Krönika: Har strategin varit att skydda vården från våra gamla?

Värna våra gamla, de mest sköra!? Finns det några ord från politiker och myndigheter som nu under pandemin visat sig vara mer förljugna?

Den nysläppta rapporten från IVO, Inspektionen för vård och omsorg, är hjärtskärande i sitt innehåll. De två som presenterade rapporten på presskonferensen idag, tisdag, lade in pauser i redovisningen för att vi som lyssnade skulle ta oss tid att tänka till och förstå att det inte handlade om statistik utan om människor.

Som underlag för rapporten har IVO intervjuat representanter från regionerna och kommunerna. De har gått igenom journaler, både från i våras och nu i höst. De har öppnat en tipstelefon där man fått in 20.000 tips. Fram kommer en bild, där ”våra gamla och sköra” behandlas som kollin. Dessutom har ingen bättring skett trots alla som dog på äldreboendena i våras.

Av de som bor på äldreboenden och som insjuknat i covid-19 var det bara 10 procent som fick en bedömning av läkare på plats, trots att det är ett absolut krav. Det ska alltid göras en individuell, medicinsk bedömning om det är meningsfullt att ge behandling! Allt annat strider mot alla lagar och öppnar upp för en mycket otäck utveckling i vården.

Orsaken till detta är Socialstyrelsens uppmaning att läkare inte skulle göra fysiska besök på äldreboendena. Därför har alla regelverk och all etik för vården åsidosatts och läkare har pressats till att följa myndigheters riktlinjer istället för sina professionella ställningstaganden.

Konsekvensen blev att var femte av de som insjuknat aldrig fick någon individuell bedömning av en läkare. Istället gav en sjuksköterska en telefonrapport till läkaren, som utifrån rapporten gav generella regler att hålla sig till!

Som att alla på äldreboenden med konstaterad covid-19 skulle få palliativ vård, vård i livets slut. Vård där man bara lindrar utan att behandla, där lindringen i sig riskerar att försämra andningen, trots att sjukdomen ger nedsatt andning.

För hälften av dessa grundades bedömningen inte ens på vad en sjuksköterska observerat, utan på vad ”boendepersonal” observerat och rapporterat till sjuksköterska, och som i sin tur talat med en läkare i telefon!

Ställningstagande för vård i livets slut har alltså inte skett i enlighet med regelverket, med Hälso- och sjukvårdslagen eller läkaretiken. Äldre och anhöriga har inte fått information och, till råga på allt, går det inte ens att följa vårdinsatserna i journalerna efter beslut. Trots detta har mer än 60 procent överlevt av de som drabbats av covid-19 på äldreboendena.

Frågan är hur många som överlevt om de fått behandling istället för palliativ vård?

Detta är också ett resultat av det sluttande plan som äldreomsorgen befunnit sig i sedan ädelreformen. Sedan dess har det inte längre funnits någon medicinskt legitimerad person med befogenhet att övervaka de övergripande medicinska säkerhetsrutiner som behövs på ett äldreboende. När det fria vårdvalet genomfördes i Primärvården slogs läkarnas områdesansvar sönder och det blev i princip omöjligt för de olika medicinska yrkesgrupperna att arbeta i team runt patienten.

Som spiken i kistan kom privatisering av primärvård och äldreomsorg, där en god äldreomsorg inte längre var målet. Nu är det krav på ”snabba cash” som gäller. Samtidigt påtvingas offentligt driven vård och omsorg ett budgetslaveri som successivt håller på att rasera den. Därför borde alla politiker, som bidragit till att slå sönder primärvårdens och äldreomsorgens tidigare fokus på god vård utifrån behov, ställas till svars.

Istället för att värna våra gamla, de mest sköra, har strategin går ut på att skydda vården från våra gamla, för att produktiva skulle få vård och för att exportindustrin inte skulle drabbas av personalbrist. Samtidigt har vårdpersonalen i äldreomsorgen värderats lika lågt som våra gamla. Därför har de, trots högljudda protester, tvingats gå runt som Dödens Änglar, och sprida smittan utan skyddsutrustning!