Så fostras förträffliga får

Samhällsvetenskapen har en tendens att studera samhällets mest maktlösa grupper, människor som lever i ekonomisk misär, kriminalitet och missbruk. I fiktionen kallas det för klasskildringar. Mikael Holmqvist gör tvärtom. Han riktar blicken mot makteliten.

I Djursholm: Sveriges ledarsamhälle (2015) studerade han den svenska överklassen i dess naturliga habitat. En både underhållande och intressant skildring.

Nu tar han sig an skolan som djursholmarna skickar sina barn till efter att de tagit studenten från privata Viktor Rydberg gymnasium – Handelshögskolan i Stockholm.

Med 480 sidor och många upprepningar skulle Handels: maktelitens skola (2018) tjäna på att kortas med minst 150 sidor. Det är pladdrigt, repetitivt och ostrukturerat. Men det får det vara värt för möjligheten att glänta på den tunga porten på Sveavägen 65 i Stockholm, och se bakom kulisserna på en av Sveriges främsta elitskolor.

Ordet ”främsta” bör nog sättas inom citationstecken, för det är inte kvaliteten på utbildningen som särskiljer Handels utan närheten till näringslivet.

Det var familjen Wallenberg som drev igenom grundandet av skolan 1909, och idag är barnbarnsbarnet Jacob Wallenberg ordförande i Handelshögskoleföreningen som formellt äger skolan.

Skolan finansieras till 78 procent av privata intressen genom donationer och olika former av sponsringsprogram. 2018 stod staten för 92,8 miljoner kronor och Stockholms stad för 2 miljoner. Tomträttsavgiften för Handelshögskolans huvudbyggnad har heller inte höjts av markägaren Stockholms stad sedan bygget stod klart 1926. Än idag är den på hundra kronor per år.

Den brittiske sociologen Martin Parker argumenterar för att världens 13.000 handelshögskolor bör läggas ner, eftersom de ”sprider en ideologi som om det vore vetenskap”, de ”lär ut kapitalism”.

Och det tycks sannerligen inte vara något kritiskt förhållningssätt till ekonomi som lärs ut på Handels. Snarare handlar det om att skola eleverna i ett tänkande, att få dem att ”omfamna näringslivets ideologi och ideal”, som Holmqvist beskriver det. Socialt ansvarstagande, eller ”social corporate responsibility” som det heter på kapitalistiska, ses som ett hinder i vägen.

Att det inte är högt i tak när det kommer till sådant som är obekvämt för skolans ägare, visades tydligt när doktoranden Carl Hamilton vid sidan av sina studier skrev på en bok om Absolut Vodka. Men ägarna Vin och sprit var inte nöjda och krävde att boken inte skulle publiceras. Hamilton – och förlaget, Norstedts – vägrade vika sig, och Handels reagerade genom att avskeda Hamilton.

En annan välkänd händelse är när forskaren Anna Wahl kände sig tvungen att lämna sin anställning efter att ha deltagit i en rapport som lade fram ett förslag om könskvotering till bolagsstyrelser.

En anonym forskare berättar också att hen valt att lägga ner en studie efter kritik från företagen som studerades.

Handels och andra elitskolors uppgift är, som sagt, inte att utbilda kritiskt tänkande människor utan ”excellent sheep” – förträffliga får – som författaren William Deresiewicz uttryckt det.

Framtidens ledare rekryteras bland dagens ledares barn och utbildas för att förse näringslivet med anställningsbara människor – unga, drivna, socialt kompetenta och oerhört stresståliga individer, helt skolade i marknadslogik. Och utan systemkritiskt tänkande.

Visst ja, det finns en socialdemokratisk klubb på Handels också. Därifrån rekryteras inga konsulter till investmentbankerna. De gör karriär i offentlig förvaltning istället. Finansminister Magdalena Andersson har exempelvis gått på Handels, och är därtill gift med en av skolans professorer.