Norska Nobelkommittén har gjort det igen och med samma osvikliga förmåga att sprida löje över hela idén med ett fredspris. För vad skall man säga om Europeiska Unionen som fredspristagare?
Ja, orden har svårt att finna sina rätta valörer. Detta är skandalöst och löjligt på samma gång, är totalt förljuget och bisarrt, är ett skämt, men ändå pinsamt välanpassat och korrekt. EU-vännen Thorbjörn Jagland och hans kommitté prisar lögnen för att skänka glans åt det haltande EU-projektet, till glädje och nytta för den kapitalistiska maktelit som i denna stund för krig mot Europas arbetare.
Just detta finner vi mest stötande. Jagland & Co prisar det EU som för krig mot sin egen befolkning, i detta nu, inte med automatkarbiner och tanks, inte ännu, men med alla de övriga medel som klasskriget känner. I Grekland och andra krisländer plågas arbetare och fattigfolk medvetet och systematiskt på det att makteliten skall gå skadelös ur den kris den själv skapat. De sociala följderna är förödande, är krigiska, är välfärd och arbetarrätt i ruiner, är massarbetslöshet, fattigdom, nöd och flykt.
Detta är EU anno 2012, en apparat för klasskrig, en generalstab i kriget mot arbetarklassen. Det är rent befängt att någon ens kan komma på idén att tilldela denna apparat ett fredspris.
Våra hycklande liberaler invänder att det inte är dagens EU som tilldelas pris, utan den fantastiska idén bakom EU, den som enligt myten skapat evig fred mellan de historiska fienderna Tyskland och Frankrike. Det är väl ändå något att prisa?
Till det kan man säga som fredsforskaren Jan Öberg: ”Det är väl lite sent att ge pris 60 år efteråt, men det är väl ungefär på den intellektuella nivån Nobelkommittén ligger.”
Vi finner dock Öberg väl snäll. Eftersom den där fantastiska idén är en myt. Vi betvivlar alls inte att de herrar som brukar räknas som EU:s fäder var besjälade av en ärlig fredsvilja. I andra världskrigets Europa var tanken på nya krig förfärande för de flesta.
Det är bara det att faderskapet är falskt. Kol- och stålunionen bildades inte för att mäkla evig fred mellan Tyskland och Frankrike, det var bara det sockrade utanpåverket, utan för att sammansluta Västeuropa i det kalla kriget mot Sovjetunionen, med USA som barnmorska. EU bildades som en imperialistisk allians, mellan kapitalister i Europa och mellan USA och Västeuropa, och på den vägen är det.
Tyskland och Frankrike krigar inte längre mot varandra, lika lite som de forna arvfienderna Sverige och Danmark. Men EU:s medlemsländer krigar sedan tio år i Afghanistan och krigade mot Libyen, såsom de nu krigar mot Syrien, om än ännu bara som uppbackare till den av imperialismen understödda sidan i inbördeskriget.
EU krigar framförallt via sina medlemsländer, men krigsinsatserna blir alltmer samordnade, som i kriget mot Libyen, och den uttalade ambitionen är att upprätta gemensamma, EU-ledda militärstyrkor, att använda varhelst på jorden där EU-kapitalets intressen hotas.
Ett krig har EU dock provocerat fram på egen hand och det i Europa. För hade EU inte brådstörtat erkänt utbrytarrepubliken Bosnien och Hercegovina i april 1992, trots FN:s varningar och i öppen provokation mot den serbiska befolkningens vilja, så fanns ännu möjlighet till en fredlig lösning av konflikten. Genom EU:s ingripande utbröt istället ett blodigt inbördeskrig.
Det är detta krigiska projekt, vars syndaregister kan göras betydligt längre, som Torbjörn Jagland & Co väljer att premiera med Nobels fredspris. Det är uppseendeväckande i sak, men följdriktigt i förhållande till kommitténs solkiga tradition. Den som kan ge fredspris till amerikanska krigspresidenter kan prisa krigsprojektet EU.
I Norge höjs nu röster för att Nobelkommittén skall läggas ner och att prisgivningen istället flyttas till Sverige. Vi förstår det norska missnöjet. Nobelkommittén drar löje över Norge. Men vi tackar vänligt men bestämt nej till den föreslagna flytten. En svensk nobelkommitté lär inte stå den norska efter i imperialistisk anpasslighet och vi har inte minsta lust att ta över skammen.
Lägg istället ner fredspriset med konstaterandet att Alfred Nobels fredstanke inte går att upprätthålla i en värld som fullständigt domineras av imperialismen.
