Från oss som bygger landet: Min högsta önskan är en generalstrejk
510 svenska kollektivavtal ska omförhandlas. Miljontals anställda hoppas på bättre löner och villkor, men hur det blir med det är oklart. Klart är dock att regeringen satsar 300 miljarder på militären.
Avtalsrörelsen är i full gång. Det så kallade märket som förhandlats fram mellan industrifacken och industriarbetsgivarna – som sedan fungerar som ett riktmärke för övriga förbund – har precis blivit klart. Det blev 6,4 procent på två år. Ännu en besvikelse.
Det unika i årets avtalsrörelse är att det är hela 510 svenska kollektivavtal som ska omförhandlas, vilket innebär att 3,4 miljoner anställda förhoppningsvis ska få högre löner och på olika sätt förbättrade villkor. Hur det blir med den saken är högst ovisst, då både kommuner och regioner går med kraftiga underskott.
Det mest provocerande är dock att regeringen nu föreslagit att låna 300 miljarder (!) till militär upprustning, och att alla partier i riksdagen ställer sig bakom detta. Var finns motståndet?
Vilket parti i Sveriges riksdag står upp för en annan fördelningspolitik, med satsningar för de mest svaga i samhället i stället för på vapen? Jag bara undrar… Tänk så mycket resurser som skulle kunna satsas på välfärd i stället för vapen!
Nu vill jag rikta en uppmaning till er som är engagerade i något av alla de förbund som står inför nya förhandlingar. 510 kollektivavtal, det måste finnas många engagerade medlemmar där ute! Du som förtroendevald, du som medlem, du som tror på att du kan påverka genom att gå samman med andra, prata med varandra och skapa engagemang!
Min högsta önskan vore att alla 3,4 miljoner medlemmar som berörs av löneförhandlingarna gick ut i generalstrejk, men så modig tror jag inte svensk fackföreningsrörelse är ännu, tyvärr.
Det fanns en period under åren 2017–2018 då Hamnarbetarförbundet, ett litet förbund med cirka 5.000 medlemmar, men med en medlemsdemokrati utan motstycke, utmanade arbetsgivarna. Det ledde till en massiv uppslutning av andra förbund. Strejkrätten var hotad, lokala nätverk bildades och i Umeå likväl som på andra orter genomfördes en rad manifestationer.
Det hela utmynnade i en stor manifestation till försvar av strejkrätten på Norra Bantorget augusti 2018. Många förbund var representerade med talare, och publiken bestod av cirka 2.500 personer, med tillresta från fackliga organisationer från hela Norden.
Som deltagare och talare för Vårdförbundet är det svårt att beskriva den otroliga känslan av att få ta del av den gemenskapen! Tänk då känslan om 3,4 miljoner strejkande skulle gå ut i generalstrejk? En svindlande tanke!
Vi är inte där ännu, men fortsätter den politik som nu förs, från höger till vänster, utan att någon står upp för de svagaste i samhället, så är det inte omöjligt att den dagen kommer.