Ibland tror man knappt sina öron. Som när sossarna under helgens framtidsdagar stolt presenterade sig själva som ”det nya företagarpartiet”. Inte för att socialdemokratin har varit ett företagsfientligt parti. Den moderna socialdemokratin har tvärtom gjort storföretagens intressen till sina. Men om detta skall föreställa svaret på moderaterna som ”det nya arbetarpartiet”, så reduceras politiken till en tragikomisk förväxlingsfars.
Sossarna lär fortsätta kalla sig arbetarparti, trots det tidsenliga och av Svenskt Näringsliv dirigerade fjäsket för de sk entreprenörerna.
Men likväl är vi på god väg mot förväxlingsfarsen. Vilket sossarna framtidsdagarna gav klara besked om.
Mona Sahlin har inte precis dominerat den politiska scenen sedan hon tillträdde som socialdemokratisk partiordförande. Hon har smitt sin planer i skymundan och passat i de flesta frågor: ”Besked lämnas senare.”
Men när hon väl sätter ner foten, så är det en borgerlig politiker som framträder, inte en borgerlig politiker light, som försiktigt anpassar sig till det borgerligt opportuna, utan en politiker som mer eller mindre kopierar högerregeringens politik.
Den första saltomortalen sker i skolfrågan, där Mona Sahlin går kravmaskinen Jan Björklund till mötes i så gott som allt och där profithungriga skolföretag och friskolerektorer lugnt kan korka upp champagnekorkarna. Från sossehållet finns absolut inget att frukta.
Det gnyddes visserligen en del på framtidsdagarna. Alla sosseränder försvinner inte från alla sossar samtidigt. Men det spelar marginell roll. För Mona Sahlin begärde och fick ett personligt mandat att förhandla med Björklund och regeringen om skolan. Så var den saken kirrad.
Vad det blir av ”det nya företagarpartiet” återstår att se, så här långt handlar det mest om bludder kring entreprenörerna som vår tids jobbskapande hjältar. Men det är uppenbart att Sahlin avser att utmana Maud Olofsson på den manege som byggts och krattats av Svenskt Näringsliv. Med förväntansfulla småföretagare som inbjuden publik.
Det är inte givet att Olofsson vinner en sådan envig. På liberala ledarsidor och i småföretagarkretsar gnölas det alltmer högljutt över att Olofssons ivriga babblande står i omvänd proportion till hennes handlande. Men ett är säkert. Oavsett hur envigen utfaller, så resulterar den inte i arbetarpolitik.
Framtidsdagarna var en del av de rådslag som Sahlin utlyst och som sossarna nu befinner sig mitt uppe i. Som bland annat handlar om de nya utmaningarna mot jobben och välfärden.
”Taket är verkligen lyft, man har fått tänka nytt, fritt och stort och det har bara börjat”, sa Sahlin om dessa rådslag i sitt anförande under framtidsdagarna.
Det anger färdriktningen. Rådslagen skall resultera i en ny socialdemokratisk politik, ännu mer liberal och ännu mer anpassad till EU.
Att tänka fritt är sedan en sak och att tänka rätt en annan. Huruvida partimedlemmarnas fria tänkande resulterar i de slutsatser som Mona Sahlin begär och vill ha är inte givet. Men det spelar inte så stor roll i ett parti som är så toppstyrt som det socialdemokratiska. Minns rådslaget om det nya pensionssystemet. När det gick partiledningen emot så bars alla synpunkter ner i källaren på Sveavägen 68 utan att ens redovisas för den beslutande kongressen. Eftersom medlemmarnas fria tänkande gav fel svar.
Förväxlingsfarsens avgörande slutsats är naturligtvis att alla som vill vänster- och arbetarpolitik omedelbart måste avskriva alla förhoppningar om att ett regeringsskifte 2010 eller tidigare påverkar politiken mer än i marginalen, om ens det. Ett parti som kopierar högerregeringens politik utgör inget alternativ. Vilket alla ärliga vänsterkrafter måste slå fast och tydliggöra.
Situationen ropar efter ett vänsteralternativ. Men när ett sådant saknas på den parlamentariska arenan, så duger det inte att blunda och hoppas och sprida illusioner om något som inte finns, utan vänsteralternativet måste formeras i kampen mot högerpolitiken och i opinionsbildning för andra lösningar än de marknadsliberalt konforma.
När Mona Sahlin beordrar rättning höger, så måste alla som vill vänsterpolitik göra tvärtom. Bara rättning vänster kan återupprätta det vänsteralternativ som är nödvändigt och som förväxlingsfarsen ropar efter.
13 november 2007
Proletären 46, 2007
