Obotlig optimist för Palestinas sak

Förra torsdagen attackerade den israeliska militären sju människorätts- och hjälporganisationer på Västbanken. De israeliska styrkorna slog till mot deras kontor i Ramallah, beslagtog tillhörigheter och stängde ner dem.

Sex av organisationerna terrorstämplades av Israel förra hösten, och beskylldes utan bevis för att ha samröre med det terrorstämplade marxistiska partiet PFLP. Ett beslut som till och med Sveriges regering invänt mot.

Så sent som dagen före den israeliska attacken träffar Proletären Raja Eghbarieh, från organisationen Abna’a al-Balad (Rörelsen för hemlandets folk), som fortfarande är indragen i en rättegång med samma anklagelser.

Den nu pensionerade läraren från staden Umm al-Fahm, som ligger inom 1948 års gränser, det vill säga inne i Israel, har i olika omgångar suttit flera år i husarrest och fängelse för sin politiska aktivism, men det här är första gången som han faktiskt är åtalad. På grund av några kommentarer på Facebook, där juristerna grälar över den korrekta översättningen från arabiska till hebreiska.

– Israel har alltid använt de här metoderna, och nu ännu mer. För 20-30 år sedan använde de dem mot politiska ledare. Men nu använder de militärlagar mot vilka ungdomar som helst som de tror eventuellt kan komma att göra en militär aktion, bara på grund av något de skrivit på Facebook, och sätter dem i arrest.

När vi träffas är det mindre än två veckor sedan Israels senaste blodiga attack mot Gazaremsan, där de slog till mot den väpnade gruppen Islamiska Jihad, och som vanligt inte brydde sig om att också kvinnor och barn mördades. Raja Eghbarieh menar att huvudsyftet var för den israeliske premiärministern Yair Lapid, som till skillnad från andra israeliska ledare inte har militär bakgrund, att visa att också han är en hård man som kan leda militära insatser.

– Det var ett krig för den israeliska valrörelsen, säger Raja Eghbariah, och israelerna nådde alla sina mål. Det var de som förberedde ett krig. De flyttade judar från södra israel två-tre dagar innan, och de genomförde sin attack. De dödade ledare från Islamiska Jihad, men också deras barn.

– Jag är ledsen att alla européer och andra som ger sitt stöd till Ukraina inte bryr sig lika mycket om Palestinas barn, tillägger han.

Raja Eghbarieh beklagar avsaknaden av ett samlat svar från alla palestinier den här gången, till skillnad från förra sommaren då palestinier inne i Israel gick ut i generalstrejk när Israel bombade Gaza urskillningslöst.

– Men det finns enighet. I hela det historiska Palestina är vi under ockupation, inom 1948 års gränser, i Gaza och på Västbanken. Hela det palestinska folket är enat i kamp – eller majoriteten av folket, för att vara ärlig. För det finns palestinier som erkänner Israel som judisk stat och som hoppas på jämlikhet och demokrati inne i Israel.

En ren illusion, menar Raja Egbarieh och Abna’a al-Balad. 

– Vi som rörelse tror inte att en ockuperande apartheidstat kan skapa jämlikhet och demokrati.

Han säger att det arabiska parti som till och med sitter med i regeringen, Förenade arablistan, inte sa ett ord om den israeliska attacken i Gaza.

För Abna’a al-Balad, som i huvudsak är en organisation för att stärka såväl den palestinska identiteten som klassmedvetenheten för palestinierna inne i Israel, är det självklart att inte ställa upp i valet till knesset, det israeliska parlamentet, som hålls den 1 november. De vägrar normalisera den israeliska staten genom att ställa upp i val.

– Vi bojkottar valen och står tillsammans med alla i världen som kämpar mot imperialism, sionism och de reaktionära islamistiska krafterna i arabvärlden. Vi är en marxistisk och socialistisk vänsterorganisation. En befrielserörelse, för vi är under ockupation. Hela Palestina är ockuperat.

Raja Egbarieh efterlyser mer internationell solidaritet med palestinierna, samtidigt som flera arabstater normaliserat förbindelserna med Israel och det så kallade internationella samfundet blundar för Israels övergrepp. 

Palestiniernas situation kan synas nattsvart och i det närmaste hopplös, men det ställer Raja Eghbareih inte upp på.

– Jag är optimist, säger han med ett leende. Annars hade jag inte varit här.