Ledarkrönika: Stärk skyddsombuden

Valet har bekräftat den nykonservativa världsordningen och början på slutfasen för nyliberalismens tidsålder. Valet gav en stabil borgerlig och arbetarfientlig majoritet, där de öppet borgerliga partierna fick 218 gentemot de så kallade arbetarpartierna som samlade 131 mandat.

Valresultatet innebär grönt ljus för fortsatta och ökade angrepp mot arbetarklassen och dess organisationer. De föregående S-ledda regeringarna regerade på nåder av det rabiat fackfientliga Centerpartiet, vilket bland annat gav oss inskränkt strejkrätt och försämrat anställningsskydd. Nu när riksdagen har en så stor antifacklig majoritet får vi se vilka härliga reformer som ska komma ur detta korståg som formeras.

Det senaste som har diskuterats är högerns syn på skyddsombuden. Där högern anser att det inte borde vara fackföreningen som ska utse dem utan det bör det vara de anställda på arbetsplatsen som gör, oavsett om de är medlemmar i facket eller inte.

Ett vällovligt förslag, kan man ju tycka vid en första tanke. Inga mer sossepampar och facklig byråkrati som ska bestämma, utan arbetarna.

Det finns en lång historia av att sossarna i facket har uteslutit och motarbetat skyddsombud som kämpat för sina arbetskamrater, inte minst drabbades medlemmar i Kommunistiska Partiet av detta för inte länge sedan på spårvägen i Göteborg.

En av anledningarna som Sverigedemokraterna anger för att vilja genomföra den här förändringen är att SD-are fått avsluta sina uppdrag då facket uteslutit dem eller tvingat dem säga upp sina uppdrag.

Men idag, när mer och mer görs för att försämra anställningsskyddet för arbetare är det svårt att se denna reform som något annat än ett sätt att göra skyddsombuden ännu mer utsatta och ensamma. Förändringen kan ge skyddsombud som är köpta av företaget de jobbar åt och som går chefernas ärenden istället för arbetarnas – precis som vi sett att strejklagstiftningen skapat förutsättningar för att gula fackföreningar kan bildas och konkurrera ut andra fack.

Högern vill även ta bort rollen som de regionala skyddsombuden har, och istället låta arbetsmiljöinspektörer underställda Arbetsmiljöverket ta över. Detta för att ge staten mer makt att bestämma över detta viktiga arbete. Den som tror att högern gör detta för att klämma åt kriminella företagare eller skydda arbetare på små arbetsplatser kan glömma sin dröm. Det blir ett sätt att kunna skära ner i skyddsarbetet utan att någon kan sätta emot.

Därför anser vi att det är viktigt att dessa antifackliga förslag stoppas.

Dock är inte svaret att bara försvara det som är idag, arbetsmiljöarbetet är idag alldeles för svagt. Skyddsombuden minskar på svensk arbetsmarknad och de som finns hinner ofta inte med, speciellt de regionala skyddsombuden.

De fackförbund som har en störst åderlåtning av skyddsombud är inte så oväntat de två största, mest korrupta och sönderbyråkratiserade. IF Metall har gått från 14.000 2012 till 10.000 2020, och Kommunal har under samma period gått från 30.000 till 24.000. Totalt har skyddsombuden minskat med 12.000 under denna period.

Bryt ned dessa fackliga jättar till mindre organisationer, där makten flyttas från korrumperade byråkrater på fackkontoren till medlemmarna på arbetsplatserna, samt stärk, uppmuntra och stöd alla medlemmar att våga vara skyddsombud. Mer facklig aktivitet på arbetsplatserna kommer att ge fler medlemmar som vill och vågar vara skyddsombud.