Göteborgs Folkhögskola genomför nedskärningar i verksamheten sedan de förlorat årets upphandling med Göteborgs stad. Ett nyliberalt regelverk tvingar folkhögskolan att konkurrera med mindre seriösa utbildare som lägger sig lågt i budgivningen.

Skolans politiskt tillsatta styrelse väljer då att skära ner på antalet platser i folkhögskolans filialer i förorterna Biskopsgården och Bergsjön. Merparten av folkhögskolans utbildningar förläggs istället till huvudenheten vid Nya Varvet i Göteborg.

Det är inte första gången eleverna vid Göteborgs Folkhögskola tar strid för sin rätt till utbildning. Proletären rapporterade för ett knappt år sedan om hur eleverna protesterade mot uppsägning av personal. Bland annat genomförde eleverna på filialen i Biskopsgården en uppmärksammad skolstrejk. 

Tar strid
Nu väljer eleverna i Biskopsgården, i samarbete med eleverna i Bergsjön, att än en gång ta strid när folkhögskolan hotas av nedskärningar.

I Biskopsgården är flera av eleverna kvinnor med invandrarbakgrund, liksom många är uppsagda arbetare från stadens bilindustrier som genom folkhögskolan funnit ett alternativ till arbetslöshet.

Filialerna i förorterna är en viktig förutsättning för att kunna leva upp till Göteborgs Folkhögskolas egen målsättning om att ”motverka segregation och verka för att utjämna klyftor mellan människor”.

Krisen drabbar göteborgare i allmänhet och innevånarna i förorter som Biskopsgården och Bergsjön i synnerhet, och i det läge som råder borde det var en skyldighet för samhället att skjuta till mer pengar till folkhögskolorna istället för tvärtom.

Folkhögskolan har en viktig roll att spela i förorten, och det är långt fler som söker till skolans utbildningar än vad det nuvarande antalet platser räcker till.

På folkhögskolan i Biskopsgårdens fasad hänger en stor banderoll som förkunnar att skolan är ockuperad.

När Proletären besöker folkhögskolan på torsdagen är ockupationen inne på sin tredje dag.

Eleverna är kritiska till att Göteborgs stad inte satsar pengar på folkhögskolan. De undrar också varför skolans styrelse så ensidigt väljer att fördela platserna till Nya varvet och skär ner på filialerna i förorterna.

– Varför drabbas vi i Biskopsgården, undrar Derya Areb, en av eleverna på skolan. Vi vill att rektorn och skolstyrelsen lyssnar på oss och svarar på våra frågor.

Stormöte
När Proletären anländer sitter en elevdelegation i ett möte med representanter från skolans styrelse. Sedan skall styrelserepresentanterna träffa samtliga elever för att svara på deras frågor.

Det är ett uttryckligt krav från eleverna, ”vi går med på att diskutera med er i mindre grupp, men sedan ska ni svara på våra frågor”.

Beslutet har eleverna fattat på ett stormöte. De håller sig konsekvent till demokratiskt fattade beslut och är måna om att agera enigt.

– Vi vill inte låta skolledningen fatta beslut bakom stängda dörrar, vi vill att de ska stå till svars inför oss allihop, förklarar Derya Areb.

Otåligheten växer
Mötet drar ut på tiden, och otåligheten växer hos det 40-tal elever som är samlade. Flera är övertygade om att det är taktik från ledningens sida.

– De försöker trötta ut oss, de drar ut på mötet tills vi går här ifrån så att da ska slippa svara på våra frågor, tror någon.
En ung tjej är upprörd.

– De skulle sitta i möte högst en kvart, nu har det gått snart en timme. Nu går vi dit tillsammans och hämtar hit politikerna.
Eleverna behöver dock inte vänta så länge till. Efter någon minut kommer en trio från styrelsen in till eleverna som väntat i cafeterian sedan snart en timme. Men några frågor tänker de inte svara på. På sedvanligt politikermanér försöker de undvika att direkt konfronteras med eleverna. 

– Vi kan inte ge några svar förrän vi har haft vårt styrelsemöte i eftermiddag, men vi antecknar era frågor och tar med dem, förklarade socialdemokraten Gladys Yannelli.

Hindrade inte eleverna
Det hindrade inte eleverna från att ställa sina frågor. Styrelsens protokollförare fick fullt upp för att hinna med att anteckna.
När delegationen från skolans styrelse lämnat Biskopsgården samlades eleverna till ett nytt stormöte. Beslutet var lika tydligt som enigt – att fortsätta ockupationen.

På fredagen avbröts dock ockupationen sedan det kallats till stormöte mellan skolstyrelsen och eleverna på samtliga filialer på fredag i denna vecka. Därefter kommer eleverna att fatta beslut om hur kampen skall fortsätta.

– Vi behöver vila upp oss lite nu, men vi ger inte upp, förklarar Derya Areb när hon på i måndags kunde sammanfatta en veckas uppmärksammad skolkamp.

WICTOR JOHANSSON
Proletären nr 5, 2010