Nu höjer vi rösten – för full hals!

På söndag startar Proletärens Höj rösten-turné. Tio konserter, varav nio gratiskonserter på torg och i parker. Grundsättningen är Nynningen, Sven Wollter, Matilda Magnusson, Proletärens chefredaktör Jenny Tedjeza och Kommunistiska Partiets ordförande Robert Mathiasson.
Det handlar inte om någon klassisk valturné. I dessa valtider jagar partier och karriärpolitiker efter människors röstsedlar, men arbetartidningen Proletären är intresserad av människors röster.

Tystnaden i de breda folklagren, och inte minst tystnaden ute på arbetsplatserna, är en av vår tids stora demokratiska frågor. Under de olika konserterna kommer arbetarrepresentanter att ta plats på scenen – stridbar förskolepersonal, kämpande hamnarbetare och många andra.
Som alltid ökar det politiska intresset i valtider. Det är bra. Men Höj rösten-turnén vill gjuta mod i människor att ta steget från intresse till aktivitet.

Den svenska demokratin är en Idol-demokrati, där folket sitter som åskådare och röstar på vem som låter bäst. En sådan åskådardemokrati innebär i praktiken att väljarna ställer sig under förmyndare och nöjer sig med att vara suveräna endast på valdagen – en dag på 1460 dagar. Inte konstigt att bara drygt 20 procent av svenskarna anser att de har någon möjlighet att påverka politiska beslut mellan valen.

Vi vill istället se en deltagardemokrati och hoppas att Proletärens turné kan bidra till en sådan utveckling.

Men det handlar inte bara om demokratins former, utan även dess innehåll. Sverige lider sedan länge av ideologisk skörbjugg. Människor ”har rösträtt men ingen röst, fria val men inget att välja mellan”, som Göran Greider och Åsa Linderborg träffande formulerar det i sitt populistiska manifest.

Som bäst vågar man diskutera hur stora vinster kapitalisterna ska få göra inom välfärdssektorn. De radikalaste anser att vinsterna helt ska stoppas, det vill säga införa den ordning som gäller i de flesta kapitalistiska länder.

Höj rösten-turnén hoppas kunna bli ett socialistiskt vitaminpiller för att bota skörbjuggen. Det gäller att utmana borgerlighetens demokratisyn med socialismens demokratiuppfattning.

Socialismen vill utsträcka demokratin till att omfatta alla delar av samhället, inte minst ekonomin. Borgarklassen vill utsträcka kapitalismens envälde och marknadsprinciper till att omfatta hela samhället, oavsett om det gäller sjuka människors behov av vård, barns behov av utbildning eller äldres behov av omsorg.

I grund och botten handlar det om marknadsdiktaturen, den märkliga borgerliga uppdelningen av samhället i en politisk och en ekonomisk sfär. Där en allt mer kringskuren demokrati bara ska råda i den politiska sfären, samtidigt som ett allt rikare och mer monopoliserat näringsliv dominerar den ekonomiska sfären.

I parker och på torg under valrörelsens inledningsveckor vill Proletärens Höj rösten-turné så tankar om ett alternativ till Idol-demokratin och marknadsdiktaturen. Ett alternativ som innebär ett folkstyre som omfattar hela samhället och vars målsättning är att göra medborgarna till aktiva beslutare och verkställare i den dagliga skötseln av samhället.

I dessa valtider jagar partier och karriärpolitiker efter människors röstsedlar, men arbetartidningen Proletären är
intresserad av människors röster.

Ett alternativ där de som är valda att representera sina jobbarkompisar, grannar eller medborgarna över lag lever under samma omständigheter som de som har valt dem. Under marknadsdiktaturen knyts de folkvalda till kapitalisternas sätt att leva och tänka. I vårt alternativ ska de folkvalda vara knutna till hur vanligt folk lever och tänker.
Ett alternativ byggt på gemensamt ägande av och ansvar för de verksamheter och tillgångar som är viktiga för samhället. Det gör det möjligt att fördela frukterna av vårt gemensamma arbete för att förhindra den förslumning, avfolkning och jobbutflyttning som pågår i Sverige.

Då kan arbetsinsatserna och verksamheterna planeras utifrån vad som är bra för de som arbetar och inte utifrån ägarnas avkastningskrav eller planerade budgetöverskott.
Men om alternativet med deltagardemokrati och gemensamhet ska bli mer än ett alternativ i tanken krävs en kraft som kan bära fram alternativet. Höj rösten-turnén hoppas kunna bidra till att människor skakar av sig den uppgivenhet och modlöshet som är Idol-demokratins och marknadsdiktaturens bästa försvar.

Kanske kan vi lära något från vårt södra grannland Tyskland? Den gångna helgen tog Sahra Wagenknecht, talesperson för den radikala falangen av tyska vänsterpartiet Die Linke, initiativ till en ny rörelse. Den nya rörelsen heter Aufstehen (stå upp eller res dig). Som en drivande kraft i projektet finns även den tyske sociologen Wolfgang Streeck, en av EU-kapitalismens skarpaste kritiker.

Wagenknecht påpekar att Aufstehen inte ska vara ett parti utan en rörelse som ska samla människor till politisk aktivitet oavsett om dessa redan är med i något annat parti eller inte.

Aufstehen eftersträvar att hitta former för en kreativ politik som intresserar och inkluderar människor och uppmuntrar dem att själva bli politiskt aktiva.
Det återstår att se vad det blir av den nya rörelsen i Tyskland. Men tanken är god. Det behövs en ny kraft i det svenska samhället som inte fogar sig i Idol-demokratins passivisering och parlamentarismens trånga vyer.

En vänster som ägnar sig åt klasspolitik istället för identitetspolitik. Som vågar stå upp för en antiimperialistisk utrikespolitik och en antikapitalistisk inrikespolitik.
Som strävar efter att förena arbetare och vanligt folk i gemensam kamp, oavsett om dessa människor är eller inte är med i några partier. En kraft som strävar efter att enas kring det vi har gemensamt, istället för att splittras av det som skiljer.

Proletärens Höj rösten-turné är som synes en turné med ambitioner. Vi vill uppmana Proletärens läsare att göra allt för att mobilisera publik till konserterna och tillsammans med oss från scen ropa ut detta alternativ för full hals!