Hoppa till huvudinnehåll

Kommunisterna i kommunvalet 2022: Röda Norrland kan bli rödare

För första gången på nästan 40 år ställer Kommunistiska partiet i Umeå upp i kommunalvalet. Partiet kräver bland annat högre lön för kommunalarbetare. ”Det blir ju för fan aldrig någon förbättring”, säger undersköterskan Monica Lundberg.

Arvid Taawo tillsammans med Fredrik Wilcek, båda medlemmar i Kommunistiska Partiets Umeåavdelning.
Edgar Franco

För första gången sedan 1988 ställer Kommunistiska Partiet upp i kommunalvalet i Umeå. Precis som på många andra platser i landet där partiet är närvarande går politiken ut på att driva samhället bort från nyliberala marknadslösningar, till fördel för en politik som utgår från vanliga människors behov.

En konkret fråga som partiet lyfter i valet är mer resurser till den kommunala välfärden.

– Vi kanske sparkar in öppna dörrar i och med denna fråga, men det blir ju för fan aldrig en förbättring! Varenda mandatperiod försämras allt istället, säger Monica Lundberg som arbetar som personlig assistent och står på K:s vallista i Umeå.

Privat / Monica Lundberg

– Jag har själv jobbat inom äldrevården och de gamla får sällan den vård de förtjänar. Personalen gör sitt bästa men går ändå hem med ett dåligt samvete efter arbetspasset. Detta sker på grund av kommunens besparingar.

Om personalen inom äldrevården äts upp av en dålig bemanning och slimmade resurser så menar Monica Lundberg att man kan säga samma sak om lönen och inflationen.

– Det slår extra hårt mot oss som är lågavlönade. Både priset på mat och hyra ökar. Hur ska vi få vardagen att gå ihop? Och från kommunens sida är det aldrig någon som ens nämner att lönerna måste upp.

Högre upp i samhällspyramiden hittar man dem som faktiskt bestämmer vårdarbetarnas löner, men också sina egna. Politikerna. Kommunistiska Partiet i Umeå har parollen att de folkvaldas löner aldrig ska få överstiga den genomsnittliga inkomsten för en medborgare i Umeå kommun. Vilket är cirka 25.000 kronor i månaden.

– Det skulle kanske uppmuntra politikerna till att höja lönerna för kommunala arbetare, säger pappersarbetaren Andreas Mångberg, förstanamn på K:s vallista.

– Det tycks inte finnas någon gräns för vad politikerna vill ge till sig själva i ersättning. Nyligen fick vi reda på att vissa av dem sitter i en ”samverkansgrupp” med regionen och får 340.000 kronor om året i ersättning för uppdragen i regionen. Då ska det tilläggas att kommunalråden redan tjänar 96.000 kronor i månaden. Det är siffror som vanligt folk bara kan drömma om!

Andreas Mångberg menar att kritikerna gärna får kalla en sänkning av politikerlönerna för populism. Han väljer en annan benämning: bondförnuft.

– Poängen måste väl ändå vara att politiker förstår hur vanligt folk i kommunen har det. Att de har samma levnadsvillkor som människorna de företräder. Nu har de istället skapat en egen politikerklass som lever i en helt annan värld.

Något annat som avspeglar distansen mellan de folkvalda och kommunens invånare är politikernas syn på privata företag inom den kommunala sektorn. Eller med finare ord: offentlig-privat samverkan.

I grund och botten är det ett system där privata företag erbjuds kontrakt av kommunen för att driva och bygga upp samhällsnyttan. Alltså verksamheter som kommunen precis lika bra hade kunnat bygga upp själv, menar Andreas Mångberg.

– Kulturhuset är ett bra exempel på detta. Där erbjuder kommunen en garanterad vinst till en privat aktör. Sedan har vi mässhallarna där Thoréngruppen ska få en garanterad vinst i 25 år. Man blir ju häpen! Är det kommunens uppgift att skapa oligarker som kan skopa pengar ur kommunkassan?

Andreas Mångberg menar att detta är en fortsättning på den nyliberala politiken som inte lyckas leverera vettiga lösningar för samhällsmedborgarna.

Edgar Franco / Andreas Mångberg

– Det finns ingen naturlag som säger att skola, bostäder eller för den delen kultur ska drivas via privata företag. Kommunen kan precis lika gärna starta egna verksamheter för dessa ändamål. Och blir det pengar över ska de tillbaka in i kommunkassan. Inte ner i fickorna på några företagsägare.

Dessa marknadslösningar syns kanske mest inom bostadspolitiken, där tanken om att förse medborgarna med bra och billiga lägenheter är ersatt av vinster för fastighetsägarna. Det menar lagerarbetaren Arvid Taawo, som även är medlem i Kommunistiska Partiets ungdomsförbund RKU, som också är med i valarbetet.

 Alla, oavsett ålder och inkomst, måste kunna hitta en bra lägenhet i Umeå. Och då krävs det att det kommunala bostadsbolaget Bostaden AB bygger fler och billiga hyresrätter.

Arvid Taawo menar att rätten till tak över huvudet i Umeå blivit en klassfråga. Speciellt för ungdomar. Har du inte föräldrar som kan köpa en bostadsrätt väntar en lång kötid för att få en lägenhet med en rimlig hyra.

– Idag är kommunala bostadsbolag så pass styrda via lagstiftning att de måste konkurrera med privata aktörer och drivas efter ”marknadsmässiga principer”. Det blir helt galet. Bostaden AB borde satsa på rimliga hyror istället för att vara ”konkurrenskraftiga”.

– För några år sedan sålde Bostaden AB flera lägenheter till Heimstaden. Ett konkret krav vi har är att dessa lägenheter ska tillbaka i kommunens ägo och att Bostaden AB drivs som en icke-vinstdrivande stiftelse, avslutar han.