Partitoppar i Labour saboterade valkampanj – för att bli av med Corbyn

Jeremy Corbyn valdes till brittiska Labours partiledare 2015. Det är en allmän sanning att han sedan dess har motarbetats av partiets högerfalang, både i parlamentsgruppen och på Labours högkvarter på Victoria Street i London. Detaljerna har varit mindre kända.

Fram tills nu. Stora delar av vad som varit en offentlig hemlighet beskrivs i detalj i en 850-sidig rapport som läckt inifrån Labour, och är giftigare än vad många gräsrötter nog kunnat föreställa sig.

Rapporten behandlar omkring 10.000 mejl och tusentals telefonmeddelanden. Bland annat från två Whatsappgrupper där personer med mycket höga positioner inom partiet, inklusive dåvarande partiordföranden Iain McNicol, grovt baktalar partimedlemmar som stöder Corbyn, ser till att kampanjpengar flyttas till valkretsar där Labourkandidaten tillhör högerfalangen – och blir bestörta på valvakan 2017 när Labour gör ett mycket bättre val än förväntat och Corbyn är nära att bli premiärminister.

”Motsatsen till vad jag arbetat för de senaste åren”, skriver en partianställd på högkvarteret på valnatten, i en konversation där Iain McNicol beklagar sig över att ”det kommer att bli en lång natt” och uppmanar övriga i chattgruppen att hålla skenet uppe och klistra ett leende på ansiktet även om det känns svårt.

Högerfalangen ville att Labour skulle göra ett dåligt val för att kunna göra sig av med Corbyn. Istället fick partiet – som fortfarande inte hade svikit sitt löfte att respektera resultatet i brexitomröstningen – den största ökningen i andelen röster sedan Clement Attlee efterträdde Winston Churchill som premiärminister 1945. 

Valmanifestet som Corbyn kampanjade på var en helomvändning vänsterut, jämfört med nyliberalismen under Tony Blairs New Labour som högerfalangen önskar tillbaka, och de välbetalda partitopparna såg hellre att det konservativa partiet fick bilda regering än att Labour vann på ett program med tydliga socialistiska förtecken.

Rapporten visar hur högerfalangen spenderat sin arbetstid – avlönade av medlemmarna – med att jaga såväl kända som okända Corbynsupportrar i partiet. Likt mccarthyismen i USA på 1950-talet har partitoppar och tjänstemän varit besatta av att hitta misstänkta partifunktionärer som stött Corbyn. 

Uppgifterna de varit betalda att utföra har de negligerat eller direkt motarbetat. Kampanjarbetare på marken vittnar om att de inte fått information om vilka områden de behövt satsa på, istället har resurserna slösats på valkretsar med stor Labourmajoritet där segern var given på förhand. 

Det har orkestrerats genom en hemlig operation, the ”key seats team”, som dirigerat kampanjpengar till parlamentsledamöter som tillhör partihögern. Under tiden har medlemmarna i chattgrupperna skrattat inbördes åt om hur de frenetiskt knappar loss på tangentborden för att det ska se ut som att de sitter och jobbar för en valseger.

En arbetsuppgift som medvetet ignorerats är klagomål om medlemmar som spridit antisemitisk propaganda. Palestinavännen Corbyn har varit utsatt för en mycket hård kampanj om påstådd antisemitism inom Labourpartiet. 

Nu visar rapporten att tjänstemännen på högkvarteret mångdubblat anklagelserna, genom att utöka vad som ryms i begreppet till att handla om Israelkritik snarare än judehat. Samtidigt förhalades behandlingen av de fåtaliga verkliga fallen av antisemitism, för att det påstådda problemet skulle framstå som mycket större än det var, och som att Corbyn inte tog tag i det.

Rapporten, som blev klar under Corbyns sista tid som partiledare, har ingen angiven författare men äktheten har bekräftats av partiet och nye partiledaren Keir Starmer har utlovat en utredning om det minst sagt kontroversiella innehållet. Rapporten var menad att skickas till EHRC (Kommissionen för jämlikhet och mänskliga rättigheter) som utreder partiet för antisemitism, men har stoppats av Labours advokater.

Keir Starmer försökte framställa sig själv som ett mittenval i partiledarstriden, men som Labours skuggminister för brexit kämpade han för att Storbritannien skulle stanna i EU och han beskrivs av före detta parlamentsledamoten George Galloway – som kastades ut ur Labourpartiet över sin kritik mot Irakkriget – som Tony Blair 2.0.

Starmer har ägnat sin första tid som partiledare till att blidka Israellobbyn som attackerat Labour under Corbyn. Han har deklarerat sig som övertygad sionist och utlovat en utrensning av ”antisemiter” inom partiet, enligt IHRA:s (Internationella alliansen till minne av förintelsen) definition – som även den svenska regeringen ställde sig bakom i år – som bland annat definierar det som antisemitism att jämföra Israels politik med nazisternas.