I affärspressen sägs att sagan om Saab nu går in på sista versen. De självutnämnda orakel som jublade när ”starka” General Motors köpte Saab Automobil dömer nu ut företagets möjligheter att överleva. Först kommer den omöjliga rekonstruktionen, sedan den oundvikliga konkursen.
Att Saab Automobil befinner sig i ett prekärt läge råder det ingen tvekan om. GM har inte bara gravt misskött företaget, utan också målmedvetet plundrat det på tillgångar och pengar, vilket gett dagens konkursbo.
Ändå vill vi påstå att den där sista versen alls inte är så given. Det handlar snarare om sanningens och avgörandets ögonblick för regeringen och näringsminister Maud Olofsson. Skall kapitalismen få lägga ännu en industrigren i graven utan att regeringen lyfter ett finger?
Detta måste sägas klart och tydligt. Saab Automobils kris handlar inte bara om Saab. Om Saab läggs ner, så drabbas inte bara 4000 anställda i Trollhätta och ytterligare 11000 anställda i underleverantörsledet, utan en nedläggning utgör ett dråpslag mot hela det sammanvävda teknologiska och industriella kluster som svensk bilindustri utgör. En nedläggning av Saab drabbar också Volvo.
På plats i Trollhättan hade Maud Olofsson absolut ingenting att komma med. Förutom mantrat om att svenska skattebetalare minsann inte skall gödsla det förskräckliga GM med pengar. Det är rent ut sagt korkat i en situation då GM närmast demonstrativt tagit sin hand från Saab.
Detta handlar inte längre om att gödsla GM med pengar, utan om att säkra framtiden för svensk bilindustri. Varvid till och med Maud Olofsson borde begripa att det handlar om en nationell angelägenhet och därmed om en angelägenhet för skattebetalarna. Eller är det verkligen bara banksystemet som bekommer nationen?
Olofsson ger sken av att vara tuff mot GM. Men det är bara på låtsas. I verkligheten är hon GM behjälplig i ambitionen att göra sig av med det plundrade Saab till minsta möjliga kostnad, om nödvändigt genom att helt bomma igen fabriken i Trollhättan.
Ledningen för Saab Automobil hävdar att det finns en hållbar affärsplan, med två nya modeller klara för produktion. Vad som saknas är de finansiella resurser som regeringen avsatt pengar till och som Volvo PV fick tillgång till samma dag som Olofsson var i Trollhättan. Men Olofsson är kallsinnig. Eftersom Saab saknar den goda ägare som Volvo har. Precis som om Ford skulle vara bättre än GM.
Först måste Saab Automobil skaffa sig en bra ägare, sedan kan det bli tal om statliga kreditgarantier, hävdar Olofsson. Trots att hon vet att Saab inte går att sälja utan kreditgarantier. Detta moment 22 är den dödskyss Olofsson slänger till Saabs anställda.
Det finns ett Alexanderhugg som löser denna gordiska knut. Om nu Saab behöver en bra och finansiellt stark ägare, så låt då staten ta över, utan så mycket som en krona i ersättning till GM och med tvångsmässiga krav på att GM bidrar till rekonstruktionen av företaget.
När frågan om ett förstatligande förs på tal tjuter Olofsson mer än vanligt i falsett. Med påståendet om att staten inte är någon bra ägare till bilindustrier. Hur hon nu kan veta det. Varför skulle den svenska staten vara en sämre ägare till bilindustrier än den franska? Olofsson spottar rentav sig själv i synen, för återigen just samma dag som hon begåvade Trollhättan med sitt högvälborna besök, så hann hon med att gratulera statliga Vattenfall till uppköpet av holländska konkurrenten Nuon.
”Vattenfall går bra och utvecklas starkt”, kommenterar en nöjd Olofsson i ett pressmeddelande.
Man kan ha invändningar mot detta uppköp. Men ett är klart. Staten är uppenbarligen väldigt bra på att driva kraftbolag. Varför skulle då staten vara så genuint usel på att driva bilföretag?
Vår uppfattning är denna: Hela den globala personbilindustrin befinner sig i en djup kris, orsakad av att alltför många bilföretag tillverkar fler bilar än vad det finns köpkraftig efterfrågan till. Det råder ingen tvekan om att ett antal tillverkare kommer att slås ut i denna kris, det är så kapitalismen fungerar, varvid Saab Automobil och Volvo PV ligger dåligt till, inte på grund av ineffektivitet i vare sig teknologisk utveckling eller produktion, utan på grund av att ägarna GM och Ford satsat på för dyra och bensinslukande bilar. Den kortsynta amerikanska livsstilen utgör idag ett dödligt hot mot svensk bilindustri.
Samtidigt utgör bilindustrin en nationell tillgång av stora mått, självklart vad gäller sysselsättning, men också vad gäller teknologiskt kunnande och produktionskapa- citet. Att låta kapitalismen föröda denna tillgång vore på gränsen till kriminellt.
Därför menar vi att staten bör ta över det fulla ansvaret för personbilsindustrin, i första skedet genom att förstatliga Saab Automobil och Volvo PV, men inte i avsikt att driva företagen vidare på renodlat kapitalistiskt manér, utan i ambitionen att utveckla bilar och transportsystem som motsvarar framtidens miljökrav.
Lönsamhet skall inte bara mätas i resultaträkningar. Utan också i vinster för miljö, klimat och folkhälsa.
Det råder ingen tvekan om att en sådan produktionsomläggning kommer att ta tid och att den förutsätter ett nära samarbete och kanske ett samgående mellan Saab Automobil och Volvo PV. Vilket i sin tur kräver den långsiktige och finansiellt starke ägare som bara staten kan vara.
Vi vill inte måla fan på väggen, men i Saab Automobils fall ger vi inte mycket för de privata intressenter som vd Jan-Åke Jonsson påstår finns. För att krisen i personbilsindustrin är så djup att det inte finns någon privat intressent i världen som är förmögen eller beredd att ta Saab igenom den.
Detta betyder inte att vi säger nej till de begärda kreditgarantierna. I den givna situationen finns inget viktigare än att rädda jobben. Men en ny privat ägare utgör ingen framtidslösning.
Därför bör arbetarkravet vara att staten tar över Saab Automobil och Volvo PV och att ett förstatligande går hand i hand med en långsiktig produktionsomläggning, styrd av samhällsintresset, inte av vinstintresset. En sådan ordning är bra för både de anställda och för samhället.
När detta skrivs nås vi av meddelandet att IF Metall äntligen kallar till demonstration i Trollhättan. Det var sannerligen på tiden! Demonstrationen arrangeras i samarbete med Socialdemokraterna och talarstolen kommer att vara nedlusad av socialdemokratiska talare. Med allt vad det betyder av mycket prat och lite verkstad. Men det får inte hindra Saab-arbetarna från att delta med egna krav. Ett enkelt förslag:
Rädda Saab – förstatliga bilindustrin!
