För några veckor sedan kunde man läsa följande rubrik i Dagens Industri: ”Svag jobbsiffra möttes med glädje”.
Vafalls, utropar den rättrådige. Kan någon verkligen bli glad över svaga jobbsiffror och deras ringlande arbetslöshetsköer? Jajamensan. Allt vad börsspekulanter heter firar numera sådana rapporter i champagne, vilket också spekulanterna på Dow Jones och Nasdaq gjorde när USA redovisade en svagare jobbtillväxt än förväntat för september.
Fenomenet kallas ”good is bad”, det som är bra är dåligt. Och så är det faktiskt för det alltmer gigantiska kapital som idag flyter omkring på världens finansiella spekulationsmarknader. Om ekonomin går bättre, om jobben blir fler, så kan amerikanska Federal Reserve, europeiska ECB och andra riksbanker inte längre praktisera den lågräntepolitik som ständigt förser spekulationsmarknaderna med friska, nästan räntefria pengar och Federal Reserve kan inte heller låta sedelpressarna gå för att pumpa in hundratals miljarder nya dollar i systemet varje år.
Det är därför nya jobb ger spekulanterna skrämselhicka; nya jobb ger höjd ränta och mindre dollarstimulans och skulle därför på ett ögonblick rasera det pyramidspel av spekulativa värden som krisen i ekonomin som helhet byggt upp på världens aktiebörser. Nya jobb hotar helt enkelt med börskrasch, vilket ger ljudet av smällande champagnekorkar när de nya jobben blivit färre än förväntat.
I Svenska Dagbladet (16/11) överför den ofta klarsynte krönikören Andreas Cervenka fenomenet ”good is bad” till Sverige och vår alltmer spekulativa bostadsmarknad, uppumpad på samma sätt som aktiebörserna, fast i dess fall av lika delar låg ränta och skriande bostadsbrist.
I Cervenkas exempel köptes en 80 kvadratmeter stor i lägenhet i Stockholm för 3,64 miljoner kronor för att ett år senare säljas för 4,1 miljoner, siffror han hämtat från Mäklarstatistik. Det ger en nätt vinst på 460000 kronor på ett år eller 38000 kronor per månad.
”Ingen dålig ersättning för att lufsa runt i kalsongerna och flotta ner handtagen till kylskåpsdörren”, skriver Cervenka.
De flesta som köper en bostadsrätt gör det för att det är enda sättet att snabbt skaffa en bostad i Stockholm, men regeringen har nu öppnat för ett system som gör bostadsrätten till ett mer renodlat kapital; inte som något ägaren själv behöver bo i, utan som han eller hon bara köper som investeringsobjekt.
Med maximal tillåten belåning (85 procent) hamnar den egna insatsen i Cervenkas exempel på 545000 kronor och årsavkastningen på insatt kapital på nätta 85 procent. Det är en avkastning som skulle få till och med George Soros att grina sig grön av avund.
Tänk nu att jobben blir fler i Sverige och att riksbanken därför höjer styrräntan till 4 procent, som riksbankschefen Ingves ser som en normal nivå. Det skulle öka räntekostnaderna för den där lägenheten i Stockholm med 10 000 kronor i månaden, vilket knappast skulle skapa någon lång kö av köpare, om innehavaren tvingades eller spekulanten valde att sälja den på nytt.
Eller tänk om en ilsken opinion tvingar stat och kommun att bygga nya hyresrätter, för att bostadsrätten inte längre skall vara det enda alternativet. Det skulle inte heller ge någon längre kö.
Så sprider sig skräcken på Östermalm och inte minst bland dem som gjort kapital av bostaden. Gud förbjude att arbetslösheten går ner, så att räntan går upp; gud förbjude varje åtgärd som minskar bostadsbristen och därmed avkastningen på kapitalet!
Good is bad; minskad arbetslöshet och minskad bostadsbrist har blivit något hotfullt för dem som spekulerar i bostadsbristen.
Vi pekar finger mot spekulanterna. Ty denna upp och nervända värld är inte ett verk av dem som köpt bostadsrätt för att ha någonstans att bo, utan av en kapitalism som ersätter produktion med spekulation. För att den inte längre förmår ta tillvara samhällets utvecklingsresurser.
I en rapport från i somras konstaterar konsultfirman Bain & Co att världens finansiella kapital trefaldigats mellan 1990 och 2010 till att idag uppgå till ofattbara 600 000 miljarder dollar. Siffran skall jämföras med att världens samlade BNP i fjol uppgick till 63 000 miljarder dollar.
Det är detta gigantiska, spekulativa överskottskapital; som vänt upp och ner på världen; det är den finansialiserade kapitalismens pyramidspel som gör ont till gott.
