Proletären besökte Arvika en kylslagen novembertorsdag, för att på plats ta del av hur stadens invånare ser på varsel, jobb och framtiden.
Volvo Wheel Loaders, i folkmun Arvikaverken eller bara ”verken”, sysselsätter 1.300 av kommunens dryga 30.000 innevånare. När Volvo så varslar närmare 600 anställda och underleverantörer på orten följer efter med fler varsel innebär det ett dråpslag mot kommunen.
Det är en sanning som återkommer i vartenda samtal vi har med Arvikabor under en dags rundtur i staden. Från eleverna på industriprogrammet till socialsekreteraren på socialkontoret. Från vice fackordföranden på Volvo till chefen på arbetsförmedlingen.
Skönt slippa skolan
Vi börjar vår dag i Arvika klockan åtta på morgonen, samtidigt som klockorna ringer in för eleverna på Taserödsgymnasiet.
Taserödsgymnasiet domineras av yrkesförberedande program, och många elever har lockats hit i vetskapen om att det är lätt att få jobb efter avslutat utbildning. Men hur blir det nu, i krisen och varslens spår?
I ett uppehållsrum träffar vi Christoffer Carlsson, Tony Norman, Stefan Sohlberg, Christian Ranta och Mattias Vattle. De går alla på industriprogrammet och väntar på dagens första lektion.
– Jag har ett halvår kvar på industriprogrammet. Det ska bli skönt att slippa skolan. Jag tror jag kan få jobb. Allra helst hade jag velat jobba på Volvo, men jag får se hur det blir nu, säger Christoffer Carlsson.
– Ja, nu blir det mer konkurrens om jobben, säger Tony Norman.
De är alla överens om att politikerna borde satsa resurser så det finns jobb till alla.
Det är inte bara på industriprogrammet eleverna känner oro inför för framtiden. Madelene Sandin och Sandra Engström går på handelsprogrammet, och de känner flera som blivit varslade.
– Det här är sista terminen i skolan. Klart jag är lite orolig för att jag inte ska hitta ett jobb. Men jag hoppas det vänder, säger Madelene Sandin.
– Vi vill helst jobba inom handel. Det är ju därför vi går det här programmet, säger Sandra Engström.
• Hur tror ni varslen kommer påverka er när ni kommer ut på arbetsmarknaden?
– Varslen påverkar redan mig. Jag brukar vikariera på verken, men nu har jag inte fått nåt på två månader, säger Madelene Sandin.
Jobbmöjligheter
Hur ser då möjligheterna ut att få jobb för de som varslas i Arvika, och för de elever som går ut skolan bara någon månad efter att de planerade uppsägningarna på Volvo trätt i kraft?
Vi diskuterar saken med Olle Hyensjö, enhetschef på arbetsförmedlingen i Arvika.
– Det finns fortfarande företag som söker arbetskraft, som Säffle buss, ASEA och Scan modul. Idag har vi 25-30 arbeten, men de passar ju nödvändigtvis inte direkt de som nu får gå.
• Men 25-30 jobb kan inte räcka långt?
– Nä, så är det ju. Vi har inte sett konsekvenserna av varslen ännu. Hittills är det bara de som haft visstidsanställningar som fått gå. I många företag utgör de ungefär hälften av arbetsstyrkan.
Arbetsförmedlingen hjälper till med att skriva CV och diskutera tankar och idéer inför framtiden med dem som varslas. Mycket tid går till att förklara de nya a-kassereglerna, som bland annat innebär att den arbetslöse tvingas söka jobb på annan ort redan från dag ett.
– Mitt uppdrag är att hjälpa dem som kommer hit att få ett jobb. Jag gör ingen värdering om arbetet ligger i Arvika eller någon annan kommun. Men kommunen tappar skattepengar när folk flyttar. Och konjunkturen kanske svänger, då saknas det arbetskraft här.
Tvingas flytta
Som alla andra vi pratar med konstaterar Olle Hyensjö att Arvika drabbas hårt eftersom många företag är kopplade till Volvo.
– Det är lite råttan på repet, och vi har inte sett den effekten fullt ut ännu.
Att flytt är ett alternativ för den som blivit arbetslös bekräftas av Simon Rudsberg, som vi träffar vid en av arbetsförmedlingens jobbsökardatorer. Efter tre månaders arbetslöshet ger han uttryck för vad många nog känner inför en framtid i arbetslöshet.
– Jag tror inte att jag kommer få ett arbete i Arvika. Så jag måste nog flytta snart. Jag har sökt jobb som snickare i Skåne. Jag gick ett program för finsnickeri på gymnasiet, så jag hoppas jag får det här arbetet.
– Många av de jag känner kommer garanterat att flytta för att hitta jobb. Det är ju ingen höjdare direkt.
Socialkontoret är också en instans som kan räkna med bråda dagar i varslens spår. 200 av dem som varslas i Arvika beräknas stå utanför a-kassan. För deras del bäddas det för en social katastrof, men även kommuninvånarna i stort påverkas eftersom kostnaderna för försörjningsstöd betalas med kommunala medel.
Ulf Meyer, enhetschef för socialtjänstens ekonomi- och vuxenavdelning, är medveten om vilka problem som är under uppsegling.
– Varslen kommer att påverka vårt arbete väldigt mycket. Hur mycket det kommer att kosta i ökad utbetalning av försörjningsstöd kan vi bara spekulera i.
Försämrad a-kassa
Tillsammans med IF Metall kommer socialtjänsten informera de som varslas om vilka regler som gäller för att få försörjningsstöd. Tvärtemot vad många tror är det inte bara att gå till socialkontoret och inkassera pengar. Först görs en ekonomisk utredning där socialtjänsten går igenom den sökandes ekonomi tre månader tillbaka.
Den som söker försörjningsstöd måste dra ner på konsumtionen direkt och göra sig av med saker de har på avbetalning. Den sökande har tre månader på sig att aktivt försöka nå en försäljning av till exempel hus, lägenhet eller bil. Hänsyn tas inte heller till privata skulder.
– De yngre har inte varit med om dåliga tider. De har levt under en tid när konjunkturen bara gått uppåt. De har kanske precis skaffat familj och en del har köpt hus, och den senaste tiden har huspriserna gått uppåt. Nu är risken stor att huspriserna istället sjunker och det kan innebär att många tvingas sälja med förlust.
Genom sitt jobb ser Ulf Meyer de direkta konsekvenserna av regeringens försämringar av a-kassan.
– Det är kanske svårt för politikerna som sitter långt bort med helt andra inkomster att se vad en så stor höjning av a-kasseavgiften får för konsekvenser.
– Jag tycker att alla ska vara garanterade ett lönearbete, det är viktigt inte minst för familjen. De vi jobbar med som inte hittar en egen försörjning går in i en nedåtgående spiral som hela familjen dras med i. Får man försörjningsstöd finns det absolut inga ekonomiska marginaler. Alla varsel leder till minskad konsumtion och det leder till nya varsel hos till exempel Konsum och Ica. Det blir en dominoeffekt, säger Ulf Meyer.
Arvikaverken
Efter förmiddagskaffe är nästa anhalt själva anledningen till vårt besök, Volvo Arvikaverken. På väg till bilen promenerar vi genom stadsparken där kommunal- och industrimannen, tillika Arvikaverkens grundare, Jan Andersson står staty.
Det var under sent 1800-tal som Jan Andersson tog över en liten smedja och ställde om produktionen från stekpannor till jordbruksmaskiner. Plogar och slåttermaskiner nådde tidigt exportframgångar.
1960 köpte Volvoägda AB Bolinder-Munktell, sedermera Volvo BM och Volvo Construction Equipment, upp Arvikaverken och inriktade produktionen på bland annat hjullastare, som tillverkas än idag.
Under 2000-talet har antalet anställda nästan fördubblats från runt 700 till dagens 1300.
Men i oktober i år fick framgångssagan ett abrupt slut. Vid två tillfällen varslades närmare 600 anställda, såväl tillsvidareanställda som visstidsanställda och inhyrda.
Utanför Volvos grindar träffar vi Bo Lundberg, vice ordförande i verkstadsklubben på Arvikaverken. Fackexpeditionen ligger innanför grindarna, och vi har fått avslag på vår fråga till företagsledningen att få komma in på området. Så vi får prata med Bo Lundberg i minusgrader under en klarblå himmel.
– Att Volvo varslade kom som en chock. Före semestern var det tal om uppgång i produktionen, men sedan var det som om proppen gick ur. Då kom både for-donskris och bankkris på en gång.
• Hur har ni i facket agerat efter varslen?
– Vi jobbar tillsammans med kommunen och arbetsförmedlingen för att gemensamt hitta utbildningssatsningar för de som får gå. Och trygghetsrådet är inkopplat för att hjälpa till med coachning.
Fler medlemmar
• Agerar ni från facket på andra sätt?
– Det är många som har gått med i facket nu, som inser att det är en styrka. Och det blir många medlemsmöten, det är viktigt med information till medlemmarna. Särskilt när turordningslistorna är klara är det viktigt att vi är tydliga med information.
• Finns det alternativ till uppsägningar?
– Det är för många som varslas för att klara av en övervintring, det handlar snarare om att överleva. Nu gäller det för företaget att se över omplaceringar och utbilda personalen så det blir ett bra underlag för dem som blir kvar efter den sista mars, när de flesta varslade får gå.
• Skulle inte förkortad arbetstid kunna var ett alternativ?
– Det är nog kört här med förkortad arbetstid. Vi har redan ett arbetstidsavtal som innebär att de anställda jobbar längre per dag som de sedan kan ta ut i ledighet. Det har de använt i monteringen en tid nu när produktionen gått ner. Men jag tror inte det går att göra så under en längre tid.
Som en konsekvens av att Volvo varslar drabbas även underleverantörerna. På Arvika Gjuteri med 385 anställda har ett 50-tal tillsvidareanställda varslats om uppsägning. Till det kommer ett sedvanligt antal visstidsanställda och inhyrda som inte får förlängda kontrakt.
På en av Arvikas lunchrestauranger träffar vi gjuteriarbetaren Claes Axelson.
– De varsel som drabbat gjuteriet är en direkt följd av fordonskrisen, förklarar han. Volvo och Scania drar tillbaka sina beställningar och vi har sett en klar minskning av produktionen. Det återspeglas direkt i antalet anställda.
Han berättar att nedgången på gjuteriet kommit hastigt. Från att ha varit inne i en rekryteringsperiod har det över en natt vänt nedåt. Innan semestern planerades det för ännu ett skift, nu pratas det istället om att dra in skiftlag på grund av övertalighet.
Claes Axelson vill inte kritisera facket, men han beklagar frånvaron av motstånd från jobbarkompisarna och att inte fler ifrågasätter var logiken finns i att arbetare ställs utan jobb i kristider.
– Facket får jag nog säga har skött sig bra. Företaget vill ofta ha undantag från turordningen men facket har hållit hårt på den, jag tror de gjorde ett eller två undantag. Men jag vet inte om de ställt några krav gentemot ägarna, de har nog bara ställts inför fullbordat faktum.
– Jag hoppas att en sådan här situation kan föra något gott med sig, att folk tänker till över det här kapitalistiska tjyvsamhället och börjar engagera sig ute på arbetsplatserna.
Claes Axelson menar att många på jobbet resonerar vänster. Ibland tar någon med Proletären eller andra vänstertidningar och då kan det bli lite diskussion.
– Det märkliga är att de flesta ändå verkar finna sig i situationen, det är ingen som blir förbannad och vill göra något. Det finns inga större visioner, många väntar och hoppas att det ska gå uppåt igen.
Claes Axelson är fritidspolitiker och sitter i kommunfullmäktige för Vänsterpartiet. I det kommunpolitiska arbetet kommer han få känna på arbetslöshetens konsekvenser.
– Det riskerar att bli en katastrof för kommunen med alla uppsägningar. Det sägs att 200 av dem som varslas i Arvika inte är med i a-kassan. Det blir en kostnad för kommunen att betala socialbidrag för dessa. Skattebetalarna får betala, och räcker inte pengarna till skär de väl ner i nåt äldreboende.
– Ett vettigt alternativ för att möta krisen skulle vara att satsa på offentlig sektor. Nu kommer flera rikspolitiker hit till Arvika, jag hoppas det är ett krav som aktualiseras då.
Omvänd situation
Efter lunchen följer vi med Claes Axelson till Arvika Gjuteris parkering för fotografering innan han går på eftermiddagsskiftet. Härifrån ser vi också Arvika Smide, ytterligare en av Volvos underleverantörer.
– Båda företagen var tidigare Volvoägda, berättar Claes Axelson. 1970 var Gunnar Sträng här och invigde gjuteriet när det var nybyggt.
Det är talande. 1970 var det som var bra för Volvo bra för Arvika. Nya fabriker invigdes av finansministern och tiderna syntes ljusa.
Idag är situationen den omvända. Går det dåligt för Volvo går det dåligt för Arvika. När arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin i dagarna besöker staden är det inte för att inviga en ny fabrik i en anda av framtidstro och optimism. Det är för att komma med tröst när Volvo överger de arbetare som i generationer arbetat ihop vinster åt företaget.
LISA ENGSTRÖM & WICTOR JOHANSSON
Proletären nr 48, 2008
