måste hållas borta från våra bostäder. 

I potten ligger även det som i EU-sammanhang kallas ”social housing”, där en reglerad och social bostadspolitik för alla ersätts med en modell med marknadshyror där de fattigaste får subventionerade hyror.

Vänstern får inte gå på EU:s locktoner men tyvärr verkar det som att det svenska Vänsterpartiet gör just detta. Deras bostadspolitiske talesperson Momodou Malcolm Jallow säger att det är ett intressant initiativ från EU, och han anser det vara positivt att bostäder ges högre prioritet genom en bostadskommissionär.

I stället för blåögda förhoppningar om att EU ska lösa problemen här hemma i Sverige borde vi göra tvärtom och själva ta tag i problemen. Enligt Hyresgästföreningen har andelen hyresgäster med ohållbara boendekostnader ökat markant och det snabbt. På två år har de gått från 29 till 43 procent bland landets hyresgäster.

Svensk bostadspolitik behöver mindre marknad, inte mer. Staten och kommunerna måste få ansvaret för bostadsförsörjningens alla led.

Bostadsbristen måste byggas bort, och det är främst hyresrätter som behöver byggas. Att sätta igång med ett statligt byggprogram hade dessutom varit en viktig åtgärd för att möta den stigande massarbetslösheten.

Idag tvingas unga bo kvar hemma. De bostäder som erbjuds är dyra nybyggda hyresrätter eller att köpa en bostad vilket vare sig är möjligt eller önskvärt för den som är mobil för att söka jobb eller studera. Många blir utelämnade till andrahands- eller svartkontraktsmarknaden, sektorer som präglas av ocker, dit ljusskygga typer och vinstmaximerande kapitalister söker sig för att profitera på bostadsbrist och trångboddhet.

Kommunistiska Partiet vill att bostadsmarknaden rensas upp och befrias från marknadstänket. Det är inget som EU kan göra, utan något som vi själva tillsammans måste kämpa oss till.