Krönika: Polisens och medias agerande efter bilattacken i Borås stinker av dubbelmoral

Tänk er följande: En bil kör med full fart in i en proisraelisk demonstration. Deltagare får kasta sig åt sidan för att inte bli överkörda. Flera träffas ändå av bilen och skadas lindrigt.

Föraren visar sig vara en islamist som på sociala medier skrivit om att ”utrota israeler” och att ”judar inte hör hemma i Sverige”. Han har även postat inlägg om att köra över politiska motståndare.

De upprörda och rädda demonstranterna ringer förstås polisen – som ber dem att slutföra demonstrationen. En halvtimme senare möter polisen upp och antecknar händelsen som en ”trafikförseelse”. Föraren hörs kort men får sedan gå. I media refereras händelsen som ett ”bråk” där en äldre herre uppger att han fått bilen vandaliserad. Ingenting tyder på att mannen medvetet skulle ha kört på någon, menar polisen.

Ovanstående beskrivning låter otänkbar. En sådan händelse hade snabbt beskrivits som ett terrordåd, eller åtminstone ett försök till terrordåd. Polisen hade gjort allt i sin makt för att gripa den misstänkte terroristen.

Men när offren är propalestinska demonstranter, varav många palestinier och muslimer, och föraren är en vit man i 70-årsåldern är det just så här det går till i Sverige 2024.

Det är inget annat än en skandal. Det är en skandal att polisen inte tog sig till platsen omedelbart. Att de i media beskrev det som ett ”bråk”, och påstod att ingenting skulle tyda på att det var medvetet. Att de i princip återger förövarens version av händelseförloppet.

Det är en skandal att det tog två dygn innan andra tidningar än Proletären berättade demonstranternas version, och att det nästan en vecka efteråt i stort sett är tyst om händelsen.

Borgerliga ledarskribenter skriver mycket om en påstått växande antisemitism. Om propalestinska demonstranter som ropar påstått antisemitiska slagord (nej, ”från floden till havet” är inte en antisemitisk paroll), och om judar som är oroliga för att utsättas för hat på grund av Israels mördande i Palestina.

Antisemitism ska såklart inte förringas. Nog kan det finnas enstaka propalestinska demonstranter som inte klarar av att skilja på staten Israel och folkgruppen judar (begrepp som israeler och sionister själva mer än gärna sätter likhetstecken mellan). Som ideologiskt förvirrat sig in på högerns planhalva där etnicitet och kultur förklarar staters agerande, snarare än geopolitiska och ekonomiska intressen.

Men ingen som satt sin fot i en propalestinsk demonstration i Sverige kan påstå att det där skulle hetsas mot judar. Tvärtom – de judar som velat visa solidaritet med folket i Gaza har välkomnats med öppna armar.

Den som kollar in något av de mer ocensurerade kommentatorsfälten på sociala medier, under artiklar om Gaza eller Palestinademonstrationerna i Sverige, får leta länge för att hitta någon antisemitism. Däremot finns det väldigt mycket hets mot muslimer i allmänhet och palestinier i synnerhet.

Rapporteringen kring Gaza och Palestina – och kring rasistattacker som den i Borås – stinker av dubbelmoral och kolonial rasism. Där propalestinska slagord om frihet hävdas vara antisemitism – men våldsdåd utförda av rasister, som öppet skriver att palestinier ska utrotas, viftas bort som ett ”bråk”.