När Justitiekanslern, Göran Lambertz, för två veckor sedan beviljade 21 åsiktsregistrerade svenskar ersättning för den kränkning de har fått utstå, var det många som ifrågasatte det godtyckliga i JK:s bedömning.

Proletären har träffat P-O och Elsa-Lena Åström. Båda är medlemmar i Kommunistiska Partiet sedan mer än 30 år, och de har varit gifta sedan 1975. Sedan tidigt 1970-tal har de registrerats av Säpo för sina politiska åsikters skull.

Mindre kränkande?
P-O Åström är en av de 21 som får skadestånd, medan Elsa-Lena Åström blir utan. De har svårt att se hur Säpos åsiktsregistrering skulle kunna vara mer eller mindre kränkande.

– Det är en juridisk härdsmälta, kommenterar P-O Åström. JK har med en juridisk undanmanöver kommit fram till att jag är kränkt enligt paragraferna 8, 10,11 och13 i Europakonventionen. Men pengarna är sekundära, jag vill se alla papper de har om mig i sina arkiv.

– Och jag har inte blivit kränkt överhuvudtaget, det känns ju bra, säger Elsa-Lena Åström ironiskt.

Hon upprörs särskilt över JK:s tolkning att ju längre någon registrerats av Säpo, desto mindre är kränkningen. I sitt beslut sätter sig JK över den dom i Europadomstolen som säger att den svenska staten bryter mot fyra artiklar i Europakonventionen om mänskliga rättigheter, och gör istället åsiktsregistreringen till en fråga om huruvida Säpo följt gällande regelverk eller inte.

Elsa-Lena Åström, som arbetar som arbetsterapeut, är känd för många Alingsåsbor som kommunisten som i alla lägen står upp till försvar av den gemensamma välfärden.

– Ingen som känner mig skulle kunna tro att jag kan göra någon illa, säger hon. Jag vill veta på vilket sätt jag har utgjort ett hot mot rikets säkerhet. Hela min umgängeskrets, alla som känner mig som kommunist, har rätt att få veta det.

Arbetsplatsarbetet
P-O Åström är idag förtidspensionär. En stor del av sitt politiska arbete har han tidigare bedrivit på arbetsplatser, bland annat i Kommunistiska Partiets arbetsplatsorganisationer på Spårvägen och Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg.

– Det arbetet syns inte i de papper jag fått ut från Säpo, och så verkar det vara för alla andra som fått se delar av sina akter, arbetsplatsarbetet förekommer inte. Vart har de sparat de uppgifterna?

– Däremot har Säpo registrerat rena felaktigheter om mig, fortsätter han. De påstår att jag har haft ledande uppdrag i KFML(r), ett år innan jag blev medlem.

P-O och Elsa-Lena Åström har varit gifta nästan lika länge som de varit medlemmar i Kommunistiska Partiet. Hur Säpos övervakning har inkräktat på deras privatliv vet de inte.

– Har vår telefon avlyssnats, eller har de bevakat vårt hus? Det vet vi inte förrän alla papper läggs på bordet, säger P-O Åström.

Bevakade möten
Däremot vet de genom vad en partikamrat fått se i sin akt, att Säpo har bevakat nästintill vartenda möte Kommunistiska Partiets avdelning i Alingsås, där P-O och Elsa-Lena Åström är aktiva, har anordnat.

– De har noterat vilka som har deltagit på mötena, vilket klockslag och vilka bilar de har anlänt i, berättar Elsa-Lena Åström. Det är inte bara kommunister de har registrerat, utan alla som på ett eller annat sätt har protesterat. De har också registrerat människor som aldrig har varit på våra möten, som lånat ut sin bil till besökare.

De anser att Säpos åsiktsregistrering inte bara drabbar de som övervakas.

– Det här är inte bara en fråga mellan Kommunistiska Partiet och Säpo, påpekar P-O Åström. Det gäller alla, bara vetskapen om att kunna bli registrerad för sina åsikters skull utgör ett hot mot demokratin. Debatten om FRA-lagen visar att frågan om åsiktsregistreringen inte är något som hör till historien.

– Det är skrämmande att samhället kan ha total kontroll på varje individ, anser Elsa-Lena Åström. Men jag tror att övervakningen är en fråga som engagerar många. Det visar Piratpartiets framgång, det handlar om mer än att ladda ner musik gratis.

Rätt att registrera?
Men finns det då inte anledning för Säpo att hålla Kommunistiska Partiets medlemmar under uppsikt? Göran Lambertz anser ju, i strid med såväl svensk grundlag som Europadomstolen, att det var rätt att registrera medlemmar i dåvarande KFML(r) och KPML(r), enbart på grund av skrivningar i partiprogrammet.

– Jag kan möjligtvis förstå om de höll koll på oss i början på 1970-talet, säger Elsa-Lena Åström. Men de har ju inte kunnat anklaga någon av oss för något brott. Tvärtom är väl vårt parti snart det enda som står upp till försvar av demokratin.

De känner inte igen sig i påståenden om att Kommunisterna skulle vara våldsförespråkare, och därmed potentiella säkerhetsrisker.
– Vi säger åt folk att resa sig och kräva ett annat samhälle, det är det som är revolutionen, anser Elsa-Lena Åström. Sen är det en självklarhet att arbetarklassen måste försvara sina rättigheter.

P-O Åström tar Honduras som ett aktuellt exempel.

– Där kastar folket sten på polisen när högern genomför en statskupp. Det är våldsamt, men de försvarar sina rättigheter.

Måste få ett slut
Nu anser P-O och Elsa-Lena Åström att mörkläggningen kring Säpos åsiktsregistrering måste få ett slut. Det räcker inte att Justitiekanslern försöker köpa sig fri med allmosor till en bråkdel av dem som har blivit åsiktsregistrerade.

– Tänk vilken betydelse det skulle ha haft om JK visat lite civilkurage och sagt ifrån, utbrister Elsa-Lena Åström. Han har ju läst alla akterna.

– Enda vägen till klarhet är att bygga opinionen för att öppna Säpos register starkare, anser P-O Åström. Alla som har anledning att tro att de finns i Säpos register måste begära ut sina akter och kräva skadestånd. Domen i Europadomstolen var ett steg framåt, nu måste vi hålla trycket uppe i frågan.  

WICTOR JOHANSSON
Proletären nr 28, 2009