Kommentar: Minskat internationellt stöd för Israels folkmord

Är kriget i Gaza över? Det skulle man nästan kunna tro med tanke på hur det så gott som försvunnit ur det svenska nyhetsflödet. 

I Aftonbladets app får man på måndagen scrolla ner till rubrik nummer 31 i ordningen för att få nyheter från Palestina. Efter artiklar om jultrafiken och Pernilla Wahlgrens brudklänning kommer det till slut en diskret rubrik utan bild: ”Dödssiffran stiger efter attacker i norra Gaza”.

Siffran som det refereras till är antalet döda efter Israels bombattack mot flyktinglägret Jabalia dagen före, som stigit från 90 till 110. I artikeln står att civila försöker rädda personer som hamnat under rasmassorna ”eftersom ambulanser inte lyckats ta sig fram till följd av beskjutning”.

Om det varit Ryssland som dödat hundra civila i Ukraina och skjutit mot ambulanser hade det naturligtvis varit toppnyheten. Men så är inte fallet. Israel hade redan efter 40 dagar av sitt pågående krig mot Gaza haft ihjäl fler kvinnor och barn än antalet civila som dödats i Ukraina under 20 månader av krig.

Det sistnämnda uppger chefen för FN:s hjälporgan för palestinska flyktingar, UNRWA, för al-Jazeera. En mediekanal vars rapportering blivit ovärderlig för många i Sverige och andra länder, där det egna landets massmedia försöker dölja vad som händer och vidarebefordrar ren israelisk propaganda.

Den lydiga delen av yrkeskåren och mediehusen – den stora majoriteten av Sveriges journalister – är allt annat än solidarisk med de kollegor som Israel handgripligen tystat i Gaza. Sedan den 7 oktober fram till den 17 december har Israel mördat 60 journalister, 57 av dem palestinier och tre libaneser. 

I inget annat krig har så många journalister dödats på så kort tid. Men så är det inte ett vanligt krig heller, det är ett folkmord och en etnisk rensning där ockupationsmakten Israel inte vill att världen ska se vidrigheterna de utför. 

Som när al-Jazeeras kameraman Samer Abu Daqqa dödades av en israelisk drönare i Khan Younis i södra Gaza i fredags, där han rapporterade från efterdyningarna av en attack mot en FN-skola dit tvångsförflyttade Gaza tagit sig för skydd. Den israeliska armén hade skolan omringad och tillät inte de skadade att evakueras.

Eller som när israeliska soldater använde bulldozers för att storma Kamal Adwan-sjukhuset, och begravde människor levande. Eller som när soldater från samma armé sköt ihjäl tre israeler ur gisslan i fredags, trots att de ropade hjälp på hebreiska och viftade med vit flagga. 

Det ledde förvisso till kritik i Israel, när tre israeler dödades. Att 19.000 palestinier mördats på drygt två månader är det få i majoritetsbefolkningen, varav de flesta köpt den rasistiska propaganda de ständigt matas med, som bryr sig om. 

Israel har också börjat få en del, om än mild, kritik från sina uppbackare. Italiens högerregering ledd av Giorgia Meloni har särskilt kritiserat att två kristna kvinnor sköts till döds av en israelisk krypskytt när de tagit skydd i en katolsk kyrka.

Även påve Franciskus fördömde attacken mot kyrkan. I ett uttalande i söndags anklagade påven också Israel för terrorism i Gaza. Till och med Storbritannien och Tyskland har lättat något på sitt orubbliga stöd till Israel och förespråkar åtminstone ett tillfälligt eldupphör. 

Från den viktigaste uppbackaren är dock stödet bergfast. Det var budskapet från USA:s försvarsminister Lloyd Austin när han besökte sin israeliska motpart Yoav Galant på måndagen.

Bakom stängda dörrar antas Austin dock framföra Bidenadministrationens önskan om färre civila döda att skämmas för. Inte minst med tanke på att Demokraternas yngre väljarbas är propalestinsk, i motsats till den inbitne israelvännen Biden.

Också från den svenska regeringen är stödet fortsatt starkt. I söndagens Agenda intervjuades utrikesminister Tobias Billström, där känslan var att redaktionen åtminstone något ville balansera sin hittills extremt proisraeliska hållning.

Billström kunde inte svara på om Israel bedrivit kriget på ett rimligt sätt, eller om det är rimligt att kriget fortsätter med så många döda – utan höll sig till den papegojteknik han förfinat sedan han först presenterade den för svenska folket 2011, då han som migrationsminister i tre minuter vägrade svara på frågor med samma formulering om ”tredjepartsuppgifter”.

Nu är ordvalen något mer varierade, men någon kritik av Israels folkmord kom inte ur näbben på utrikesministern.  

Samtidigt har flera av världens största rederier stoppat trafiken genom Suezkanalen, bland annat danska Maersk. Senast meddelade det amerikanska oljebolaget BP att man pausar alla sina rutter genom Suezkanalen. 

Anledningen är de drönarattacker som huthirebellerna i Jemen utfört mot fartygen. I solidaritet med palestinierna i Gaza har huthierna slagit till direkt mot USA-imperialismens ekonomiska intressen, och det utan att någon besättningsmedlem skadats.

Det är ett agerande som sätter ekonomisk och politisk press på såväl USA som Israel, precis som den viktiga internationella bojkottkampanj mot Israel som tagit fart de senaste veckorna. 

En bojkottrörelse som är viktig och nödvändig för att få slut på folkmordet i verkligheten – inte bara slippa se det i Aftonbladets flöde.