Det sägs att Angeles Bermudez-Svankvist räknade med stöd från Fredrik Reinfeldt och Anders Borg, som regeringens lydigaste och mest entusiastiske generaldirektör. Det gav hennes kaxiga attityd mot den egna styrelsen och mot den ansvarige ministern Hillevi Engström: ”Business as usual”.
Men Bermudez-Svankvist bedrog sig. Skandalerna kring hennes fögderi är så många och så graverande, att Reinfeldt och Borg förmodligen flinade ikapp när de öppnade falluckan under henne. När politiken inte fungerar är det gott att ha en syndabock.
Ingen tror väl att Bermudez-Svankvist fick sparken för att hon surfat hejdlöst på mobilen eller för att hon utnyttjat sin ställning för privata utsvävningar på lyxhotell, sådant otyg stör bara så kallat vanligt folk. Hon var bara förbrukad, uttjänt, inte längre till nytta för regeringen.
Ändå lär hennes slutreplik bli klassisk, om än inte som hon själv tänkte sig den. För visst kommer det vara ”business as usual” på den Arbetsförmedling som inte längre förmedlar några jobb till andra än de 800 privata företag som säljer jobbcoacher och meningslösa kurser och som håller arbetslösa i Fas 3 och annan förnedrande verksamhet, utan nämnvärd kontroll och till god förtjänst.
Visst är det belysande för förfallet, att till och med Arbetsförmedlingens styrelseordförande Christina Johansson (M) deltagit i jakten på lättförtjänta pengar som vd för en av förmedlingens leverantörer. Genom saltade fakturor.
Angeles Bermudez-Svankvist må ha varit en festprisse och en usel chef, men det är småpotatis i sammanhanget. Hennes största skurkstreck är att ha gått regeringen tillhanda i förvandlingen av Arbetsförmedlingen till en uppköpsmyndighet för förvaring av arbetslösa och friskförklarade sjuka, med iver och entusiasm.
Det betyder att avpolletteringen av henne bara är ett bondeoffer. Bermudez-Svankvist förflyttas till det som brukar kallas regeringens elefantkyrkogård, som redan är betänkligt full – som alla de andra elefanterna med full lön. Men politiken består. De arbetslösa skall pressas och förnedras till dess de tar vilket jobb helst eller frivilligt lämnar hela systemet, till nytta för statistiken. Men några jobb finns inte att förmedla. De nya jobben skall uppstå via skattesänkningar och förmedlas via marknaden.
Huruvida bondeoffret räcker för att klara regeringens jobbpolitik över nästa årsval låter vi vara osagt. Men kanske ger det lite lugn i stormen, som tänkt är. Till dess är det ”business as usual”.
