Såväl verkstadsklubbens styrelse som ett välbesökt medlemsmöte förkastade idén om att gå med på lönesänkningar, men till slut blev trycket för stort på facket som utlyste sluten medlemsomröstning.

Utelämnade till sig själva, istället för att med kollektivets styrka i ryggen fatta beslut på ett stormöte, accepterade arbetarna på Scanias fabriker i Södertälje, Oskarshamn och Luleå lönesänkningar.

Tjugo procents ledighet, tio procents lönesänkning. Så skulle det lokala lönesänkningsavtalet tillämpas. Den ordningen skulle gälla för alla anställda, från montören på verkstadsgolvet till vd Leif Östling. Men så blev det aldrig.

Enligt verkstadsklubbens beräkningar förlorade en Scaniaarbetare med grundlönen 22000 kronor, beroende på skiftgång, mellan 3112 och 4534 kronor i månaden. Lönesänkning blev femton snarare än tio procent.

Samtidigt ökade Scanias vd Leif Östling sin inkomst med femton procent krisåren 2008 och 2009 och har idag en årsinkomst på sju miljoner kronor.

Det gör Leif Östling till den bäst betalde chefen i ett företag som tecknade lönesänkningsavtal under krisen.